Seminarium: Moderat kultur på väg

Kulturen härskar! Heldagskonferens i riksdagen med kulturministern och moderata kulturnämndsledamöter från hela landet övertygar om att alliansen har en mission - och en spännande utmaning - att överta kulturfrågorna som en plusfråga från vänstern. Men då måste vi också övervinna bristen i vårt parti mot att prioritera kulturfrågor.

Visst satsar vänsterblocket på att göra kulturfrågorna till ett vapen i kampen om regeringsmakten, men Leif Pagrotsky & co har i sak väldigt lite att komma med. De var tvungen att kasta in honom efter flera år med en annan oppositionsledare som var mer sympatisk än partiet kunde tåla.

Budgetalternativen inför valet skiljer föga, några procent med den rätt oppositionen alltid har att låta sedelpressarna gå. Deras bästa grej är att betala vänsterartister att ställa upp för dem på deras möten, medan vi alltid är lite finare i kanten och inte vill utnyttja artister för politiska syften - borgerlighetens diskreta skam. Många kulturskapare är också rädda för att stöta sig med vänsterelitisterna, om de inte är politiskt korrekta. Samtidigt vet vi att många av våra väljare är de mest kulturintresserade och villiga att själva betala för kulturupplevelser.

Hursom; nu har vi flera offensiva förslag att marknadsföra med satsningar i budgeten, reformer i kulturpropositionen och public service-propositionen, samt den kommande radiopropositionen.
Även om det ekonomiska utrymmet är kärvt i en tid när den svenska ekonomin krymper med fem-sex procent har vi försvarat kulturens ställning. Vilket visar att (s) snack om nedrustning är mest - snack.

Upp till kamp; det moderata kulturprogrammet 3.0 och valmanifestet finns här:
http://moderatkultur.blogspot.com/

Är Pagrotsky räddningen för (s)?

Efter det tredje anförandet på en vecka i rörelsen (Enköping, Västerås, Kista) konstaterar jag att stämningen är god. Visserligen ska man inte överdriva opinionssiffrornas betydelse, men det märks att regeringen har gjort mycket rätt det senaste året och nu börjar det synas. Det kan behövas som fallhöjd inför svårare tider med ökad arbetslöshet till följd av den globala krisen.

Vi har en god chans att gå framåt 7 juni och ett hyggligt utgångsläge inför 19 september nästa år.
Fast det är långt till valdagarna; vi som var med 1985 och 1998 vet att det kan vända snabbt. Och medierna laddar nu för att knäcka framförallt firma Reinfeldt & Borg - det har gått för bra en lång tid. Snart kommer varje angreppspunkt att bli en stor sak i den dagliga mediecirkusen.

Alliansens styrka är också beroende av vänsterblockets svaghet. Dess förmåga att skjuta sig i foten av egen kraft ska inte underskattas; Mona Sahlin och Wanja Wedin är tillgångar inför första maj, och Marita Ulvskog inför 7 juni.

Inte blir man heller särskilt skakad av att Leif Pagrotsky tagits in i värmen som kulturtalesman. Den sympatiska Margareta Israelsson (s) i kulturutskottet var inte tillräckligt brutal och otrevlig för att knäcka Lena Adelsohn och byttes därför ut, utan att ha givits en reträttplats. Osnyggt, som annat i Sahlins ledarskap.

Men någon saklig plattform för en mer aggressiv kulturpolitik har (s) inte skapat. Det framgår av den nya plattform som lanserats i dagarna, som resultat av en uppreklamerat rådslag. Vaga löften utan finansiering, som vanligt - se Cecilia Magnussons kommentar på den moderata kulturbloggen:

http://moderatkultur.blogspot.com/