Galor och motioner

Visst är det kul med kalas; fredagens Kristallengala på Globen gav ett bra tillfälle att starta mediesäsongens small talk om branschen med ledande företrädare. Ett ämne var förstås Dagens Nyheter som aviserar jätteförlust utan presstöd och byter chef (?).

Måndagens Polarprisutdelning i Konserthuset hade en oförglömlig höjdpunkt: Peter Gabriels tunggung "Sledgehammer" framförd av Martin Stenmarck, Andreas Johnson och Moto Boy. Då dansades det i bänkarna, nästan.

Däremellan moderat partistämma i Västerås, välregisserad med god stämning och några lagoma strider: kärnkraft, arbetsrätt, flyktingboende. Den moderata kulturkommitténs i riksdagen två motioner finns att läsa om här:

http://moderatkultur.blogspot.com/

Artikel: Kulturpolitisk förnyelse (Svensk Tidskrift)

I senaste numret av den liberalkonservativa kulturtidningen på nätet skriver jag om den moderata förnyelsen av kultur- och mediepolitiken:

http://www.svensktidskrift.se/?p=393

Artikel: Reformer för ett skapande Sverige (NWT)

Tillsammans med kollegerna i den moderata kulturkommittén skriver jag idag i Nya Wermlandstidningen om vårt i tisdags publicerade kulturmanifest:

http://www.nwt.se/asikter/debatt/article551143.ece

Artikel: M-kultur gynnar även författare

I veckans nummer av Författarförbundets tidning Författaren (3/09) svarar jag förbundsordföranden Mats Söderlund, som i förra numret kritiserade moderat kulturpolitik:

Mats Söderlund varnar (nr 2/09) för kulturutredningen, som om dess förslag genomförs skulle leda till ”ett helt nytt samhällssystem” där politiker tar över kulturen.

Det låter hemskt och skulle vara det. Men något stöd i den moderata kulturpolitiken, som Söderlund befarar, har inte ett sådant ”paradigmskifte”. Tvärtom vill vi avreglera kulturpolitiken och minska den politiska detaljstyrningen. Läs vår skrift ”Kulturen 3.0”: http://moderatkultur.blogspot.com/

Att kulturpolitiken skulle bli liktydig med hela kulturskapandet i samhället faller dessutom på sin egen orimlighet. Två tredjedelar av kulturskapandet i Sverige finansieras med privata pengar, en tredjedel med skattemedel. Om det bidrar till att öka tillväxten och ge fler arbetstillfällen även i kultursektorn minskar det inte kulturskaparnas frihet.

För övrigt bör Författarfonden bevaras.

Moderat kulturmanifest uppmärksammas

I tisdags presenterade moderata kulturkommittén ett manifest inför alliansens förhandlingar om en gemensam kulturpolitik under nästa mandatperiod. Det skedde vid ett seminarium under politikveckan i Visby. Manifestet uppmärksammades av radions Kulturnytt i måndags - http://www.sr.se/sida/Artikel.aspx?ProgramId=478&artikel=2934753 - SvD Kultur i tisdags och DN Kultur idag.

Hela manifestet finns att läsa på den moderata kulturbloggen:
http://moderatkultur.blogspot.com/

Artikel: Tid för kulturens förnyelse

Apropå kulturutredningens betänkande, där remissomgången nu är avslutad och under sammanställning, kommenterar jag en del av förslagen i en artikel för lokalpressen:

Kulturutredningen har nyligen lagt fram förslag om nya kulturpolitiska mål och medel. Förslaget har gått på remiss till 389 instanser, remisstiden har nu gått ut.

Mycket har hänt på 35 år sedan målen först formulerades. Det fanns under 70-talet en rädsla för kommersialism och en övertro på att styra det offentliga Sverige med många förvaltningar och myndigheter. Den nya kulturutredningens förslag att öppna för sponsring, donationer och arv som en kompletterande källa till finansiering är ett steg i rätt riktning, liksom rationaliseringen bland dagens 24 statliga kulturmyndigheter.

Det är anmärkningsvärt att så lång tid har gått utan att kulturpolitiken reformerats. Detta är otänkbart inom övriga politikområden. Vi ser därför med tillfredsställelse att Alliansregeringen påbörjat ett reformarbete. Utredningens förslag ger möjlighet till en breddning av kulturbegreppet och ett lyft för kulturpolitiken i dess helhet. Verktygslådan måste förnyas i takt med omvärlden.

Ett syfte är att skapa en bredare definition av kulturbegreppet. Dramatens nya chef Marie-Louise Ekman fick frågan vem det är mest synd om i Kultursverige. Hennes svar - ”alla de som inte tycker att kultur är till för dem” - bör leda till eftertanke.

Att utveckla kulturskapandets sociala värde är en angelägen uppgift vid sidan av statens huvudansvar för kvalitetssäkring i de centrala, nationella institutionerna. Detta underlättas av utredningens förslag att via den så kallade portföljmodellen stärka kulturen regionalt och lokalt till stöd för det nära samarbetet mellan kulturarbetare i den egna regionen. Ambitionen stöttas dessutom av alliansens satsning på Skapande skola, det särskilda statsstödet till kulturaktivitet i högstadiet.

Den moderata parollen ”Mer pengar till kulturen, mer kultur för pengarna” innefattar en förhoppning om att medborgarna utöver det skattefinansierade kulturutbudet efter fritt val ska vilja öka sitt kulturella deltagande. Utvecklingen tyder på det; kultursektorn i Sverige omsätter omkring 60 miljarder årligen, varav två tredjedelar kommer från hushållen. Lösningen på kultursektorns ökade behov av pengar är i nuvarande ekonomiska kris inte i första hand kraftigt ökade statsbidrag.

Kultur är inte detsamma som kulturpolitik. Kulturskapandet har ett egenvärde i sig och formas i huvudsak i det civila samhället, utanför politiken, bortom instrumentella synsätt på kulturens roll. Ett rikt kulturland har mer att erbjuda medborgarna i form av upplevelser som i bästa fall leder till ökad självförståelse och individuell utveckling, till att locka fram det bästa hos den skapande och lekande människan, till att höja nivån på mänsklig aktivitet och utmana fördomar.

Vi moderater talar om begreppet ”kulturlyftet” som en långsiktig vision. Kulturutredningen innehåller många spännande tankar. Detta tillsammans med en organisation där konstnärligt skapande prioriteras istället för byråkrati ger kulturpolitiken en modernare innebörd.

Glada kulturförmedlare, sämre tider

Det var intrycket från ett studiebesök på AF Kultur i Stockholm härom veckan. Chefer och medarbetare gav uttryck för det stöd kulturministern ger till en svår uppgift genom sitt engagemang för kulturskaparna. Alla inblandade är medvetna om att den ekonomiska globalkrisen slår också mot den svenska kultursektorn; sponsringen minskar, budgetarna pressas, ingen är opåverkad av konjunkturnedgången.

Siffrorna talar ett tydligt språk. Prognosen för 2009 spår att 3 500 jobb försvinner i kultursektorn, fyra procent av arbetstillfällena. Vilket inte är så konstigt med tanke på att Sveriges BNP minskar med lika mycket i år.

Men bilden är inte nattsvart; 94 procent av de inskrivna (11 400 personer) har haft minst ett kulturjobb under året. Totalt har 3,5 kulturjobb per arbetslös tillsatts under året. Och de flesta kulturverksamma har också ett annat jobb att falla tillbaka på när kulturjobbet tar slut, vilket det ofta gör även under goda tider på grund av branschens struktur med många korta engagemang.

Till bilden hör också det faktum att den offentliga finansieringen av kulturens institutioner bidrar till stabiliteten – än så länge har sparbetingen inte slagit direkt mot sysselsättningen i kultursektorn. Men oundvikligen kommer också statlig och kommunal finansiering att påverkas när budgetarna för 2010 antas.