Artikel: Ny filmpolitik? (Axess)

I veckans nummer av kulturmagasinet Axess (7/09) skriver jag om den svenska filmpolitiken, om vilken Mats Svegfors nästa vecka lägger fram en utredning:

Terminsstart på Gärdet; Filminstitutet presenterar höstens svenska premiärer. Förväntan i luften, filmåret har börjat bra. Men Cissi Elwin vill ha hundra miljoner mer och Björn Rosengren säger å producenternas vägnar att filmavtalet är i fara.

Dags för filmpolitiskt slagsmål? Mats Svegfors utredning sätter ljuset på en bräcklig ordning. Gällande avtal, som löper ut 2010, tjänar många parter: staten, biografägare, uthyrare, producenter, distributörer, tv-bolag. Men fler borde vara med: bredband, DVD.

Avtalet har dubbla uppgifter: att tjäna konsten och att tjäna pengar, via avgiften om tio procent på biobiljetterna som finansierar olika stöd. Staten tar in pengar från parterna, skjuter till skattemedel och ger bidrag till vissa producenter, i hopp om mer kvalitet än vid ren marknadsfinansiering.

När avtalet tecknades 2006 stödde dagens regeringsallians upplägget med en filmpolitik i två delar: staten tar filmkulturellt ansvar, medan parterna står för produktionsstöd. Men frågan är om det fungerar som tänkt. Vad med konstnärligt risktagande? Gynnas kvalitet och mångfald?

Frågar man Filminstitutet fungerar allt väl. Ja, statistiskt verkar filmkrisen inte värre än vanligt. På teve drog svensk film förra året 80 miljoner tittare. Ny publik nås via DVD, 20 miljoner sålda 2008. I fjol gjordes 15 miljoner biobesök, en ökning som håller i sig. Av 250 filmer var 22 svenska, en tredjedel utan statligt stöd.

Inget ”skitår”, alltså; en publikandel på 20-30 procent är inte dåligt för ett litet språk.
Biointäkterna, plus sex procent till 1,2 miljarder kronor, gav 120 miljoner till avtalet, att lägga till 50 från teve och 185 från staten. Det räckte till produktionsstöd på 190 miljoner, publikrelaterat efterhandsstöd på 75 och ytterligare 40 till lansering, distribution och visning.

Under stridsropet ”färre men bättre” har SFI börjat göra något åt en gammal synd genom att släppa igenom färre halvfärdiga manus. Numera finns också en regel om återbetalning av stöd för filmer med vinst över en viss nivå. Referensgrupperna har ombildats för att möta kritiken om vänskapskorruption.

Men systemet ger fortfarande makt åt några få beslutsfattare. Och utfallet av publikrelaterat stöd talar ett tydligt språk – det mesta gick (2007) till underhållning, titlar som Solstorm, Arn: Tempelriddaren, Se upp för dårarna, Underbara älskade, Spöket Laban – sådant som funnit finansiering ändå. De nya kvalitetsdeklarationerna till trots ges stora delar av det nyinrättade marknadsstödet (2009) till filmer som ”Göta Kanal 3”och ”Beck – i stormens öga”.
Å andra sidan: några titlar måste dra folk till biograferna om det ska bli pengar till mindre populära produktioner. Det gör inte hyllningar till Che Guevara eller dokumentärer om förgiftade bananarbetare.

Vad är den kvalitet som efterlyses? 1963 års avtal definierade det som graden av förnyelse av filmens uttrycksmedel och formspråk, angelägenheten av filmens ärende, intensiteten eller fräschören i dess verklighetsuppfattning eller samhällskritik, psykologisk insikt och andlig nivå, lekfull fantasi eller visionär styrka, episka, dramatiska eller lyriska värden, den tekniska skickligheten och övriga artistiska komponenter.

En som uppenbarligen lever upp till detta är Colin Nutley. 2000-07 har det blivit bingo varje år för hans bolag Sweetwater. För ”Gossip”, ”Sprängaren”, ”Paradiset”, ”MisaMi”, ”Alla bara försvinner”, ”Queen of Sheba”, ”Heartbreak Hotel”, ”Se upp för dårarna”, samt ”Angel” har bolaget kunnat casha in 47 miljoner bara i produktionsstöd.

Det finns nytänkare bland filmskaparna som vill annat. Flera uttalar sig i Filter (9/09), bland andra Hoyte van Hoytema: ”Mycket som kommer ur systemet är mediokert, tråkigt och deprimerande.”

I brist på reformmedel talar dock mycket för status quo genom prolongering av avtalet, men sedan måste förändringar ske. Staten bör ägna sig åt att stödja denna konstart som andra, och lämna kassakorna till marknaden att föda och mjölka.

Intervju: Uppgifter för mediepolitiken (Medievärlden)

I tidningsutgivarnas tidning Medievärlden intervjuas i en Almedalsspecial en rad mediemakthavare som Jonas Bonnier, Eva Hamilton och Mats Svegfors om synen på mediemakten, däribland jag. Ur intervjun:

Var finns mediemakten i Sverige idag: "Utspridd på många redaktioner, dessbättre. Ytterst är deras makt dock beroende av mediekonsumenternas fria val och betalningsvilja."

Kan makten bli för koncentrerad?: "Absolut, mångfald och opposition är demokratins livsluft."

Hur mycket ska marknaden styra medierna?: "Marknaden har ingen centralkommitté som styr, utan är resultatet av beslut hos miljoner konsumenter och tusentals producenter, de kommersiella krafterna i samspel. Som komplement till kommersiella medier fortsätter staten finansiera viss press, radio och tv."

Hur mycket får eller ska den politiska sfären styra?: "Ju mindre, desto bättre. Statens roll är främst att skydda yttrandefriheten, upphovsrätten och konkurrensen."

Hur har mediemakten förändrats de senaste åren?: "Internet har ytterligare decentraliserat ´makten´, radikalt ökat tillgängligheten och vidgat marknaderna för alla typer av utbud. Inte minst det ´smala´utbudet har fått ökade möjligheter att spridas, även globalt.

Vilket ansvar har medierna för utvecklingen av demokratin?: "Det klassiska; att kritiskt granska matkutövning och samhällsbrister, informera allmänheten om verkligheten, bekämpa desinformation och vidskepelse."

Tar man det ansvaret?: "Mediepopulismen växer på kunskapens och analysens bekostnad. Men det är inte min roll som mediepolitiker att recensera fria medier - det är ett privat val jag gör som konsument. Fast som public service-konsument är jag glad att SVT snabbt lade ner ´Grillad`...".

Seminarium: Journalistikens död? (Visby)

Nej, den seriösa journalistiken kommer inte att dö, om vi är villiga att betala för den. Men då kan utgivarna inte fortsätta att skänka bort innehållet på nätet. Det var kontentan av ett samtal under politikveckan i Visby mellan mig och Sveriges Radios VD Mats Svegfors på ett fullsatt seminarium, där många fick vända i dörren.

Tidningen Medievärlden uppmärksammade den moderata kulturkommitténs arrangemang:
http://www.medievarlden.se/marknad/1-marknad/9775-almedalen-svegfors-bloggskepsis-vaeckte-reaktioner-

Även Torbjörn von Krogh vid Institutet för mediestudier deltog:
http://mediestudier.wordpress.com/2009/07/03/antecknat-i-almedalen-9-motvalls-mats-hos-moderaterna/

Seminarium: Hur ska det gå för public service?

Onsdagens heldagsseminarium om public service i regi av SVT, SR och UR blev som vanligt en spänstig genomgång av aktuella problem och trender i etermediabranschen, sedda genom det filter som de avgiftsfinansierade företagen applicerar.

Besvikelsen var stor över att regeringens public service-proposition dröjer och som en tråd genom dagen löpte företagens krav på mer pengar, som om den ekonomiska krisen (med en krympning av BNP med fyra procent under 2009) inte äger rum. Nye radiochefen Mats Svegfors pekade entydigt ut en anslagshöjning på tre procent som prioritering för att undvika fortsatta nedskärningar. TV-chefen Eva Hamilton instämde och påpekade att kraven på bantning av apparaten med råge uppfylls i de rationaliseringsprogram som nu genomförs.

För egen del fann jag BBC: föredragshållare mest intressanta. VD Mark Thompson frågade jag vad en ny tory-regering skulle innebära för BBC och fick svaret att den skulle vara BBC-vänlig och se företagets utbud som en nationell tillgång. Den omorientering bort från lättare underhållning som jag noterade vid ett besök förra året är delvis på gång, men i varumärket ingår fortfarande god komedi, fast i mer kritiskt urval än tidigare. Vilket är mer än man kan säga om SVT:s satsning på "Grillad".

Bagdad-korrespondenten Hugh Sykes berättade gripande om sitt arbete under Irak-kriget och redogjorde på min fråga för vilka regler som gäller om säkerhet och balans i krigsrapportering.

Framträdandena finns på SVT Play:

http://svtplay.se/v/1556477/public_service-dagen_2009/public_service_broadcasting_in_the_digital_age

Ny läsning i kulturens svensktidskrift.se

Kring första maj blir det tema folkhem i Svensk Tidskrift:

- Anders Edwardsson skriver om Jenny Anderssons "När framtiden redan hänt. Socialdemokratin och folkhemsnostalgin" (Ordfront)

- Mats Johansson har läst Anders Edwardssons bok "En annorlunda historia. Folkhemmet i nytt ljus" (Timbro).

- I serien "Politikens nya villkor" höjer Ulrik Franke, doktorand i industriella informations- och styrsystem vid KTH, ett varnande finger för att tron att politiken, med teknikens hjälp, kan och bör lösa alla problem.

- Under "Veckan som gick" har Kulturreportern sett Mats Svegfors dramatikerdebut och dessutom blivit varse hur många det är som tycker att det är viktigt med kultur.

http://www.svensktidskrift.se/