Radiodebatt: Nordisk kultur-tv, men hur? ("Publicerat", P1)

I Sveriges Radios mediemagasin Publicerat intervjuas jag om ett utspel om hur det nordiska public service-utbudet skulle kunna stärkas, och varför inget hänt på 50 år med detta:

http://www.sr.se/webbradio/webbradio.asp?type=broadcast&Id=2218892&BroadcastDate=&IsBlock=

Artikel: Ryssland är sig likt (Svensk Tidskrift)

I veckans nummer av nättidningen Svensk Tidskrift skriver jag om Rysslands utveckling till det sämre under senare år, ett land som präglas av valfusk, förföljelse och mediecensur. Att vår granne i öst skulle kunna integreras i den europeiska demokratisfären framstår mer och mer som ett sagoscenario.
http://www.svensktidskrift.se/?p=3712

I numret i övrigt recenseras bland annat Niklas Wykmans vision i en nyutkommen bok och en reportagebok om Nordkorea.
http://www.svensktidskrift.se/

Och så noteras i Veckan som gick att nya klimatskandaler ställer till det för forskarna.
http://www.svensktidskrift.se/?p=3662

Artikel: Bara dåliga nyheter från Ryssland (SvD)

I en understreckare i Svenska Dagbladet summerar jag Putins tio första år vid makten och konstaterar att det inte finns någon anledning till optimism:

http://www.svd.se/kulturnoje/understrecket/ryssland-ett-land-i-behov-av-reformer_4226343.svd

Artikel: En lyckad skolreform (Värmlands Folkblad)

Tillsammans med riksdagskollegan Christian Holm skriver jag i Värmlands Folkblad (s) om hur väl reformen Skapande skola tagits emot i skolorna, i Värmland som i resten av riket, som fått bättre möjlighet än tidigare att använda kulturskapande i undervisningen.

http://www.vf.se/Asikter/Varmland/Succe-for-alliansens-Skapande-skola-100127.aspx

Artikel: Multikulti ifrågasatt (Svensk Tidskrift)

I veckans nummer av Svensk Tidskrift rapporterar jag från en konferens med The Per Ahlmark Foundation där bland andra Kenan Malik och Dilsa Demirbag-Sten ifrågasatte den multikulturella ideologin:

http://www.svensktidskrift.se/?p=2881

Artikel: En reformators död (Svensk Tidskrift)

I en artikel i nättidningen Svensk Tidskrift porträtterar jag Jegor Gajdar:

http://www.svensktidskrift.se/

Mats Johansson: Steget i Köpenhamn (Svensk Tidskrift)

Veckans höjdare på nätet:

http://www.svensktidskrift.se/

- Från Köpenhamnskonferensen rapporterar IT-redaktören Anders Ydstedt och statsvetaren Ann-Sofie Dahl.

- I förrgår avled den ryske ekonomen och reformpolitikern Jegor Gajdar, porträtterad av Mats Johansson.

- Torbjörn Kvist ser dokumentärfilmen ”The Soviet Story”.

- I ”Veckan som gick” har frågorna hopat sig: får Anna tillbaka sin Paul, vill Elin ha tillbaka sin Tiger och får Fredrik tillbaka sina väljare?

Resolution: Till försvar för upphovsrätten (Nordiska rådet)

Nordiska rådet antog på sin senaste session i Stockholm i slutet av oktober enhälligt mitt förslag till resolution angående en gemensam plattform för de nordiska länderna i arbetet mot piraterna till försvar för upphovsrätten, en text som nu finns att läsa här (under ärende A1482/kultur):

http://www.norden.org/en/nordic-council/moder/sessions/session-2009/agenda/

Debatt: Linderborg och läsfrämjandet (Studio Ett)

I tisdagens Studio Ett debatterade jag och Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg läsfrämjande insatser, särskilt avvägningen mellan eget ansvar och statsstöd för riktade insatser (10 min):

http://www.sr.se/webbradio/webbradio.asp?type=db&Id=2083037&BroadcastDate=&IsBlock=

Artikel: Bra med mer kultur i skolan (Folkbladet Östgöten)

I dagens Folkbladet Östgöten (s) är jag inbjuden att skriva av Widar Andersson, med följande krönika, om regeringens satsning på mer kultur i skolan, "Skapande skola":

"Vår skola ligger i ett område som tidigare haft dålig klang. Det har varit mycket skadegörelse, ungdomar har kastat sten på spårvagnen. Även skolan har drabbats av det, vi har ofta hängts ut i lokalpressen. Men nu för tiden är det mycket lugnare. Den uppmärksamhet som Skapande skola - projektet har fått har i detta sammanhang betytt jättemycket."

Citatet ovan från en lärare finns att läsa i Statens kulturråds uppföljning av regeringens satsning på "Skapande skola", ett statligt stöd till kommuner för att föra in mer av kulturskapande i undervisningen i årskurs 7-9. Hon arbetar på en skola där 40 procent av eleverna har ett annat modersmål än svenska och ligger i ett område som bara uppmärksammas av media om något dåligt händer. Hennes berättelse om effekterna av regeringens reform är glädjande och viktig för framtiden ur flera perspektiv.

"Skapande skola" har blivit en stor succé på många håll bland de skolor som anslutit sig. I dagsläget har över 200 000 barn i huvuddelens av landets kommuner kunnat ta del av denna reform, som ger elever möjlighet till delaktighet och eget skapande i skolan. Den visar på hur kulturen kan berika vår gemensamma välfärd. Kultur är så mycket mer än en stunds avkopplande upplevelse. "Skapande skola" har tydligt visat att när kultur uppmuntras och integreras i skolundervisningen öppnas stora möjligheter. Kulturella inslag stimulerar enskilda elever, förstärker det pedagogiska arbetet och bidrar dessutom ofta till bättre sammanhållning i våra skolklasser.

Fram till idag har "Skapande skola" riktat sig till elever i högstadiet. Med de goda resultat denna satsning haft är det dags att ta nästa steg och erbjuda samma möjligheter till fler elever i grundskolan. I samband med politikerveckan i Almedalen presenterade den moderata kulturkommittén i riksdagen ett kulturpolitiskt manifest där det viktigaste förslaget var just en utbyggnad av "Skapande skola". För detta har vi fått stöd från våra vänner i alliansen, vilket framgår av den nyss presenterade kulturpropositionen, där en fördubbling av anslaget föreslås för att inkludera även årskurs 4-6.

Vi vet nu att "Skapande skola" är ett stort steg framåt till ett kulturprocessat lärande, som skollag och andra regelverk sedan länge klargjort att vi ska ha i Sverige. När riksdagsmajoriteten i december bifaller regeringens budgetförslag tas därigenom ett andra steg på vägen att under nästa mandatperiod genomföra ytterligare utbyggnad av "Skapande skola" till fler stadier. Med denna ambition går alliansen in i valrörelsen under nästa år.

Artikel: Gör något åt Norra Latin! (Vi i Vasastan)

Lokala frågor är nog så viktiga i politiken, här mitt senaste inlägg i stadsdelstidningen Vi i Vasastan:

Så mycket snyggare och ljusare det blev! Omgörningen av Norra Bantorget lyfte denna eftersatta del av centrala staden, till glädje för oss som bor i kvarteren eller passerar dem på väg till jobbet.

I många år var den dystra LO-borgen och Brantingmonumentet i parken en miljö ”till glädje endast för hundägare och missbrukare” som det stod i något utlåtande under den långa planprocessen som föregick lyftet. Trots politisk enighet i fullmäktige lär det ha tagit åtta år innan spaden kunde sättas i marken på grund av överklaganden och andra fördröjningar av så kallade miljövänner som ville bevara eländet.

Nu skapar hotellet liv och rörelse även kvällstid, och glasfasaden kan lysa upp den kulnaste höstkväll. Förnyelsen av spårområdet och Torsgatan adderar ytterligare kvalitet åt tidigare förslummade ytor. Det är inte enbart alliansens förtjänst att sådan förnyelse av stadsmiljön nu blir verklighet, men nog påverkar det vilken politisk ledning som styr.

En sak ”glömdes” dock i detta område – Norra latins skolgård. Varför ska denna lockande yta vara grusad och dessutom lång tid belamrad med containers, som tidigare i år? Marken, som ägs av Folkets Hus sedan 2005, är värd ett bättre liv. Gräsytor, en park med vackrare träd och någon servering borde kunna tjäna stockholmarna bättre än den sterila plan som nu främst betjänar Socialdemokraterna på första maj.

För ett grönare Norrmalm!

Artikel: Läs Slavenka Drakulic! (Svensk Tidskrift)

I veckans nummer av Svensk Tidskrift skriver jag om Slavenka Drakulics nya bok "Katt i Warszawa", som är underhållande läsning om kommunismen.

http://www.svensktidskrift.se

De amerikanska republikanerna är en genuin gräsrotsrörelse, till skillnad från den svenska högern. Det menar Anders Edwardsson, som studerat partiet på nära håll.
http://www.svensktidskrift.se/?p=1638

Somalia vid Östersjön? Nej, men illa nog i Lettland, konstaterar Bo Ture Larsson.
http://www.svensktidskrift.se/?p=2075

Inbjuden talare till Svensk Tidskrifts mingel i tisdags var Johan Lundberg, chefredaktör för Axess Magasin, som talade om kulturkonservatism kontra radikalism. Läs hans anförande här:
http://www.svensktidskrift.se/?p=2117

Och i Veckan som gick har en högt uppsatt facklig ledare avslöjats som KGB-agent.
http://www.svensktidskrift.se/?p=2094

Inbjudningar till Svensk Tidskrifts event skickas till prenumeranter som också får vårt nyhetsbrev varje vecka. Att prenumerera kostar inget.
http://www.svensktidskrift.se/?page_id=7

Studiebesök: Så byggs Sliteburg (Gotland)

I fredags besökte jag tillsammans med riksdagskollegan Hans Wallmark Gotland. Tillsammans med Gotlands moderate riksdagsledamot Rolf K Nilsson och lokalmoderaterna Solveig Artsman och Anders Skantz inspekterade vi hamnbygget i Slite som bekostas av gasledningsföretaget Nord Stream. Efter att miljöprövningen nu avslutats har muddringen inletts, snart följer schaktning och lageruppbyggnad för rören med tillhörande stor flyttoperation.

Besöket uppmärksammades i lokalpressen:
http://www.helagotland.se/nyheter/artikel.aspx?articleid=5630416

I ett pressmeddelande noterar vi några intryck i anledning av besöket:

"Att besöka Slite leder till två reflektioner med anledning av den tänkta gasledningen, säger riksdagsman Hans Wallmark (M). För det första den starka miljöpåverkan som kommer att ske, både på själva samhället som där rören ska förvaras. I andra sammanhang tas med rätta starka miljöhänsyn. Nog är det konstigt att man här kan sila mygg och svälja kameler. Det andra är det förändrade försvars- och säkerhetspolitiska läget, för Gotland och för Sverige.

Uppfattningen att gasledningen inte enbart är en fråga om miljön delar Hans Wallmark och Mats Johansson med sina gotländska partikamrater.

- Den ökade ryska närvaron måste ses mot bakgrund av den militära upprustningen under Putin och regimens ambitioner att återupprätta stormaktspositionen i vårt närområde, kommenterar riksdagsman Mats Johansson (M) som förra året utkom med en bok om just den politiska utvecklingen i Ryssland.

Förutom gasledningen och Slite hann de båda riksdagsledamöterna, som båda sitter i kulturutskottet, med att på förmiddagen besöka Länsteatern och Östersjöns Författar- och översättarcentrum."

Tal: Så förändrar vi public service (riksdagen)

I dagens kammardebatt angående regeringens proposition om public service representerade jag alliansmajoriteten med följande inlägg:

”Utveckling för oberoende och kvalitet” – så heter den proposition från regeringen som överlämnades till riksdagen i juni som vi idag tar ställning till och voterar om på onsdag. Det råder att döma av kulturutskottets betänkande i stort en bred enighet om ramarna för verksamheten i de offentligt finansierade bolagen Sveriges Radio, Sveriges Television och Utbildningsradion. Det ligger i sin tur i linje med den rubrik som public service-utredningen förra året valde som sammanfattning på sitt betänkande, nämligen ”Kontinuitet OCH förändring”. Denna enighet är av värde för så centrala samhällsfunktioner som det gäller men innebär inte att allt måste förbli vid det gamla, särskilt inte en medievärld präglad av hård konkurrens om tid och pengar, förändrade konsumentbeteenden och teknisk utveckling.

Några steg ytterligare på vägen just till oberoende och kvalitet tas med alliansens förslag, men ytterst är det förstås inte i regelverket i sig utan i bolagens egen förmåga att leva upp till kraven som dessa viktiga värden – oberoende och kvalitet – omsätts i programproduktionen för tittare och lyssnare, bolagens egentliga finansiärer.

Låt mig erinra något om bakgrunden för utvecklingen på radio-tv-området. Idag tar vi det rika utbudet som en självklarhet, men dagens mångfald har inte tillkommit av sig själv utan genom politisk kamp. Ett av mina första politiska engagemang i slutet av 60-talet gällde avskaffandet av monopolet; som gymnasist demonstrerade jag handgripligen på Sundsvalls torg hur detta monopol skulle avskaffas genom att krossa en tv-apparat, vilket då väckte stor uppståndelse i lokalpressen.

Fri radio och tv var en stark symbolfråga i en tid då svenskar faktiskt hade fängslats för att ha sänt reklamradio från internationellt vatten. Vi minns vilket parti som då satt vid makten.

Så kom under den första borgerliga regeringen på 70-talet närradioreformen som öppnade ett fönster till den friare medievärld som snart skulle bli verklighet på flera områden. Tack vare den teknologiska utvecklingen bröts också televisionsmonopolet på 80-talet när det inte längre var möjligt att stänga ute konkurrensen från den privata reklamteven, inte ens med parabolförbud som då förespråkades från vänsterhåll. Och under regeringen Bildt på 90-talet fick även den kommersiella radion chansen att etablera nya format och nya röster i etern, till glädje framförallt för en musiktörstande ungdomsgeneration.

Till övervägande del har denna mångfald varit till nytta också för public service. Konkurrens har även på detta område visat sig bredda utbudet och skärpa kraven på kvalitet och förnyelse i det före detta monopolets olika delar. Tillsammans har de tre sektorerna – public service, kommersiell och ideell radio och tv – kunnat expandera och tillsammans lockat större publik än det gamla monopolet någonsin hade kunnat idag. Och detta i en tid när konkurrensen om vår vakna tid blivit så mycket starkare genom Internets erövring av vår vardag.

Det är mot denna bakgrund av utbudsrikedom i stort som vi nu granskar några detaljer i regelverken för public service. Vad gäller en del av den ofullbordade agendan på den kommersiella sidan återkommer vi efter nyår med en proposition som bland annat påverkar förhållanden som berör digitaliseringen av radion och dess utbud.

Låt mig när det gäller dagens frågor bara lyfta fram tre:

1. För oss moderater är det en särskild glädje att notera att Sveriges Radios särart bevaras i och med att den befintliga bolagsstrukturen bibehålls. Radiomediets snabbhet, direkthet och flexibilitet är en tillgång för en kunskapsnation i en tid när bildfixerad underhållning riskerar att ta över det offentliga samtalet.

Att vi dessutom har kunnat stärka SR:s kulturuppdrag med en extra peng för den klassiska musiken är just extra glädjande. Det ligger väl i linje med alliansens formulering i propositionen att SR och SVT ska ”fördjupa, utveckla och vidga sitt kulturutbud”.

2. Alliansen vill som ett led i den fortsatta avpolitiseringen och professionaliseringen av styrelsearbetet överföra utnämningsmakten när det gäller styrelseordförande från regeringen till den stiftelse som äger de tre bolagen, vilket vi tycker är en rimligare ordning för just medieföretag och som redan tillämpas när det gäller övriga styrelseledamöter. Hur sen ägarstiftelsen väljer att använda detta ökade ansvar återstår att se vid vårens bolagsstämmor.

3. Alliansen vill också stärka de externa producenternas ställning som programleverantörer, Vi tror att det är bra för alla bolagen att genom utläggningar, samarbetsprojekt och inköp öka variationen och bredda underlaget för en fri marknad vid sidan av egenproduktionen. Men det ställer samtidigt ökade krav på regelverket, att upphandlingen blir genomskinlig och tydlig för alla inblandade enligt brittisk förebild från BBC:s genomförandekod, Code of practice.

Jag har tidigare haft anledning att i medierna just påtala exempel på bruk och missbruk av produktplacering, indirekt sponsring och förfinansiering, en debatt som har skärpt bolagens uppmärksamhet på att den redaktionella integriteten inte får äventyras av kommersiella skäl. Däremot avstår vi från ytterligare regleringar av den typ som BBC infört med olika kvoter för produktionen.

Jag skulle kunna fortsätta genomgången av de förändringar och förbättringar som ligger i färdens riktning på detta område. Men väljer istället att avsluta med att erinra om grunden för allt det vi talar om idag, nämligen yttrandefriheten. Jag hade för en tid sedan glädjen att tillsammans med min socialdemokratiske kollega Luciano Astudillo känna starkt stöd från ledamöter från samtliga partier när det gällde att försvara den svenske dokumentärfilmaren Fredrik Gerttens yttrandefrihet gentemot en stämning från det amerikanska fruktbolaget Dole, en strid som avlöpte lyckligt just därför att enigheten över partigränserna var stor.

Idag manifesterar 91 svenska dagstidningar med akademiledamoten Peter Englund för Dawit Isaaks yttrandefrihet med kravet på hans frigivning riktat till regimen i Eritrea. Som ledamot av riksdagens parlamentariska stödkommitté tror jag att jag kan tala för alla här i huset till stöd för det kravet. Låt oss på åttonde året hålla hoppets ljus tänt, även om lågan flämtar allt svagare. Frige Dawit Isaak!

Tal: 20 år efter det kalla kriget (Timbro)

För den som missade Timbros 20-årsfirande av Murens fall finns heldagskonferensen dokumenterad i rörliga bilder, bl a det samtal jag och Gunnar Hökmark hade om det kalla krigets betydelse då och nu:

http://www.timbro.se/innehall/?art=video-1989-2009#d

Tal: Fråga till kulturministern (riksdagen)

I riksdagens frågestund i torsdags fick jag möjlighet att fråga kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth hur arbetet går med utvecklandet av den så kallade portföljmodellen, som ska föra ut makt och ansvar över delar av den statliga kulturpolitiken till regioner och lokala organ. Se tv-sändningen här:

http://www.riksdagen.se/templates/R_ExternalPage____3383.aspx

Seminarium: Moderat kultur på väg

Kulturen härskar! Heldagskonferens i riksdagen med kulturministern och moderata kulturnämndsledamöter från hela landet övertygar om att alliansen har en mission - och en spännande utmaning - att överta kulturfrågorna som en plusfråga från vänstern. Men då måste vi också övervinna bristen i vårt parti mot att prioritera kulturfrågor.

Visst satsar vänsterblocket på att göra kulturfrågorna till ett vapen i kampen om regeringsmakten, men Leif Pagrotsky & co har i sak väldigt lite att komma med. De var tvungen att kasta in honom efter flera år med en annan oppositionsledare som var mer sympatisk än partiet kunde tåla.

Budgetalternativen inför valet skiljer föga, några procent med den rätt oppositionen alltid har att låta sedelpressarna gå. Deras bästa grej är att betala vänsterartister att ställa upp för dem på deras möten, medan vi alltid är lite finare i kanten och inte vill utnyttja artister för politiska syften - borgerlighetens diskreta skam. Många kulturskapare är också rädda för att stöta sig med vänsterelitisterna, om de inte är politiskt korrekta. Samtidigt vet vi att många av våra väljare är de mest kulturintresserade och villiga att själva betala för kulturupplevelser.

Hursom; nu har vi flera offensiva förslag att marknadsföra med satsningar i budgeten, reformer i kulturpropositionen och public service-propositionen, samt den kommande radiopropositionen.
Även om det ekonomiska utrymmet är kärvt i en tid när den svenska ekonomin krymper med fem-sex procent har vi försvarat kulturens ställning. Vilket visar att (s) snack om nedrustning är mest - snack.

Upp till kamp; det moderata kulturprogrammet 3.0 och valmanifestet finns här:
http://moderatkultur.blogspot.com/

Artikel: Så minns vi Muren (moderat.se)

Den 9 november 1989 - en dag värd att minnas.
Om det skriver jag på partiets hemsida:
http://www.moderat.se/web/Berlinmurens_fall.aspx

Artikel: Stackars Obama (Svensk Tidskrift)

I veckans uppdatering av Svensk Tidskrift:

- Stackars Obama, skriver Mats Johansson. Visserligen får han Nobels fredspris. Men USA:s budgetunderskott når historiska höjder. Och värre lär det bli.
http://www.svensktidskrift.se/?p=1731

- Frågan om vigsel av enkönade par gav årets kyrkomöte ovanligt stor uppmärksamhet. Men hur är det med Svenska kyrkans förhållande till svenska staten? De har inte alls skiljts åt, menar Cecilia Brinck.
http://www.svensktidskrift.se/?p=1827

- I dagarna är det 20 år sedan Berlinmuren började rivas. I Polen skedde befrielsen något tidigare och en av dem som spelade en viktig roll för avvecklingen av diktaturen var Adam Michnik, som nyligen talade på ett seminarium i Stockholm. Bo Ture Larsson var där.
http://www.svensktidskrift.se/?p=1766

- Latinamerika är ett outforskat område i svenska medier. Sällan eller aldrig skildras åsikterna hos regionens politiska opposition. I boken "Röd Tornado - Kommer demokratin att överleva?", utgiven av Jarl Hjalmarson Stiftelsen, intervjuar Linda Bergman fem politiker och politiska kommentatorer om deras syn på utvecklingen i den ideologiskt laddade regionen.
http://www.svensktidskrift.se/?p=1744

Och i Veckan som gick har Putin och pr-byråerna firat Sveriges ja till gasledningen.
http://www.svensktidskrift.se/?p=1847

Artikel: Mer kultur i skolan (NWT)

Tillsammans med Karlstads moderata kommunalråd Per-Samuel Nisser skrev jag i fredagens Nya Wermlandstidningen om alliansens satsning på kultur i skolan:

http://www.nwt.se/asikter/debatt/article606896.ece

Artikel: Ge oss Stasinamnen! (SvD Brännpunkt)

I fredagens Svenska Dagbladet kräver jag och riksdagskollegan Hans Wallmark, apropå avslöjandet av en KGB-kontakt, att Säpo ska få offentliggöra vilka svenskar som gick Stasis ärenden:

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_3728369.svd

Äntligen provval!

Så kom den då - provvalskatalogen. Man slås av hur många och kvalificerade kandidater som vill till riksdagen, vilket kan tyckas märkligt med tanke på hur utskällda vi är som viljelösa knapptryckare i medierna.

Några ord om min kandidatur för omval finns här:
http://www.moderaterna.net/provval/?type=rd&a=stad&k=455

Nordiska rådet i behov av reformer

Det började i måndags och slutar under torsdagen; fyra dagar är en lång tid för Nordiska rådets session i Stockholm, i ett i övrigt tomt riksdagshus. Visst behövs nordiskt samarbete på vissa strategiska områden, men det motiverar inte dagens pappersproducerande och mötesgenererande apparater i NR och dess exekutiva gren, Ministerrådet.

Efter tre år i NR kan jag konstatera att båda råden är i behov av reformering, vilket förefaller lättare sagt än gjort. Ingen tycks ha överblick över de 1 800 "projekt" som drivs, få håller emot när nya engagemang beslutas. Särskilt från vänsterhåll saknas alla spärrar att använda skattemedel för allsköns världsförbättringar, symboliska mer än reella eftersom makten saknas.

Med utgångspunkt från subsidiaritetsprincipen - rätt sak på rätt nivå - borde verksamheten drastiskt kunna reduceras. Att Nordens parlamentariker samlas någon gång per år för att granska vad regeringarna åstadkommer i det gränsöverskridande arbetet må vara, men det är svårt att motivera den närmare en miljard kronor som ministerrådet lägger på verksamheter med oklar nytta för andra än bidragsmottagarna.

Bra saker från denna vecka:

- rådet voterade just till stöd för att inrätta ett informationskontor i Minsk för demokratiexport,
- en plattform för utökat nordiskt försvarssamarbete antogs med bred majoritet,
- det var kul att som konferencier leda utdelningen av kulturprisen vid tisdagskvällens artistgala i ett fullsatt kulturhus med Marcus Birro i högform.

Återstår att se om Per Pettersson är värd sitt litteraturpris för "Jag förbannar tidens flod" som nu finns på svenska.

Artikel: Guillou, KGB och kalla kriget (Newsmill)

Idag kommenterar jag fallet Guillou på debattsajten Newsmill:

http://www.newsmill.se/artikel/2009/10/27/bagatellisera-inte-guillous-kontakter-med-kgb#millings

Artikel: Fallet Dole vs Gertten (Svensk Tidskrift)

Fallet Dole vs Gertten om filmen "Bananas" blev en seger för yttrandefriheten. Om detta skriver jag i en artikel i veckans utlägg av Svensk Tidskrift. Fallet kommenteras också av Mårten Schultz, docent och jur dr.
http://www.svensktidskrift.se/?p=1442

Artikel: Tid för kultur (Karlskoga Tidning)

I samband med den moderata kulturkommitténs studiedag i årets kulturkommun Karlskoga, med helsidor i Karlskoga Tidning och konkurrenten Karlskoga-Kuriren publicerade KT (19/10) påpassligt en debattartikel av mig och två kolleger om kulturpropositionen:

I dag besöker vi i den moderata gruppen i riksdagens kulturutskott årets kulturkommun Karlskoga. Det känns spännande att på nära håll studera ert rika kulturutbud men också lyssna till kommunala företrädare i en tuff ekonomisk tid. Sverige befinner sig mitt i en global finanskris. Den extrema lågkonjunkturen slår hårt i alla samhällssektorer. Förtroendevalda i kommuner, stora som små, sliter med problemen som följer av minskade skatteintäkter och ökade utgifter.

Just i detta läge presenterar alliansregeringen den första kulturpropositionen på 35 år, ”Tid för kultur”. Propositionen syftar till att ge svenskt kulturliv en omstart och lägga grunden för en ny och modern kulturpolitik. Komikern Henrik Schyffert har de senaste åren åkt land och rike kring med sin show där ett av de bärande inslagen är att beskriva ett Sverige i mitten av sjuttiotalet - ett Sverige där Internet ännu inte är uppfunnet och TV-kanalerna som fanns att tillgå var två och hade ett programutbud som idag knappast skulle locka några tittare. Åhörarna skrattar sig tårögda när de väggfasta telefonerna och männens plyschkostymer beskrivs. 35 år känns som en politisk evighet och visar på behovet av en ny kulturpolitik anpassad för 2000-talets krav och värderingar.

”Tid för kultur” föreslår nya mål för kulturpolitiken och en förändrad infrastruktur i syfte att kulturen ska bli tillgänglig och attraktiv för fler än idag. Vi vill slå hål på myten att all kultur finansieras med medel som tagits från skattebetalarna. Faktum är att 10 miljarder kronor per år betalar staten för kultur, ytterligare 20 miljarder finansieras via regioner, landsting och kommuner. Den allra största finansiären av svensk kultur är dock medborgarna själva som lägger ut 35 miljoner kronor per år i kulturkonsumtion. Detta till trots har kulturens möjlighet till sponsring, donation och gåvor sällan diskuterats. Detta är ett exempel på att den kulturpolitiska debatten 2009 alltjämt präglas av sjuttiotalets politiska tankar och beslut.

Kulturpropositionen bärs av tre prioriteringar. Barn och ungas rätt till kultur är den första. Därför byggs reformen Skapande skola ut till att omfatta även skolans år 4-6. Den permanenta satsningen syftar till att barn ska få hjälp av kultur i sitt lärande och målsättningen är att hela skoltiden ska omfattas av Skapande skola. Kulturrådet och andra myndigheter på området får också i uppdrag att inrikta sin verksamhet mer mot barn och unga.

De andra prioriteringarna är kulturarvet som får bättre förutsättningar att vårdas och framförallt visas. Den nyskapande kulturen har sedan den förra borgerliga regeringen avskaffade löntagarfonderna haft möjlighet till stöd genom pengar som förvaltats av Framtidens kultur. Dessa pengar är snart slut och regeringen inrättar istället Kulturbryggan som har samma syfte som sin föregångare.

Vi moderater är stolta över förslagen i ”Tid för kultur”. Vi är också stolta över att, trots den kris Sverige befinner sig i, kulturen i årets statsbudget får ökade anslag. Ökningen är inte stor, det medger inte statsfinanserna, men visar att regeringen ser kultursektorn som viktig. Som en jämförelse kan i detta sammanhang nämnas att anslagen till kultursektorn under nittiotalets lågkonjunktur skars ned med elva procent.

Vid denna lågkonjunktur var socialdemokraterna stödda av vänstern och miljöpartiet i regeringsställning. Därför är frågan hur dessa partiers kulturpolitiska alternativ ser ut relevant. Svaret är att de är överens om att vara emot alliansens politik men helt saknar ett enat program. Vänsterpartiet föreslår att 300 miljoner kronor ska flyttas från ungdomsidrott till ungdomskultur. Socialdemokraternas föreslår en marginellt ökad satsning på befintliga konstnärsallianser och därutöver är det ROT- avdrag och så kallade accessjobb som är partiets kulturpolitiska bidrag inför framtiden. Miljöpartiets förslag handlar mest om att ge nya namn på befintliga förslag från regeringen.

Fakta talar för sig själva då kulturens andel av landets BNP har ökat sedan Leif Pagrotsky (s) ersattes av Lena Adelsohn Liljeroth (m). Alliansen har nu lagt fram förslag till en ny och modern kulturpolitik. Men vad vill den vänsterledda oppositionen? Kan vänsterblocket enas om en gemensam kulturpolitik?

Tack, Expressen

I fredagens Expressen skriver ledarskribenten Eric Erfors om utgången av fallet Dole vs Gertten:

Dagens ros, eller icke Dole-märkta banan, vill jag tilldela riksdagsledamöterna Mats Johansson (M) och Luciano Astudillo (S). De har med sitt engagemang för yttrandefriheten bidragit till att bananföretaget Dole dragit tillbaka sin stämning mot Fredrik Gertten och hans film Bananas.

Johansson & Astudillo ordnade en specialvisning av filmen i riksdagen för ledamöterna, drog igång en protestlista bland politikerna och förde upp frågan till svensk regeringsnivå. Och som av en händelse, just i går när Johansson & Astudillo uppvaktade kulturministern i denna principiellt viktiga fråga, meddelade Dole att bananföretaget böjer sig - sorry - inför den svenska oron för yttrandefriheten.

Riksdagsledamöter brukar, och med rätta, beklaga sig över att deras manöverutrymme är kraftig begränsat. Speciellt i tider med majoritetsregeringar. Partipiskan viner inte bara i FRA-frågan. Men en riksdagsledamot som protesterar kan ha betydligt större inflytande än vad hon eller han möjligen tror. Gertten har fått manus till nästa film: Hur en svensk filmare och svenska politiker vann kampen mot en fruktad fruktmultis.

Även SvD Kultur har förstått saken rätt i en kommentar på lördagen:

Det går att vinna över multinationella företag. Det visade Mats Johansson (m), Luciano Astudillo (s) och fler än hundra andra svenska riksdagsmän när de lyckades få det amerikanska bananbolaget Dole att dra tillbaka sin stämning mot den svenske dokumentärfilmaren Fredrik Gertten.

Liksom DN:s kulturchef Maria Schottenius:
http://www.dn.se/kultur-noje/nyheter/maria-schottenius-om-dole-och-banans-1.975217

Segern över Dole viktig för yttrandefriheten

Torsdagen var en ovanlig dag i riksdagen; de senaste veckorna har jag i yttrandefrihetens namn tillsammans med min riksdagskollega Luciano Astudillo (s) med olika medel försökt påverka det globala amerikanska mångmiljardföretaget Dole att dra tillbaka sin stämning mot den svenske dokumentärfilmaren Fredrik Gertten för hans film "Bananas". Vår filmvisning i riksdagen den 1 oktober väckte medieintresset.

Strax före vår lunch med livsmedelskedjorna Ica, Coop och Axfood om vilket tryck de kunde skapa på Dole kom meddelandet att Dole drar tillbaka stämningen. Det är en fullständig seger - faktiskt lite politisk historia; hur ofta händer det att en enskild aktion i riksdagen så snabbt ger resultat? Bakom ligger förstås många andras insatser, inte minst påtryckningar på livsmedelshandlarna, men som Gertten sade på torsdagen blev fallet riktigt synligt med riksdagsinsatsen över partigränserna.

I min privata historiebok ligger fallet Dole vs Gertten nu på topp-5, tillsammans med Murens fall 1989, maktskiftet 1976, Baltikums befrielse 1991 och privatradions genombrott - aktioner jag deltagit i. Det skedde med brett stöd, över 100 ledamöter från sju partier undertecknade på två dagar vårt upprop i riksdagen, och särskilt glädjande var att kulturministern gav oss företräde på torsdagen och vid vårt mediemöte stödde aktionen. Hennes uttalande var föredömligt tydligt:

"Detta känns som en seger för yttrandefriheten och demokratin. Det är glädjande att Dole insett att deras agerande varit helt fel. Det går aldrig att tysta kritiker, utan alla måste vara beredda att ta debatten och föra den öppet. Detta fall visar också att yttrandefriheten inte är given, utan vi måste kämpa för den. Det gäller att vara uppmärksam för hot mot den och att vi ständigt är vaksamma."

Vilket case för PR-branschen och alla politiska opinionsbildare att studera!

Medialänkar:
http://blogg.expressen.se/opinionsbloggen/entry.jsp?messid=549202
http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_3656599.svd
http://www.dn.se/kultur-noje/nyheter/dole-drar-tillbaka-stamningen-mot-bananas-1.974910
http://svtplay.se/t/102863/kulturnyheterna
http://tv4play.se/nyheter/nyhetskanalen?videoId=1.1274944&renderingdepartment=2.40195 http://www.expressen.se/noje/film/1.1743350/dole-drar-tillbaka-stamning
http://www.dn.se/kultur-noje/nyheter/maria-schottenius-om-dole-och-banans-1.975217
http://sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/article558364/Dole-har-inte-kontaktat-mig.html?refp=558223
http://www.gp.se/kulturnoje/1.225063-dole-drar-tillbaka-stamning
http://www.sr.se/sida/artikel.aspx?programid=478&artikel=3169181

En kort sammanfattning av fallet här:

Kulturminister Lena Adelsohn-Liljeroth tar emot riksdagsledamöterna Luciano Astudillo (s) och Mats Johansson (m) för att informera sig om fallet med dokumentärfilmen ”Bananas”. I mötet på departementet deltar filmens regissör Fredrik Gertten och yttrandefrihetsadvokaten Percy Bratt, ordförande i MR-organisationen Civil Rights Defenders. Medieträff efteråt i departementets foajé. Tidigare på dagen har representanter för Ica, Coop och Axfood vid ett möte i riksdagen informerats om aktionen.

Bakgrunden: fruktbolaget Dole stämde i våras Gertten i amerikansk domstol för förtal. Målet var att stoppa visning av filmen, under krav på skadestånd. Den 1 oktober visades filmen i riksdagen som introduktion till en debatt om yttrandefrihet. Initiativtagare var Astudillo och Johansson. Gertten och Bratt var inbjudna att kommentera. Visningen väckte stort intresse bland över 100 anmälda och de flesta större medier har uppmärksammat fallet.

Filmen hade biopremiär i Sverige den 8-9 oktober och debatten har fortsatt, bland annat med att företagskedjor som Max och Ica reagerat. I USA skulle förtalsprocessen gå vidare under hösten, parallellt med den underliggande rättskonflikt som skildras i filmen: förgiftning av arbetare vid Doles plantager i Nicaragua.

I en debattartikel i SvD (9/10) vädjar Johansson - Astudillo till Dole att dra tillbaka stämningen mot Gertten och respektera svensk yttrandefrihetslagstiftning som saknar lag om ekonomiskt förtal. De har som svar på brev från Dole riktat denna vädjan direkt till företagsledningen (8/10), vilket också styrelseordförandena i SFI, SVT och Filmproducenterna gjort i en debattartikel i DN (29/9). Ett upprop till stöd har cirkulerat i riksdagen och på några dagar samlat över hundra ledamöter från alla partier.

Vidare information: http://www.bananasthemovie.com/

DOLE TO WITHDRAW DEFAMATION SUITWESTLAKE VILLAGE, CALIFORNIA - October 14, 2009 Dole Food Company, Inc. today announced that it is dismissing its defamation lawsuit against filmmakers Fredrik Gertten, Margarete Jangard and WG Film AB in the Los Angeles Superior Court, relating to the film Bananas!*. Dole made its decision in light of the free speech concerns being expressed in Sweden, although it continues to believe in the merits of its case. Dole strongly believes in freedom of speech and expression, which are so important in Sweden and the United States.

Tal: The renewal of Moderaterna (EDS)

Det var roligt att tala inför ett femtiotal utländska studenter härom dagen, när vår international European Democrat Students samlades till konferens i partihögkvarteret i Gamla stan. Senast jag träffade dem måste ha varit på 70-talet när Carl Bildt var ordförande, eller så.

Ämnet för dagen var förnyelsen av partiet och jag hade nöjet att berätta den fantastiska historien om hur vi reste oss ur askan efter valkatastrofen 2002 för att fyra år senare erövra regeringsmakten. Varje kris erbjuder en möjlighet och det nya ledarskiktet under Fredrik Reinfeldts ledning tog vara på tillfället.

Den svenska erfarenheten går inte att direkt översätta till andra länder i form av goda råd; därtill är lokala förhållanden och traditioner oftast alltför olika. Men en del generella slutsatser går ändå att dra om hur, när och med vad man går till väga. Triangulering är inte den enda ingrediensen när agendan ska förändras, mycket annat måste stämma och motståndaren bidra med självmål.

Det var med viss tillfredsställelse jag kunde hämta en del referenser från en tidigare re-make i partiets historia, nämligen den tid då Gösta Bohman tog över ett parti i kris efter valet 1970 och sex år senare bröt ett nästan halvsekellångt socialdemokratiskt maktinnehav - ty också då var jag med, som informationschef 1978-79.

Det räcker inte för ett parti att ha rätt - någon gång måste man också få rätt, d v s vinna regeringsmakten. Trots en hög arbetslöshet har vi goda chanser att göra det igen.

Artikel: Dra tillbaka stämningen, Dole (SvD)

I dagens SvD Brännpunkt har jag och riksdagskollegan Luciano Astudillo (s) en artikel som uppföljning till förra veckans riksdagsvisning av filmen "Bananas", i vilken vi uppmanar fruktbolaget Dole att dra tillbaka sin stämning av dokumentärfilmaren Fredrik Gertten:

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_3626487.svd

Du som vill stödja kampen för yttrandefrihet i detta konkreta fall kan göra det här:

http://www.bananasthemovie.com/

Filmen har biopremiär i Stockholm idag.

Debatt: "Bananas" och yttrandefriheten (filmvisning)

Över 100 anmälda fick med torsdagens visning i riksdagen av den svenske dokumentärfilmaren Fredrik Gerttens film "Bananas" chansen att själv ta ställning till om det är rätt att som det amerikanska fruktbolaget Dole gjort, att med en stämning för förtal i USA försöka stoppa filmens visning och debatten över hela världen, inklusive Sverige.

Att döma av den respons arrangörerna - jag och min riksdagskollega Luciano Astudillo (s) - har fått råder bred enighet över partigränserna om att Doles försök att skrämma till tystnad varit kontraproduktivt och snarare mobiliserat till motsatsen. Europas public service-bolag tvekar inte att visa filmen, som har Sverigepremiär nästa vecka. I riksdagen kommer vi att samla namn över parti- och blockgränserna i ett upprop för att vädja till Dole att i yttrandefrihetens namn dra tillbaka stämningen.

Medias intresse var stort, med bl a dubbla artiklar i DN och sakliga inslag i både SVT och TV4 på bästa nyhetstid.

http://tv4play.se/nyheter/nyhetskanalen?videoId=1.1244160&renderingdepartment=2.40195

http://svtplay.se/v/1700059/kulturnyheterna/1_10?cb,a1364145,1,f,-1/pb,a1364142,1,f,-1/pl,v,,1700059/sb,p102864,1,f,-1

http://www.dn.se/kultur-noje/nyheter/svenska-foretag-kan-inte-gora-som-dole-1.965486

http://www.dn.se/kultur-noje/nyheter/riksdagen-fick-se-bananas-1.965348

Även Sydsvenskan och Expressen uppmärksammade visningen:

http://sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/article554782/Gertten-far-stod-fran-hoger-och-vanster.html

http://blogg.expressen.se/mirandasfilmblogg/

Och sist av alla vaknade Svenska Dagbladet:

http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_3604907.svd

Artikel: Ny filmpolitik? (Axess)

I veckans nummer av kulturmagasinet Axess (7/09) skriver jag om den svenska filmpolitiken, om vilken Mats Svegfors nästa vecka lägger fram en utredning:

Terminsstart på Gärdet; Filminstitutet presenterar höstens svenska premiärer. Förväntan i luften, filmåret har börjat bra. Men Cissi Elwin vill ha hundra miljoner mer och Björn Rosengren säger å producenternas vägnar att filmavtalet är i fara.

Dags för filmpolitiskt slagsmål? Mats Svegfors utredning sätter ljuset på en bräcklig ordning. Gällande avtal, som löper ut 2010, tjänar många parter: staten, biografägare, uthyrare, producenter, distributörer, tv-bolag. Men fler borde vara med: bredband, DVD.

Avtalet har dubbla uppgifter: att tjäna konsten och att tjäna pengar, via avgiften om tio procent på biobiljetterna som finansierar olika stöd. Staten tar in pengar från parterna, skjuter till skattemedel och ger bidrag till vissa producenter, i hopp om mer kvalitet än vid ren marknadsfinansiering.

När avtalet tecknades 2006 stödde dagens regeringsallians upplägget med en filmpolitik i två delar: staten tar filmkulturellt ansvar, medan parterna står för produktionsstöd. Men frågan är om det fungerar som tänkt. Vad med konstnärligt risktagande? Gynnas kvalitet och mångfald?

Frågar man Filminstitutet fungerar allt väl. Ja, statistiskt verkar filmkrisen inte värre än vanligt. På teve drog svensk film förra året 80 miljoner tittare. Ny publik nås via DVD, 20 miljoner sålda 2008. I fjol gjordes 15 miljoner biobesök, en ökning som håller i sig. Av 250 filmer var 22 svenska, en tredjedel utan statligt stöd.

Inget ”skitår”, alltså; en publikandel på 20-30 procent är inte dåligt för ett litet språk.
Biointäkterna, plus sex procent till 1,2 miljarder kronor, gav 120 miljoner till avtalet, att lägga till 50 från teve och 185 från staten. Det räckte till produktionsstöd på 190 miljoner, publikrelaterat efterhandsstöd på 75 och ytterligare 40 till lansering, distribution och visning.

Under stridsropet ”färre men bättre” har SFI börjat göra något åt en gammal synd genom att släppa igenom färre halvfärdiga manus. Numera finns också en regel om återbetalning av stöd för filmer med vinst över en viss nivå. Referensgrupperna har ombildats för att möta kritiken om vänskapskorruption.

Men systemet ger fortfarande makt åt några få beslutsfattare. Och utfallet av publikrelaterat stöd talar ett tydligt språk – det mesta gick (2007) till underhållning, titlar som Solstorm, Arn: Tempelriddaren, Se upp för dårarna, Underbara älskade, Spöket Laban – sådant som funnit finansiering ändå. De nya kvalitetsdeklarationerna till trots ges stora delar av det nyinrättade marknadsstödet (2009) till filmer som ”Göta Kanal 3”och ”Beck – i stormens öga”.
Å andra sidan: några titlar måste dra folk till biograferna om det ska bli pengar till mindre populära produktioner. Det gör inte hyllningar till Che Guevara eller dokumentärer om förgiftade bananarbetare.

Vad är den kvalitet som efterlyses? 1963 års avtal definierade det som graden av förnyelse av filmens uttrycksmedel och formspråk, angelägenheten av filmens ärende, intensiteten eller fräschören i dess verklighetsuppfattning eller samhällskritik, psykologisk insikt och andlig nivå, lekfull fantasi eller visionär styrka, episka, dramatiska eller lyriska värden, den tekniska skickligheten och övriga artistiska komponenter.

En som uppenbarligen lever upp till detta är Colin Nutley. 2000-07 har det blivit bingo varje år för hans bolag Sweetwater. För ”Gossip”, ”Sprängaren”, ”Paradiset”, ”MisaMi”, ”Alla bara försvinner”, ”Queen of Sheba”, ”Heartbreak Hotel”, ”Se upp för dårarna”, samt ”Angel” har bolaget kunnat casha in 47 miljoner bara i produktionsstöd.

Det finns nytänkare bland filmskaparna som vill annat. Flera uttalar sig i Filter (9/09), bland andra Hoyte van Hoytema: ”Mycket som kommer ur systemet är mediokert, tråkigt och deprimerande.”

I brist på reformmedel talar dock mycket för status quo genom prolongering av avtalet, men sedan måste förändringar ske. Staten bör ägna sig åt att stödja denna konstart som andra, och lämna kassakorna till marknaden att föda och mjölka.

Artikel: Kulturvänstern lever (Svensk Tidskrift)

I senaste numret av nättidningen Svensk Tidskrift skriver jag om en aktuell bok, Jens Ljunggrens "Inget land för intellektuella", här:

http://www.svensktidskrift.se/?p=901

Övriga artiklar:

- Sverige har blivit allt mer protektionistiskt och är i vissa fall till och med sämre än Frankrike på frihandel. Det menar Fredrik Erixon, ECIPE, som Pär Krause har intervjuat.

- Inför FN:s klimatmöte i Köpenhamn kommer Thomas Friedmans "Hett, platt och trångt" om varför världen behöver en grön revolution. Waldemar Ingdahl har läst och recenserar.

- Aftonbladet har kallat den farlig. Men vad tyckte Svensk Tidskrifts recensent Lydiah Wålsten om "Flyt! Förbättringar i Sverige sedan sjuttiotalet" av Theodor Paues och Fabian Wallen.

- I Veckan som gick har kulturproppen presenterats. Men efter reaktionerna från kultursidorna kan man undra om moderater överhuvudtaget får ha en åsikt om kulturpolitik?

Läs mer här: www.svensktidskrift.se

Bokmässan: Riksdagsledamöter om kultur

I vimlet på mässan i Göteborg drog presentationen av en bok om riksdagsledamöternas kulturpreferenser viss uppmärksamhet till sig. Det är Carlssons förlag som sammanställt de svar som Helsingborgs Dagblads kultursida publicerat under året med frågor om "bästa bok" osv till de hundratals ledamöter som svarat.

Mer om boken:
http://hd.se/kultur/2009/09/25/folkvalda-vaeljer-kultur-som/
Här kollegernas svar:
http://hd.se/kultur/2009/01/25/politikernas-baesta/

Mina svar:

Största scenupplevelse?
Peter Brooks uppsättning av Shakespeares "En midsommarnattsdröm" i kalkbrottet utanför Avignon under teaterfestivalen 1992.
Bästa bok?
"Romanen om Olof" av Eyvind Johnson.
Största konstupplevelse?
Att på 70-talet stiga in i impressionistmuseet Jeu de Paume i Paris och se de gamla mästarna.
Bästa film?
"Barnförbjudet" av Marie-Louise Ekman (när barnen var små).
Största musikupplevelse?
Första gången jag hörde Beatles "She loves you" hösten 1963.

Filmvisning: Bananas -gränser för yttrandefriheten?

Dagens Nyheter skriver om mitt initiativ att tillsammans med Luciano Astudillo (s) visa Fredrik Gerttens film "Bananas" i riksdagen i samband med en yttrandefrihetsdiskussion med MR-juristen Percy Bratt nästa vecka.

http://www.dn.se/kultur-noje/nyheter/bananas-far-premiar-i-riksdagen-1.955201

Artikel: Alliansen satsar på public service (NV)

Under rubriken "Kraftfull satsning på radio och tv i allmänhetens tjänst" skriver jag tillsammans med ledamöter från kd, c och fp i alliansens mediegrupp om ps-propositionen i en artikel för lokaltidningar, här Norra Västerbotten:

I början av sommaren beslutade alliansregeringen om en proposition om det framtida uppdraget för SR, SVT och UR. Utgångspunkten har varit att skapa möjligheter för att allmänheten ska få ett så varierande och berikande programutbud som möjligt.

Innan propositionen presenterades var det många olyckskorpar som kraxade att alliansregeringen aldrig skulle kunna enas om en politik för radio och tv i allmänhetens tjänst. Genom propositionen visade vi annorlunda. Alliansregeringen för en aktiv politik på hela medieområdet, allt från närradio till satellit-tv.
Ett mångsidigt programutbud ska erbjudas som omfatta allt från det breda anslaget till mer särpräglade programtyper. Det är viktigt för SR, SVT och UR att slå vakt om programområden som är betydelsefulla för allmänintresset och som är kvalitativt eller kvantitativt underrepresenterade hos branschen i övrigt.

Alliansregeringens proposition innebär att bolagens anslag ökas med 200 miljoner kronor nästa år, till totalt 6,7 miljarder kronor. En särskild satsning kommer även att ske på Berwaldhallen, Sveriges Radios symfoniorkester och Radiokören. Inga höjningar av radio- och tv-avgiften planeras, utan den kommer att ligga kvar på samma nivå som i dag de närmaste åren.

Det är viktigt att radio och TV i allmänhetens tjänst är oberoende av politisk styrning och fria från reklam. Därför ska regeringen inte längre utse ordförande och suppleant i styrelserna för SR, SVT och UR och bestämmelserna för direkt sponsring i SVT skärps.

För att programmen ska komma alla till del, även dem med funktionsnedsättningar, är målsättningen att alla program på svenska i SVT 1, SVT 2, SVT B, Kunskapskanalen och SVT 24 ska textas. Ambitionsnivån ska även höjas när det gäller programverksamhet på teckenspråk. För att förenkla för myndigheter och företag och undvika att betalningsskyldigheten ökar när datorer börjar betraktas som tv-mottagare, föreslås att de, i likhet med hushåll, endast ska betala en avgift för tv-mottagare.

I propositionen tydliggörs även att Sveriges Radios tillstånd att sända digitalt, som löper ut i år, bör förlängas och vidgas. En utveckling av marksänd digital radio bör vara marknadsdriven och förutsätter en samverkan mellan SR och den kommersiella radion. Alliansregeringen betonar även värdet av närradion.

Fria medier är en förutsättning för den mångfald i nyhetsförmedling och opinionsbildning som är av stor betydelse i vårt samhälle. Uppdraget för radio och TV i allmänhetens tjänst handlar i vid mening om att självständigt och oberoende av utomstående ekonomiska, politiska och andra intressen erbjuda ett programutbud som är tillgängligt för alla, speglar hela landet och kännetecknas av god kvalitet, allsidighet och relevans oavsett genre.

Tal: Det nya kalla kriget (Timbro)

Fredagens heldagskonferens om det kalla kriget, till 20-årsminnet av järnridåns fall, blev en lyckad manifestation i regi av näringslivets tankesmedja Timbro och föreningen UOK. Det var givetvis en stor ära att få uppträda tillsammans med bl a Reagans talskrivare Clark Judge, Thatchers rådgivare John O´Sullivan och Estlands tidigare statsminister Mart Laar.

Mitt tal hade tre huvudpunkter:

- Det kalla kriget började egentligen med Lenins statskupp 1917. Det som hände efter andra världskriget var en fortsättning/upptrappning med anledning av Stalins expansionsplaner.

- Epoken är en kort del av ett mycket större sammanhang, nämligen idékriget kring "det öppna samhället och dess fiender" (Karl Popper) som har sitt ursprung i klassisk filosofi, Platon och Aristoteles.

- Det är inte slut. Det pågår med nytt innehåll, dels till följd av Putins imperieambition baserad på nationalism, dels i form av en "clash of civilizations" (Samuel Huntington) mellan väst och islamsk extremism om kalifatets återupprättande.
Det ena är en kamp om världslig makt och pengar, det andra en kamp om själar och andlig makt.

På frågan från programledaren Thomas Idergard om vad som är största hotet mot en framtid i fred och frihet svarade jag "USA" som nu genomgår en försvagning på alla fronter - ekonomiskt, politiskt, militärt - utan att väst ännu kan lita på att EU ersätter i rollen som balanserande supermakt.

Roligt att min bok i ämnet, "Det nya kalla kriget", nu åter finns att beställa efter en tredje tryckning:

http://www.timbro.se/bokhandel/books.asp?isbn=9175666457

Artikel: Obama tappar stöd (Svensk Tidskrift)

I Svensk Tidskrift skriver jag efter ett besök i Washington om hur kritiken växer mot president Obama:

http://www.svensktidskrift.se/?p=843

Mer att läsa i veckans uppdatering:

- Tyskland är i stort behov av reformer. Men Angela Merkel verkar nöjd med att fortsätta regera med de tyska socialdemokraterna. Den bilden förmedlas åtminstone i tysk press, menar Anders Ydstedt som frågar sig "Hur rött kan Tyskland bli?".

- Svensk Tidskrift rapporterar också från årets seminarium ordnat av Gösta Bohmans fond för idédebatt. Folkhemskapitalism och radhusproletärer debatterades av Stig-Björn Ljunggren och Dick Kling. Dessutom delades årets Bohmanpris ut.

- Och i Veckan som gick har Anna Anka tilldragit sig stor uppmärksamhet. Ja, och så det norska valet förstås. Fast Svenska Dagbladet fick fel.

http://www.svensktidskrift.se/

Artikel: Dinkelspiel om vägen till EU (Svensk Tidskrift)

I Svensk Tidskrifts nya nummer skriver jag om Ulf Dinkelspiels minnen från de långa förhandlingarna när Sverige tog plats i EU:

http://www.svensktidskrift.se/?p=536

Mer att läsa:

- Liberaler har goda skäl att förhålla sig skeptiska till genusteorier. Dessutom kan man vara liberal på mer än ett sätt, menar Patrik Lindqvist i en replik på Erika Aldenbergs "Sanna liberaler tar avstånd från biologisk determinism".

- Stefan Olsson, verksam vid FOI, recenserar Dick Sundevalls bok "Peter Rätz" om infiltratörer i polisens tjänst - en olaglig verksamhet som ingen tycks vilja utreda.

- I Veckan som gick har dimman tätnat kring mysterierna i Östersjön: Gotland, Putingaz och Arctic Sea.

Finns att läsa här:
http://www.svensktidskrift.se/

Tal: Det nya kalla kriget (Linköping)

Mötessäsongen har dragit igång igen. Igår var det fullsatt partilokal i Linköping när jag talade Ryssland och säkerhetspolitik igen, sålde slut på senaste upplagan av min bok om "Det nya kalla kriget". Nytryckning i lager om någon vecka hos Timbro.

Det märks att de senaste veckornas händelser i Östersjön har ökat intresse för vad som händer kring Gotland igen. Kapningen av Arctic Sea, flygvapeninsats mot intrång, kommunstyrelsens eniga nej till gasledning, kommande ryska manövrar (Zapad och Ladoga) - mycket sker i vår närhet. Och snart (21/9) kommer budgetpropositionen med eventuella besked om försvarets ekonomi är på rätt väg.

De fortsatta inrikes övergreppen i Ryssland, senast mordet på Memorials MR-kämpe Natalja Estemirova, visar att det finns föga anledning till optimism när det gäller rysk anpassning till västliga värderingar. Och det bör få konsekvenser också för relationerna med Sverige.

Svenska plan i Natos tjänst

Sannerligen; tiderna har förändrats. I måndags lämnade Gripenplanen luftrummet över Baltikum efter att under fyra månader ha patrullerat detta på Natos uppdrag. Planen som tillhör Tjeckien har varit i luften 400 timmar och åtta gånger behövt ingripa på incidentuppdrag.

Svensk högteknologi i frihetens tjänst!

Mer att läsa här:
http://www.fmv.se/WmTemplates/page.aspx?id=4826

Galor och motioner

Visst är det kul med kalas; fredagens Kristallengala på Globen gav ett bra tillfälle att starta mediesäsongens small talk om branschen med ledande företrädare. Ett ämne var förstås Dagens Nyheter som aviserar jätteförlust utan presstöd och byter chef (?).

Måndagens Polarprisutdelning i Konserthuset hade en oförglömlig höjdpunkt: Peter Gabriels tunggung "Sledgehammer" framförd av Martin Stenmarck, Andreas Johnson och Moto Boy. Då dansades det i bänkarna, nästan.

Däremellan moderat partistämma i Västerås, välregisserad med god stämning och några lagoma strider: kärnkraft, arbetsrätt, flyktingboende. Den moderata kulturkommitténs i riksdagen två motioner finns att läsa om här:

http://moderatkultur.blogspot.com/

Svensk Tidskrift om Tobissons bok

Veckans uppdatering av den liberalkonservativa kulturtidningen på nätet:

I söndags hölls internationella minnesdagen för att hedra offren för kommunismen och nationalsocialismen och för att fira Europas återförening. Svensk Tidskrift publicerar EU-minister Cecilia Malmströms tal.

- Anders Edwardsson, historiker och författare, recenserar Lars Tobissons bok Främling i folkhemmet.

- Journalisten Carolina Jemsby svarar på kritiken mot hennes TV4-reportage om situationen på UD.

- Undrens tid är inte förbi; I Veckan som gick har Gotlands kommun plötsligt sagt nej tack till Nord Stream.

http://svensktidskrift.se

Artikel: Svensk överklassnazism (Dast)

Sommarens bokskörd är nu avverkad, åtminstone den del som skulle omskrivas. Den sista handlade om den svenska som var gift med Hermann Göring och deras tid tillsammans, som den skildras i främst hennes brev hem. Ingen upplyftande läsning, men upplysande - recensionen i tidskriften Dast här:

http://www.dast.nu/recension/carin-goring-skriver-hem

Debatt: Bättre för svenskar i utlandet

Riksdagsarbetet har rivstartat med internat i början av veckan; statsministern och finansministern i god form med optimistiska budskap inför budgetarbetet och det kommande valåret. Förtroendesiffrorna remarkabla!

Riksdagsvisning för parlamentariska kolleger från Ghanas centerhögerparti som är i Stockholm för internationell kongress med Awepa, The Association of European Parliamentarians for Africa, i samband med vattenveckan. Flera länder i Afrika verkar på rätt väg när det gäller bygget av demokrati och lagstyre, vilket kan underlättas med hjälp av det partinära biståndet.

Lars Tobisson, veteran i det moderata partiet, presenterade sin memoarbok "Främling i folkhemmet" vid ett välbesökt seminarium. Det är en välskriven och innehållsrik bok som över nästan 600 sidor inte bara berättar om en framgångsrik karriär utan också ett rejält stycke svensk politisk historia över 40 år - utan det sedvanliga sosseperspektivet. Köp och läs! Finns här: http://www.atlantisbok.se/

Bra tryck även vid utlandssvenskarnas "parlament" vars representanter från hela världen följde upp sina 54 resolutioner från 2007 under en späckad dag i Stockholm. Som representant för (m) kunde jag lova fortsatta uppföljning även i vårt parti i enskilda sakfrågor, nog så viktiga för alla de närmare 500 000 svenskar som gör oss stora tjänster i utlandet genom sitt arbete eller annat engagemang. Som jag kunde påpeka för medpanelisten Leif Pagrotsky (s) har det hänt en del i rätt riktning i attityden till dessa människor sedan tiden då de stämplades som skattesmitare.

Annars var en av veckans höjdpunkter de nykokta svenska kräftor från Östergötland som bjöds vid södermoderaternas traditionella höststart. Nu tar vi dom!

Artikel: Inte bara Palmes fel (Folkbladet)

Under rubriken "För frihet mot socialism" debuterade jag igår som krönikör hos Widar Andersson i östgötska Folkbladet (s), bland en rad riksdagskolleger i en sommarserie. Frågan var "varför blev du moderat?" och mitt svar börjar med händelserna 1968:

http://www.folkbladet.se/opinion/kronikor/artikel.aspx?articleid=4955179

Artikel: Jämställdhet en valfråga

Jämställdhet är för viktigt för att lämnas åt minoritetsfeminister. Därför bör en av alliansens arbetsgrupper inför valet vigas åt jämställdhetsfrågor. På statlig och privat nivå närmar man sig långsamt en jämnare könsfördelning, men på kommunal nivå står utvecklingen still. Alliansföreträdare ute i landet bör göra mer, skriver jag i lördagens SvD Brännpunkt tillsammans med riksdagskollegan Hillevi Engström (m), arbetsmarknadsutskottets ordförande.

Hela artikeln här:
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_3324601.svd

Artikel: En spion i Stockholm

Till sommarläsningen hör en och annan thriller. Här en som såg ut som en sådan, men inte höll måttet, enligt min recension i deckarmagasinet Dast (http://www.dast.nu/):

Albert Volckerts hette en tysk som under täckmantel av affärsman var verksam i Sverige under andra världskrigets senare skede, sannolikt som frilansspion åt Tyskland, Sverige och USA. Om denna tid har sonen Joachim sammanställt en redogörelse, "Spionen som svek. Berättelsen om min far" (Norstedts). Född i Hamburg 1935 kom sonen till Sverige 1943 med sin svenska mamma och har här varit verksam som psykolog.

Det kunde ha blivit en bra bok. Här finns ingredienser till en thriller som skulle göra sig utmärkt i filmad version i händerna på kompetent manusförfattare och regissör. Sådana har av texten att döma inte varit i närheten av Norstedts utgivning, än mindre någon redaktör som kunnat dramatisera framställningen.

Enligt sonen hade Albert Volckerts en ”obesvärad inställning till organiserat och ansvarskännande arbete”, vilket uppenbarligen låg till grund för ett stökigt liv, såväl yrkesmässigt som privat. Detta spår utvecklas dock inte tillräckligt för att väcka liv i uppgörelsen med den frånvarande fadern som struntade i sin familj.

Istället hamnar ljuset på hur den påstått antinazistiske Albert får uppdrag från tysk underrättelsetjänst att i Sverige spionera på kanontillverkning i Bofors och atombombsforskning i Stockholm. Dessutom skulle han för regimens räkning smuggla ut och sälja juveler stulna från mördade judar till Sverige och Schweiz.

Det blir lite rörigt, kanske lika rörigt som i verkligheten i huvudpersonens liv. Kärnan i historien tar slut 1944 på Stora hotellet i Örebro, när Volckerts åt svenska Säpo gillrar en fälla för en tysk agent som tas på bar gärning när de fotograferar ritningar. Det leder till utvisning av en rad tyskar vid olika spionorgan i Stockholm.

Av FBI-material som sonen hittat framgår att fadern hade kontakter med OSS-agenter i Stockholm, vilket bidrog till att han efter kriget kunde bosätta sig i USA och 1955 bli amerikansk medborgare.

En förvånad läsare lämnas i sticket att fundera över om Albert Volckerts inte främst var en äventyrare med mytomana drag. Varför valde naziregimen i så fall att anlita honom för tunga uppdrag, och vart tog de judiska diamanterna vägen? Se där ett uppslag för fortsatt forskning och berättande.

Till Gösta Bohmans minne

Att ägna några sommardagar åt att läsa gamla böcker känns inte fel. Olof Ehrenkronas "Hundra år med företagande och frihet", om Stockholms handelskammare, kanske inte så många skulle ta med på badstranden, lika litet som Torbjörn Nilssons "Mellan arv och utopi", om hundra år av moderat politik.

Men som ordförande i Gösta Bohmans minnesfond är det en glädje att friska upp minnet av Göstas tid, särskilt som vi håller på med en uppdatering av fondens hemsida på nätet. Klart om några veckor, inför fondens seminarium onsdagen den 16 september då Lars Tobisson presenterar sin memoarbok "Främling i folkhemmet" (Atlantis) som bland mycket annat porträtterar Bohman.

Roligt också att botanisera i riksdagens ljudarkiv och lyssna på gamla replikskiften mellan Bohman och Palme. Vältaligheten i kammaren var nog större förr.

Schulman och Birro om fulbloggandet

Alex Schulman har tröttnat på bloggandet, som få människor tar del av: http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/schulman-blogg-1.904970

Även Marcus Birro skriver initierat om hatet och förtalet på nätet:
http://www.newsmill.se/artikel/2009/07/08/marcus-birro-om-blogghatet#millings

Intervju: Uppgifter för mediepolitiken (Medievärlden)

I tidningsutgivarnas tidning Medievärlden intervjuas i en Almedalsspecial en rad mediemakthavare som Jonas Bonnier, Eva Hamilton och Mats Svegfors om synen på mediemakten, däribland jag. Ur intervjun:

Var finns mediemakten i Sverige idag: "Utspridd på många redaktioner, dessbättre. Ytterst är deras makt dock beroende av mediekonsumenternas fria val och betalningsvilja."

Kan makten bli för koncentrerad?: "Absolut, mångfald och opposition är demokratins livsluft."

Hur mycket ska marknaden styra medierna?: "Marknaden har ingen centralkommitté som styr, utan är resultatet av beslut hos miljoner konsumenter och tusentals producenter, de kommersiella krafterna i samspel. Som komplement till kommersiella medier fortsätter staten finansiera viss press, radio och tv."

Hur mycket får eller ska den politiska sfären styra?: "Ju mindre, desto bättre. Statens roll är främst att skydda yttrandefriheten, upphovsrätten och konkurrensen."

Hur har mediemakten förändrats de senaste åren?: "Internet har ytterligare decentraliserat ´makten´, radikalt ökat tillgängligheten och vidgat marknaderna för alla typer av utbud. Inte minst det ´smala´utbudet har fått ökade möjligheter att spridas, även globalt.

Vilket ansvar har medierna för utvecklingen av demokratin?: "Det klassiska; att kritiskt granska matkutövning och samhällsbrister, informera allmänheten om verkligheten, bekämpa desinformation och vidskepelse."

Tar man det ansvaret?: "Mediepopulismen växer på kunskapens och analysens bekostnad. Men det är inte min roll som mediepolitiker att recensera fria medier - det är ett privat val jag gör som konsument. Fast som public service-konsument är jag glad att SVT snabbt lade ner ´Grillad`...".

Artikel: Kulturhulken Hägglund (Newsmill)

Ombedd av debattsajten Newsmill att kommentera kd-ledaren Göran Hägglunds anförande i Almedalen gjorde jag debut där i går:

http://www.newsmill.se/artikel/2009/07/05/sverige-har-fatt-en-kultur-hulk-1#comments

Artikel: Kulturpolitisk förnyelse (Svensk Tidskrift)

I senaste numret av den liberalkonservativa kulturtidningen på nätet skriver jag om den moderata förnyelsen av kultur- och mediepolitiken:

http://www.svensktidskrift.se/?p=393

Seminarium: Journalistikens död? (Visby)

Nej, den seriösa journalistiken kommer inte att dö, om vi är villiga att betala för den. Men då kan utgivarna inte fortsätta att skänka bort innehållet på nätet. Det var kontentan av ett samtal under politikveckan i Visby mellan mig och Sveriges Radios VD Mats Svegfors på ett fullsatt seminarium, där många fick vända i dörren.

Tidningen Medievärlden uppmärksammade den moderata kulturkommitténs arrangemang:
http://www.medievarlden.se/marknad/1-marknad/9775-almedalen-svegfors-bloggskepsis-vaeckte-reaktioner-

Även Torbjörn von Krogh vid Institutet för mediestudier deltog:
http://mediestudier.wordpress.com/2009/07/03/antecknat-i-almedalen-9-motvalls-mats-hos-moderaterna/

Artikel: Reformer för ett skapande Sverige (NWT)

Tillsammans med kollegerna i den moderata kulturkommittén skriver jag idag i Nya Wermlandstidningen om vårt i tisdags publicerade kulturmanifest:

http://www.nwt.se/asikter/debatt/article551143.ece

Artikel: M-kultur gynnar även författare

I veckans nummer av Författarförbundets tidning Författaren (3/09) svarar jag förbundsordföranden Mats Söderlund, som i förra numret kritiserade moderat kulturpolitik:

Mats Söderlund varnar (nr 2/09) för kulturutredningen, som om dess förslag genomförs skulle leda till ”ett helt nytt samhällssystem” där politiker tar över kulturen.

Det låter hemskt och skulle vara det. Men något stöd i den moderata kulturpolitiken, som Söderlund befarar, har inte ett sådant ”paradigmskifte”. Tvärtom vill vi avreglera kulturpolitiken och minska den politiska detaljstyrningen. Läs vår skrift ”Kulturen 3.0”: http://moderatkultur.blogspot.com/

Att kulturpolitiken skulle bli liktydig med hela kulturskapandet i samhället faller dessutom på sin egen orimlighet. Två tredjedelar av kulturskapandet i Sverige finansieras med privata pengar, en tredjedel med skattemedel. Om det bidrar till att öka tillväxten och ge fler arbetstillfällen även i kultursektorn minskar det inte kulturskaparnas frihet.

För övrigt bör Författarfonden bevaras.

Moderat kulturmanifest uppmärksammas

I tisdags presenterade moderata kulturkommittén ett manifest inför alliansens förhandlingar om en gemensam kulturpolitik under nästa mandatperiod. Det skedde vid ett seminarium under politikveckan i Visby. Manifestet uppmärksammades av radions Kulturnytt i måndags - http://www.sr.se/sida/Artikel.aspx?ProgramId=478&artikel=2934753 - SvD Kultur i tisdags och DN Kultur idag.

Hela manifestet finns att läsa på den moderata kulturbloggen:
http://moderatkultur.blogspot.com/

Artikel: Tid för kulturens förnyelse

Apropå kulturutredningens betänkande, där remissomgången nu är avslutad och under sammanställning, kommenterar jag en del av förslagen i en artikel för lokalpressen:

Kulturutredningen har nyligen lagt fram förslag om nya kulturpolitiska mål och medel. Förslaget har gått på remiss till 389 instanser, remisstiden har nu gått ut.

Mycket har hänt på 35 år sedan målen först formulerades. Det fanns under 70-talet en rädsla för kommersialism och en övertro på att styra det offentliga Sverige med många förvaltningar och myndigheter. Den nya kulturutredningens förslag att öppna för sponsring, donationer och arv som en kompletterande källa till finansiering är ett steg i rätt riktning, liksom rationaliseringen bland dagens 24 statliga kulturmyndigheter.

Det är anmärkningsvärt att så lång tid har gått utan att kulturpolitiken reformerats. Detta är otänkbart inom övriga politikområden. Vi ser därför med tillfredsställelse att Alliansregeringen påbörjat ett reformarbete. Utredningens förslag ger möjlighet till en breddning av kulturbegreppet och ett lyft för kulturpolitiken i dess helhet. Verktygslådan måste förnyas i takt med omvärlden.

Ett syfte är att skapa en bredare definition av kulturbegreppet. Dramatens nya chef Marie-Louise Ekman fick frågan vem det är mest synd om i Kultursverige. Hennes svar - ”alla de som inte tycker att kultur är till för dem” - bör leda till eftertanke.

Att utveckla kulturskapandets sociala värde är en angelägen uppgift vid sidan av statens huvudansvar för kvalitetssäkring i de centrala, nationella institutionerna. Detta underlättas av utredningens förslag att via den så kallade portföljmodellen stärka kulturen regionalt och lokalt till stöd för det nära samarbetet mellan kulturarbetare i den egna regionen. Ambitionen stöttas dessutom av alliansens satsning på Skapande skola, det särskilda statsstödet till kulturaktivitet i högstadiet.

Den moderata parollen ”Mer pengar till kulturen, mer kultur för pengarna” innefattar en förhoppning om att medborgarna utöver det skattefinansierade kulturutbudet efter fritt val ska vilja öka sitt kulturella deltagande. Utvecklingen tyder på det; kultursektorn i Sverige omsätter omkring 60 miljarder årligen, varav två tredjedelar kommer från hushållen. Lösningen på kultursektorns ökade behov av pengar är i nuvarande ekonomiska kris inte i första hand kraftigt ökade statsbidrag.

Kultur är inte detsamma som kulturpolitik. Kulturskapandet har ett egenvärde i sig och formas i huvudsak i det civila samhället, utanför politiken, bortom instrumentella synsätt på kulturens roll. Ett rikt kulturland har mer att erbjuda medborgarna i form av upplevelser som i bästa fall leder till ökad självförståelse och individuell utveckling, till att locka fram det bästa hos den skapande och lekande människan, till att höja nivån på mänsklig aktivitet och utmana fördomar.

Vi moderater talar om begreppet ”kulturlyftet” som en långsiktig vision. Kulturutredningen innehåller många spännande tankar. Detta tillsammans med en organisation där konstnärligt skapande prioriteras istället för byråkrati ger kulturpolitiken en modernare innebörd.

Svensk Tidskrift: Moderata mansgrisar?

Ny läsning i nättidningen:
http://www.svensktidskrift.se/

- Per Tryding om en moderat arbetsmarknadspolitik för män

- Peter Wärring manar oss tilbaka till Europa

- Patrick Krassén presenterar en bok av Anders Johnson

Flanören beskådar en manifestation mot regimen i Iran

Tal: Frihet åt Iran (Stockholm)

Vid torsdagens stora och politiskt breda manifestation mot regimen i Teheran på Medborgarplatsen representerade jag moderaterna med följande appell:

De senaste veckornas händelser i Iran väcker optimism om en förändringens vind som ska svepa över inte bara Iran utan hela regionen. Här pågår en kamp för modernisering - mot prästväldet, mot politiker i prästkappa som åberopar sig ha Gud på sin sida. Det är de ungas och utbildades kamp bort från teokratin, för frihet och folkstyre.

Men reaktionen från regimen väcker dessvärre också minnen av tidigare svikna förhoppningar. Idag varnade också den regimkritiske storayatollan Ali Montazeri för att fortsatt förtryck mot gatuprotesterna kan leda till att hela den islamiska republikens styressätt destabiliseras.

"Om iranierna inte kan tala öppet om sina legitima rättigheter på fredliga samlingar och i stället förtrycks, kan spänningar uppstå som kan rubba regeringens själva fundament, hur starka de än är.”

Så är det. Demokrati handlar inte bara om hur rösterna räknas och vem som får flest – det handlar också om hur fria människorna har varit att säga sin mening och om vad som händer när de har gjort det.
På den punkten har flera tydliga besked kommit från regimen i Teheran – någon opposition ska inte förekomma. Vid sidan av dödade och fängslade oppositionella gäller det demokratins livsluft – det fria ordet. Professorer grips, medier stängs, utländska journalister hindras att rapportera.

Som räden mot oppositionsledaren Mousavis tidning, när 25 medarbetare greps av säkerhetstjänsten, som konfiskerade datorerna på redaktionen. Vilket bidrar till att Iran nu är ett av de länder där flest journalister fängslas.

För mig som varit just journalist och publicist i många år är det inte svårt att känna igen mönstret av repression från andra tider och diktaturer. Så var det i Kina när demokratirörelsen sköts sönder på Himmelska fridens torg. Så är det i dagens Ryssland där glasnost och perestrojka har ersatts av Kremls envälde, minns Anna Politkovskaja och de hundratals andra journalister som mördats. Och så var det i Iran när reformrörelsen under Khatami krossades för nio år sedan.

Det är en lång process som lett fram till dagens revolt. Författaren Azar Mahloujian beskrev det bra i en artikel i Svenska Dagbladet i tisdags, med utgångspunkt i shahens fall:

”Det blev inte bättre efter honom. Revolutionens ledare förvandlades till diktatorer, de som älskar sina egna röster och kuvar andra. I 30 år har de nu i guds namn våldfört sig på iranierna, oftast i underjordiska tortyrkammare, men nu också inför omvärldens vidöppna ögon. De använder lögner, påkar, kedjor och kulor.”

Befriarna visade sig som så ofta inte vara några befriare utan bara en ny generation förtryckare. Men utvecklingen i dagens Iran handlar inte bara om utvecklingen i ett land. Kampen för politiska fri- och rättigheter är universell. Det som sker i Iran är framförallt en test för hela den muslimska världen; finns det alternativ till den religiösa fundamentalismen och hur ska detta alternativ segra med fredliga medel?

Medan vi väntar på svaret kan jag bara säga till mina och era iranska vänner – berätta att vi är många svenskar som vill att det ska finnas samma friheter och rättigheter där som här. Er frihet är också en del av vår.

Mer information om manifestationen här:
http://folkinitiativet.blogspot.com/

Ny läsning i svensktidskrift.se

http://www.svensktidskrift.se/

- I september är det stortingsval i Norge. Ett val som också kan få betydelse för den svenska valrörelsen. Det skriver Janerik Larsson, vice vd Svenskt Näringsliv.

-Letterna kommer att hämta sig från även denna finanskris. Det är Torbjörn Kvist, som har bott i Lettland och upplevt tidigare finanskriser, övertygad om.

- Efter trygghetsnarkomanin tar sig nu psykiater David Eberhard an en annan folksjukdom - lättkränktheten. Danjell Elgebrandt har läst en underhållande, men spretig bok.

- Och i Veckan som gick tittar vi närmare på Engelsbergsseminariet. Alla var där.

Svensk Tidskrift: Pålsson fortsätter debatten

Ny läsning i http://www.svensktidskrift.se/

- Finanskrisen kan innebära nya möjligheter till företagande och strukturomvandling - om den hanteras rätt. Det skriver Robert Gidehag och Nima Sanandaji, Skattebetalarnas Förening, med Stefan Fölster, Svenskt Näringsliv.

- Hur självständiga riksdagsledamöter behöver vi? Anne-Marie Pålsson svarar på Erik Weimans inlägg. Riksdagsledamöterna ska inte sköta regeringens marknadsföring, utan tvärtom kontrollera den, menar hon.

- Varken en eller två stater är lösningen på Israel/Palestina-konflikten, menar historikern Benny Morris i en bok som Franz Cohn har läst.

Och ämnet för Veckan som gick är förstås EU-valet och Ulvskogs "fantastiska" valrörelse.

Goda råd till Marita Ulvskog

Christofer Fjellner (m) och jag delade ut goda råd till Marita Ulvskog under valrörelsen, vilket förtjänar att sparas till eftervärlden, tack vare Eva Solberg bakom kameran:

http://www.youtube.com/watch?v=q4RyLJtnhUs&eurl=http%3A%2F%2Fkampanj%2Emoderat%2Ese%2Fpage%2F6%2F&feature=player_embedded

Hoppas det går lika bra för (s) om ett år

Det kändes stilfullt att landa de sista rösterna strax före nio på söndagskvällen vid valstugan på Sergels torg. Den sista timmen hade anstormningen avtagit, men en och annan biobesökare tog sista chansen att göra sin plikt i närbelägna Kulturhuset. Några extra välbehövliga röster gav det nog.

Heder åt Annette Lundquist Larsson som lett arbetet där med den äran. Med sådana kampanjarbetare som henne, Ida Karlbom, Christer Stenberg i Skärholmen och många andra kommer vi omladdade till riksdagsvalrörelsen nästa år.

Till dess noterar vi Marita Ulvskogs kommentar till TT på valkvällen (22:26) - "Vi har gjort en fantastisk valrörelse!" - och önskar socialdemokraterna lika stora framsteg 19 september 2010.

Anne-Marie Pålsson får svar (Svensk Tidskrift)

Ny läsning på nätet:
http://www.svensktidskrift.se/

- Staffan Heimerson har rest genom Turkiet och ser mer yuppifiering än islamisering. I ett reportage skriver han om den förändring som pågår.

- Riksdagsledamöternas främsta uppgift är att föra ut den politik som riksdag och regering har lagt fast. Det menar Erik Weiman, landstingsråd (M) i Uppsala län, i ett svar till Anne-Marie Pålssons artikel om "Den maktlösa makten".

- 80-talisterna har haft det svårare än de flesta. Det hävdar Gustav Fridolin i sin senaste bok. 80-talisten Lydiah Wålsten recenserar "Blåsta! Nedskärningsåren som formade en generation".

- I Veckan som gick konstaterar Inrikeskorrespondenten att det jäser inom folkpartiet. Nu har batongliberalerna och drogliberalerna fått sällskap av "socialliberalerna". Åtminstone på facebook.

Blott en dag, ett ögonblick i sänder

Valrörelse; elva timmar i regn och kyla. Det är då det krävs en inre glöd för att klara dagen.

Gullmarsplan, Knutby torg i Norrtälje, Stora torgen i Uppsala och Enköping. God stämning i bussen med bland andra Anita Hillerström Vagli och Eva Solberg från det moderata kansliet, hyfsat intresse från förbiskyndande väljare.

Sådana finns alla sorter, har ett långt liv i politiken lärt mig sedan 1968 (sådär en sexton valrörelser som aktör eller kommentator). Från dem som knappt vet vad ett val är till sådana som kan föra högst kvalificerade filosofiska utläggningar om livets mening.

Det tog en halv timme i Uppsala att sortera ut politikens grunder med en småföretagare och f d kriminell som i bibliska termer ville veta vilken moral som låg bakom de olika budskapen inför söndag. Det är ett av de mer meningsfulla samtal jag fört som politisk intellektuell. I ösregn, med skärpta sinnen medan kroppen likstelnade av kylan.

Det är politik när den är som bäst, bortom sloganerna.

Och ja, han kunde tänka sig moderaterna på söndag. Det skulle behövas, överdrivna opinionssiffror bäddar för besvikelser. Det kan bli stor dramatik på söndag kväll, för många partier.

Svensk Tidskrift: Valfusk i Vaxholm?

Veckans uppdatering i den liberalkonservativa kulturtidskriften:
http://www.svensktidskrift.se/

- De delar av det svenska näringslivet som nu riskerar att slås ut måste ersättas av verksamheter som bygger på kunskapskapital. Det menar Jan Herin, konsult, och Ulf Jakobsson, professor och konsult, som föreslår en betydande sänkning av den statliga inkomstskatten.

- När Byggettan ska förtidsrösta med Marita Ulvskog öppnar vallokalen i Vaxholm extra tidigt. Får det verkligen gå till så, undrar SvenskTidskrifts Maria Eriksson i ett reportage på plats.

- Gustav IV Adolf avsattes av sina egna landsmän och tvingades gå i landsflykt. Frilansskribent Pär Krause har läst en nyutkommen bok om den tvåhundraåriga händelsen.

- I "Veckan som gick" ser Kallakrigskorrespondenten fram emot att svenska medier grundligt ska granska Stasis roll bakom Röda armé-fraktionen.

Stadion, sol och våld

En ovanlig kampanjdag; börjar morgonen med att tala på Stockholms stadion för att hälsa unga idrottare från hela Norden välkomna till 61:a Nordiska skolspelen. Pampigt med fem nationalsånger och fanfarer.

Fortsätter med tre torg & valstugor i strålande sol. Bra fart som vanligt på Sergels torg, inklusive en SL-buss som ramponerar en glasskiosk som välter en hög lyktstolpe, dock utan mänskliga skador. Värre på Skärholmens torg där en folkpartist misshandlats och polisuppbåd väntar på kvällens "manifestation" mot antirasism. Noterar att en partikollega tilldelats skyddsvakter efter hot.

Synd att affischeringen ser ut att bli mer saboterad än vanligt; allt nedrivet eller klottrat på Norra Ban i morse. Kanske dags att komma överens mellan partierna om att upphöra - ingen blir väl glad över nedskräpningen?

Avslutar dagen med att träffa Tidningsutgivarna som nu ser konsekvenserna av dåliga tider i sina kvartalsbokslut och nedskärningsplaner. Det är inte bara konjunkturproblem utan också strukturproblem, inklusive "gratis"-tänkandet, som nu slår till med full kraft mot redaktionerna.

Förbättringar för närradion? (Kulturbrevet (m))

I den senaste utgåvan av den moderata kulturkommitténs nyhetsbrev som går till något tusental kontakter i kulturvärlden skriver jag om vad som händer på närradioområdet:

I skymundan av arbetet på nya villkor för den kommersiella radion pågår också en diskussion inom alliansen om förbättringar för närradion. Den lever ett eget liv vid sidan av Sveriges Radio och de privatägda nätverken, men fyller en viktig funktion på lokalplanet som komplement för kanske 100 000 regelbundna lyssnare i hundratalet sändningsområden med tusentalet sändningstillstånd.

En tanke är att avskaffa det nuvarande förbudet mot rikssändningar och även medge större sändningsområden än en kommun, en avreglering som skulle stärka möjligheterna att utveckla mediet.

Å andra sidan ska en ökad frihet inte gå ut över den kommersiella radions möjligheter att expandera. Det är viktigt att de olika radioformerna skiljer sig åt för att bevara sin särart. Idag noteras en tendens att smygkommersialisera närradion genom att privata ägare går in som tillståndsinnehavare och dessutom finansierar verksamheten i vinstsyfte. En tydligare gränsdragning kan bli nödvändig för att inte förfuska grundidén med ideell radio.

En lösning kan vara att utöver ideella föreningar ge sändningstillstånd till non-profit-bolag som förenar offentlig insyn med kravet på att intäkterna ska stanna i verksamheten.

I väntan på propositionen om en ny radio-tv-lag kan den nyfikne söka information i Radio-TV-verkets utredning ”Närradio och när-tv i fokus” (2007), som finns här:

http://www.rtvv.se/_upload/infomatrial/Närradio%20och%20när-TV.pdf

Svensk Tidskrift: Rysk trupp på väg

Ryssen kommer, varnar Utrikeskorrespondenten i dagens nya nummer av den liberalkonservativa nättidningen:

http://www.svensktidskrift.se/?p=304

Till läsning finns även nya artiklar av Anne-Marie Pålsson om riksdagens makt och Alexander Sánchez om von Döbeln.

Seminarium: Hur ska det gå för public service?

Onsdagens heldagsseminarium om public service i regi av SVT, SR och UR blev som vanligt en spänstig genomgång av aktuella problem och trender i etermediabranschen, sedda genom det filter som de avgiftsfinansierade företagen applicerar.

Besvikelsen var stor över att regeringens public service-proposition dröjer och som en tråd genom dagen löpte företagens krav på mer pengar, som om den ekonomiska krisen (med en krympning av BNP med fyra procent under 2009) inte äger rum. Nye radiochefen Mats Svegfors pekade entydigt ut en anslagshöjning på tre procent som prioritering för att undvika fortsatta nedskärningar. TV-chefen Eva Hamilton instämde och påpekade att kraven på bantning av apparaten med råge uppfylls i de rationaliseringsprogram som nu genomförs.

För egen del fann jag BBC: föredragshållare mest intressanta. VD Mark Thompson frågade jag vad en ny tory-regering skulle innebära för BBC och fick svaret att den skulle vara BBC-vänlig och se företagets utbud som en nationell tillgång. Den omorientering bort från lättare underhållning som jag noterade vid ett besök förra året är delvis på gång, men i varumärket ingår fortfarande god komedi, fast i mer kritiskt urval än tidigare. Vilket är mer än man kan säga om SVT:s satsning på "Grillad".

Bagdad-korrespondenten Hugh Sykes berättade gripande om sitt arbete under Irak-kriget och redogjorde på min fråga för vilka regler som gäller om säkerhet och balans i krigsrapportering.

Framträdandena finns på SVT Play:

http://svtplay.se/v/1556477/public_service-dagen_2009/public_service_broadcasting_in_the_digital_age

Svensk Tidskrift: Inför Europavalet 7 juni

Ny läsning i den liberalkonservativa kulturtidningen på nätet:

- Det har varit en turbulent vecka i Prag med ny regering, omröstning om Lissabonfördraget och EU-toppmöte. Svensk Tidskrifts Maria Eriksson var på plats och rapporterar från händelserna.

- Murens fall och händelserna i Polen för 20 år sedan förtjänar att firas, inte bara i Öst- och Centraleuropa, utan också i Sverige, menar Gustav Blix och Mats Johansson, moderater i riksdagens utrikesutskott.

- I serien "Politikens nya villkor": Waldemar Ingdahl, VD för tankesmedjan Eudoxa, slår ett slag för e-demokrati.

- Dessutom noterar Mediegurun i "Veckan som gick" att det går bättre för Svensk Tidskrift än för vissa andra publikationer. Men så har man ju heller ingen Åsa Linderborg.

http://www.svensktidskrift.se/

Artikel: 20 år efter befrielsen (SNB)

Inför Europadagen 9 maj skriver jag tillsammans med riksdagskollegan Gustav Blix en artikel för Svenska Nyhetsbyrån om 20 år av frihet för östra Europa, ett jubileum som bör firas också i Sverige:

I dagarna är det 20 år sedan de polska rundabordssamtalen mellan kommunistregeringen och oppositionsrörelsen Solidaritet avslutades. Resultatet av samtalen blev de delvis fria val som hölls i juni 1989. I valet vann Solidaritet en förkrossande jordskredsseger – kommunistregimen ratades till förmån för frihet, demokrati och marknadsekonomi. Dessa händelser för 20 år sedan hade enorm betydelse inte bara för människorna i Öst- och Centraleuropas kommunistdiktaturer, utan också för Sverige, Europa och världen.

Vi borde därför ha frihetskonserter, fyrverkerier och minnesfrimärken som uppmärksammade dagens unga européer utan egna minnen om att vår världsdel för bara tjugo år sedan var delad av en järnridå som skiljde fria demokratier från totalitära kommunistdiktaturer. Vi bör alla bli påminda om hur människor i våra grannländer hölls fångna med hjälp av soldater, polisövervakning, taggtråd, murar och minor för att de inte skulle fly till friheten och möjligheterna i väst.

Men tyvärr verkar firandet av murens fall inte vara en svensk angelägenhet. Det tycker vi är fel. Sverige är idag ett mycket friare, rikare och öppnare samhälle än för 20 år sedan. Murens fall borde vi därför också fira. Den svenska regeringen kommer i höst att leda hela EU:s arbete och har därför enligt vår mening ett särskilt ansvar för att hela Europa minns och firar den våg av frihet som sköljde in över vår kontinent frihetsåret 1989.

Kanske ter sig detta en aning avlägset när flera av de forna kommuniststaterna idag är medlemmar både i EU och i Nato. Men just därför är hågkomsten och firandet så viktigt!

I många EU-länder kommer detta att firas stort i höst. Det är bra. Men om Sverige, som regeringen slagit fast, på allvar ska tillhöra EU-samarbetets kärna borde vi som ordförandeland också ta initiativ för att göra frihetsåret 1989 till ett gemensamt europeiskt minne. Vår historia är även en gemensam europeisk historia där nationernas öden är bitar av en större mosaik. Som ordförandeland har vi inte bara möjlighet, utan också skyldighet, att visa detta. För det är vår regering som i höst har att förvalta en av denna mosaiks allra vackraste och viktigaste bitar – demokratiseringen av stora delar av Europa.

Det är värt en hyllning utöver högtidstalen på Europadagen den 9 maj. Sverige bör därför i höst samla Europas ledare kring ett gemensamt högtidlighållande av frihetsåret 1989. En konkret manifestation skulle kunna vara tillkomsten av ett europeiskt ”forum för levande historia” i form av en vetenskaplig fond för forskning om kommunismens och nationalsocialismens offer.

Den kedja av händelser som inleddes 1989 och som två år senare ledde till Sovjetunionens kollaps är en av vår tids viktigaste samhällsförbättringar. Såren efter två världskrig kunde slutligen börja läkas och EU:s fyra friheter för flödet av människor, varor, tjänster och kapital kom efter EU-utvidgningen 2004 nästan hela Europa till del. Men trots framgångarna råder det ingen brist på arbetsuppgifter för EU.

På en del områden behövs fördjupning. Det gäller kanske särskilt i utrikes- och säkerhetspolitiken (inte minst behovet av ett gemensamt agerande för att möta den sorgliga utvecklingen i ett alltmer auktoritärt Ryssland). I andra sektorer – inte minst jordbruket - krävs liberala reformer bort från skadliga regleringar. Den ekonomiska disciplinen måste stärkas om valutasamarbetet ska fungera, samtidigt som den internationella, ekonomiska krisens verkningar medför allvarlig påfrestning på det goda samarbete mellan länder som utgjort grunden till de senaste decenniernas välståndsökningar. Dessa destruktiva krafter måste mötas av mer samarbete och fortsatt integration så att vi står bättre rustade efter krisen än innan.

Inför dessa utmaningar bör vi medborgare ta vårt ansvar och göra det som våra förfäder i Europas länder så länge drömde om – använda vår frihet och rösta i valet till Europaparlamentet den 7 juni. Det var ju trots allt att just rösta fritt som man enades om att låta polackerna göra för 20 år sedan.

Framgång för stärkt försvar (Nordiska rådet)

Som ledamot av den konservativa gruppen i Nordiska rådet gläds jag idag åt att vårt förslag om ett fördjupat nordiskt försvarssamarbete fått stöd av alla andra partigrupper i presidiet - utom givetvis de vänstergröna. Presidiet skriver följande i sitt utlåtande, till stöd för tanken om ökad integration, en uppfattning som senare i vår förhoppningsvis kommer att materialiseras i beslut av ministerrådet:

Presidiet delar uppfattningen att Norden har en gemensam värdegrund som utgör ett naturligt och stabilt
fundament för ett stärkt säkerhets- och försvarspolitiskt samarbete. Nordiska rådet har i tidigare sammanhang uttryckt det så att det finns ett nordiskt mervärde i internationell krishantering som uppstår ur ombinationen av långvariga erfarenheter av samarbete på snart sagt alla samhällsområden, breda erfarenheter av internationellt samarbete, hög trovärdighet på den internationella arenan, tillgång till kompetens på toppnivå, samt erfarenheter av gemensamma åtgärder och insatser i fredsfrämjande syfte.

Det förhållande att de nordiska länderna har valt varierande lösningar beträffande sitt förhållande till EU och Nato utgör inget hinder för fördjupat nordiskt samarbete också i försvarspolitiken. Presidiet anser att ett närmare nordiskt försvarspolitiskt samarbete är ett sätt att effektivisera våra strävanden att förstärka multilaterala krishanteringsinsatser i FN samt att stärka kontakterna med båda EU och Nato och ge möjligheter till att utöva mer inflytande i dessa organisationer.

De nordiska länderna har genom åren gett stora och högt uppskattade bidrag till FN:s fredsbevarande operationer och ackumulerat bred och djup erfarenhet, kompetens och trovärdighet av arbete i internationella säkerhetsorganisationer, utan hänsyn till formella institutionsgränser. De nordiska
icke-NATO- länderna medverkar sedan många år i planeringsmässigt och operativt samarbete inom ramen för det s k Partnerskapssamarbete med NATO (Partnership for Peace, PfP).

Samtliga nordiska länder, och de baltiska, bidrar med manskap och materiel till den NATO-ledda s k ISAF-styrkan i Afghanistan (International Security Assistance Force) med FN-mandat. ISAF är NATO:s första och största markoperation någonsin utanför Europas gränser. Norge och Island medverkar på olika sätt i EU:s strukturer för krishantering och har även deltagit i flera av EU:s fältoperationer för krishantering.

Det är rimligt att anta att ett stärkt nordiskt försvars-och säkerhetspolitiskt samarbete skulle medverka till att det samlade nordiska bidraget till internationell krishantering blev både kraftfullare och effektivare.

Presidiet instämmer i att de nordiska ländernas försvarsekonomi blir alltmer pressad. Ökade krav på kompetens och kapacitet driver upp kostnaderna för utbildning och övning. Utvecklings-, produktions-, anskaffnings- och underhållskostnader för modern försvarsmateriel stiger. Försvarsbudgetarna stramas åt. Presidiet delar uppfattningen att det finns goda såväl operativa som ekonomiska skäl att ytterligare stärka samverkan kring bl a utbildning, övning, materielsamarbete och internationella insatser.