Efter det tredje anförandet på en vecka i rörelsen (Enköping, Västerås, Kista) konstaterar jag att stämningen är god. Visserligen ska man inte överdriva opinionssiffrornas betydelse, men det märks att regeringen har gjort mycket rätt det senaste året och nu börjar det synas. Det kan behövas som fallhöjd inför svårare tider med ökad arbetslöshet till följd av den globala krisen.
Vi har en god chans att gå framåt 7 juni och ett hyggligt utgångsläge inför 19 september nästa år.
Fast det är långt till valdagarna; vi som var med 1985 och 1998 vet att det kan vända snabbt. Och medierna laddar nu för att knäcka framförallt firma Reinfeldt & Borg - det har gått för bra en lång tid. Snart kommer varje angreppspunkt att bli en stor sak i den dagliga mediecirkusen.
Alliansens styrka är också beroende av vänsterblockets svaghet. Dess förmåga att skjuta sig i foten av egen kraft ska inte underskattas; Mona Sahlin och Wanja Wedin är tillgångar inför första maj, och Marita Ulvskog inför 7 juni.
Inte blir man heller särskilt skakad av att Leif Pagrotsky tagits in i värmen som kulturtalesman. Den sympatiska Margareta Israelsson (s) i kulturutskottet var inte tillräckligt brutal och otrevlig för att knäcka Lena Adelsohn och byttes därför ut, utan att ha givits en reträttplats. Osnyggt, som annat i Sahlins ledarskap.
Men någon saklig plattform för en mer aggressiv kulturpolitik har (s) inte skapat. Det framgår av den nya plattform som lanserats i dagarna, som resultat av en uppreklamerat rådslag. Vaga löften utan finansiering, som vanligt - se Cecilia Magnussons kommentar på den moderata kulturbloggen:
http://moderatkultur.blogspot.com/Etiketter: kultur, lena adelsohn, mats johansson, pagrotsky
