måndag, augusti 08, 2016

Clinton leder: 347-191

Det amerikanska valet tar en tillfällig paus, åtminstone i mediedramatiken, med undantag för denna veckas ekonomiska program från kandidaterna och det mediebrus det genererar. På Arbetets dag, Labor Day den 5 september, snurrar kampanjerna inför den 8 november igång på allvar om kandidaterna följer den normala gången. Konventsperioden är avklarad och det blev ingen succé för något av partierna. Så handlar det numera allt mindre om vad de lösliga partiorganisationerna gör, allt mer om presidentkandidaternas egna apparater och deras mobiliseringsförmåga.

I de flesta stater är presidentvalet redan avgjort. Det gör opinionsmätningarnas procentsiffror allt mindre intressanta, trots att medierna envisas med att rapportera att Clinton åter leder med X procent eller att Trump hämtat in Y procent. Valet avgörs ju inte av procent på nationsnivå utan av elektorer, delstat för delstat.

Det gör det mer intressant att följa förändringar i utfallet hos de experter som med egna mätningar och statistiska modeller kalibrerar opinionsförändring som åtminstone i ett avseende är tydligt konstant efter primärvalen: 2016 står valet mellan USA:s två mest impopulära kandidater. Som jag skrev för ett år sedan på denna blogg (och i en kolumn i SvD) skulle Clinton trots de höga anti-siffrorna ändå besegra varje tänkbar republikansk kandidat - och det gäller i än högre grad den otänkbare som hon nu ställs emot.

Valforskaren Larry Sabato på sajten Crystal Ball konstaterar nu (4/8) som då att inte mycket har hänt i matematiken sedan dess. Trots dramatiken och all krutrök består hans prognos från mars: Clinton vinner med 347-191 mot Trump. Några jämna sving-stater kan skifta från månad till månad, men huvudscenariot består. Vore det inte för Trumps självdestruktion de senaste veckorna skulle jag tycka att läget förefaller jämnare, åtminstone på ytan.

Siffror åsido; de avslutande två månaderna kan förstås ändå allting hända. Twitter-faktorn ska inte underskattas. Det gör 2016 till ett märkesår även på den mediala arenan - som en tvekamp mellan mediaelitenoch dem som trivs i Tjatterträsket, där ingenting är sant och allt är möjligt, för att parafrasera Peter Pomerantsev (om rysk desinformation). Men kommer alla de som tycker att Twitter är för komplicerat och föredrar Trumps oneliners verkligen att vara motiverade att rösta?

Lästips! Läs CIA-chefen Michael Morells förord för Hillary Clinton i New York Times (5/8).