söndag, mars 15, 2015

Artikel: Stegö mot Adelsohn

Identitetspolitiken tränger in som debattparadigm där man minst anar det. I magasinet Neo (1/2015) skriver den förre statsministerns talskrivare Moa Berglöf att ”medierna har översvämmats av nostalgiska ex-politiker som oavsett egna meriter på området ´vinna val´ har blivit självutnämnda experter… Åren har gått men gubbarna bestått… De som hörs längtar tillbaka till gamla tider.”

 Vi liberaler lärde oss för länge sedan att inte argumentera med avseende på ålder, kön, utseende, ras och religion, men det verkar ha fallit i glömska bland de gamla nymoderaterna. Det märks inte minst i riksdagsgruppen där det snart inte finns några ”gubbar” kvar (eller ”gummor”).

 En förklaring till Berglöfs val av ålder och kön som måltavla när hon kritiserar politiska motståndare står att läsa längre fram i hennes Neo-artikel i en VDN-deklaration: ”Jag har på ett sätt aldrig identifierat mig som moderat. Jag har alltid haft sådana åsikter – men kulturellt har jag nog haft mer gemensamt med miljöpartister än vissa kristdemokrater.”

Således! Men det finns en förhistoria till åldersfixeringen; den har varit i säck innan den kom i påse.

I höstas publicerade jag en essä om mina åtta år i riksdagen, En knapptryckares bekännelser (Neo 6/2014). Att döma av gensvaret fanns en efterfrågan på den typen av inifrånperspektiv i svensk politik, sällsynta i tjattret på nätet.

 De flesta efterföljande mejl på artikelns publicering och intervjuer i press, radio och TV var positiva, av typen ”Äntligen någon som…”. De mest kritiska var högerextremister som kallade mig landsförrädare, samt några tidigare regeringskonstaplar. Essän var ”välskriven och mycket underhållande” enligt Fredrik Johansson i SvD (12/11), medan sosseprofessorn Ulf Bjereld i en debatt på Twitter (12/11) ondgjorde sig över min bild av valet: ”Moderaterna rasade och Alliansen förlorade makten. Men i Studio Ett får Mats Johansson oemotsagd säga att valet 2014 var ´ett högerval´.”

Jag hade ingen anledning att replikera. Som alltid när det gäller nätutbytet undrar jag 1) hur har folk tid, 2) varför?

 Det senare klarnade i en annan tråd, på Facebook. Här var det ett före detta statsråd som anförde klagosången, min vän från SvD- och Timbro-tiden Cecilia Stegö Chilo (13/11) som enligt egen utsago lämnade moderaterna för länge sedan. Trots att hon inte var nämnd i min essä förstår man att hon har känt sig träffad:

 ”Vad har jag gjort alla dessa moderata män som inte bara tycker att jag är en idiot utan som också verkar ha ett sådant behov att tala om det för hela världen?”

De svarande i tråden tog snabbt fasta på köns- och åldersaspekten:

Paula Hammerskog, kommunikationsdirektör på AcadeMedia: ”Du är smartare än de är. Och kvinna. Dessutom framgångsrik. Det går ju verkligen inte att acceptera. Tyvärr skämtar jag inte, vet dock inte vad som hänt.”

 Ann Lewis Lloyd, språkkonsult, hade också missat vad som hänt men: ”Det är märkligt hur folk är ute efter att snickra på den där lilla brädan i en annans öga men missar möjligheten till stordåd med bjälken i (sic) sina egna.”  

Gustaf Adelswärd, baron, gjorde skäl för namnet och svingade kroksabeln: ”De är utan hyfs och vet inte själva vad de tycker och kan därför inte riktigt formulera det. Till skillnad från dig.”

Magnus Åström, Executive Business Technology Advisor: ”Dessa ´män´ tillhör kategorin ´de-som-aldrig-utrycker-en-egen-tanke-och-alltid-går-på-led´? Kan också beskrivas som Ja-sägare, ryggdunkare, röstboskap.”

Carolina Wallenius, f d informationsdirektör Vattenfall: ”Säger allt om dem. Inget om Dig. Skit i dem. Du är en av de mest fantastiska människor jag vet.”

Ann Zetterberg Littorin, f d partisekreterarfru: ”Uppenbarligen har du gjort det bra vad det nu var. Svårt att gå genom livet och åstadkomma saker utan reta små-påvarna.”

Tillfrågad av Jens Runnberg, f d politisk redaktör i Dalarnas Tidningar: ”Du tänker på Mats Johansson, antar jag?” bekräftar Stegö att det handlar om mig och Ulf Adelsohn:

”Adelsohn inför miljonpublik i TV. Och nu, mycket riktigt Jens, Mats Johansson i Neo. Och jag blir så trött! Johansson, som koketterar med att han inte haft några högre ambitioner under sina åtta år i riksdagen… får förstås tycka att "det självklart var rätt av medierna att avsätta mig" men varför är det så viktigt?… Jag har alltså valt att låta dem hålla på, men de här personerna kanske inte ska räkna med att jag håller tyst i all evighet. En gubbe till och jag hämtar bössan.” 

(Stegös citat i den kursiverade meningen finns överhuvudtaget inte i den åberopade Neo-artikeln.)

Christian Gustavsson, toppmoderat i Linköping och förbundsordförande, tar också avstånd från sådana som Adelsohn och Johansson: ”Vi är några moderata män av motsatt uppfattning också…”

Mary X Jensen, moderat bloggare: ”Vad nu - ska jag slå dem?”

Min tidigare riksdagskollega landshövding Magdalena Andersson (M) tycker till om Stegös hot: ”Det finns en gräns för allt. Och jag är så himla trött på de personer som är så övertygade om att de, bara de, vet hur allt borde ha skötts. Och som trots att de inte varit där ändå vet hur allt gått till… Egentligen mest synd om dessa människor. För de är i själva verket så små.”

Magnus Carlsson, Lotsen Communication, manar den kränkta: ”Skärp dig nu! Ulf Adelsohn. Och Mats Johansson. Ge i fortsättningen fan i att lyssna på bittra människor!”

När jag ber Magnus om precisering av min bitterhet får jag inget svar.

Christopher Buchholz, tidigare politisk sekreterare (M) i Örebro: ”Man ska inte sänka sig till idioters nivå, för då vinner de med erfarenhet.”

Ian Dickson Lauritzen, moderatpolitiker i Stockholm: ”Avundsjuka min kära Cecilia. Avundsjuka och dåligt omdöme följs alltför ofta åt.”

Riksdagskollegan Lena Asplund (M) uppfattade kanske inte fullt ut ironin i artikelns faktaupplysning om arvodet: ”60 000 för halvtid säger väl mera om en viss herres ambitionsnivå, de flesta av oss jobbar långt mera än heltid!”

Min vän från Timbro Ann-Sofie Dahl, säkerhetspolitisk debattör: ”Bry dig inte om Mats J, det förtjänar han verkligen inte (till hans deltidslön i riksdagen har han ju f ö Frivärld, visst en bra plattform för den som har machiavellisk läggning)…”.

Min vän Magnus Dahl, PR-man, hyllar också Stegö: ”Dina insatser ligger på en intellektuell nivå som belackarna ligger långt under. Frågan är om de inte innerst inne förstår det. Om inte annat så räcker det med att läsa deras publikationer och pamfletter för att se skillnaden.”

Visst är jag glad över att alla inte hotar med yxmord som en anonym läsare gjorde på nätet, ett polisärende som Säpo senare tyvärr avskrev eftersom IP-adressen inte gick att spåra. Men vore det inte enklare att mejla mig och Ulf direkt, öppet och ärligt, även om vi är äldre och män?

Ni vet ju vad vi heter, och var vi bor.