lördag, november 29, 2014

In memoriam: Hans L Zetterberg

Hans L Zetterberg var en självtänkare, en rar art i svenskt samhällsliv, därtill fostrad i bästa amerikanska tradition där varje framgångsrik akademisk karriär byggde på konkurrenskraft medelst originalitet i tal och skrift.

Många minnesvärda samtal genom åren hade en sak gemensamt; man kom ut något klokare. Ibland skedde de i moderata sammanhang, ofta tillsammans med Per Unckel, ännu oftare i näringslivskretsar i Sture Eskilssons regi. Filosofiska kvällar under stjärnhimlen i Rocas Rojas på Gran Canaria med Hans och Karin Busch Zetterberg hörde till höjdpunkterna under den intellektuella säsongen.

Praktiskt samarbetade vi under Timbrotiden då Hans inspirerade som ledamot av Ratios vetenskapliga råd tillsammans med Torgny Segerstedt, Erik Dahmén, Tor Ragnar Gerholm, Ingemar Ståhl och Stig Strömholm, idel klara hjärnor med Carl-Johan Westholm som sekreterare. I denna informella tankesmedja tänktes många av de tankar som skulle utgöra stommen i borgerlighetens renässans och maktpåverkan. Hans ledde senare också det privata City-universitetets forskningsprojekt om den svenska socialstaten och jag hade som förlagschef äran att publicera flera av hans skrifter.

Nu är han inte längre med oss, men hans idéer finns kvar. De kan studeras bland annat i volymen "Zetterberg i urval" (2011) från Timbro. Ett föredrag som sammanfattar det mångfaldens paradigm som han skapade finns bevarat från Bohmanfondens årskonferens 2011, då Hans blev årets Bohmanpristagare och mottog priset från två tunnhårigare yngre herrar, statsminister Fredrik Reinfeldt och undertecknad som ordförande i fonden.

http://www.bohmanfonden.se/konferens/



En omfattande utgivning på svenska och engelska finns samlad på hans hemsida:
http://www.zetterberg.org/

En av hans många adepter genom åren, Svenska Dagbladets politiska chefredaktör Tove Lifvendahl, skriver fina minnesord i söndagen SvD:

http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/i-varmt-minne-bevarad-hans-l-zetterberg-19272014_4148241.svd

Här finns också ett koncentrat av Zetterbergs grundtankar med egna ord:
http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/hans-l-zetterberg-staten-ar-mindre-an-samhallet_4148901.svd

Mångårige medarbetaren Carl-Johan Westholm skriver också minnesord:
http://timbro.se/allmant/artiklar/till-minnet-av-hans-l-Zetterberg

Hans argumenterade som intellektuell, väl förankrad i sociologins klassiker, inte med partipolitikens vanligaste etiketter, men om något representerade han en utveckling av det liberalkonservativa tänkandet från Gösta Bohman. Till dennes marknadsekonomiskt präglade liberalism fogade han några betydelsebärande distinktioner, främst den att ett modernt samhälle består av tre sfärer: den offentliga (stat och kommun), den privata (marknaden) och en tredje - civilsamhället (familj, fria sammanslutningar, spontana ordningar).

I denna tredje del fungerar en annan logik och ett annat språk än i de andra sfärerna, vilket innebär att samhället bör ordnas subsidiärt så att makten över besluten separeras och fattas på rätt nivå, i kontrast till ett samhälle där all maktutövning integreras, förs uppåt och samlas i en central zon där politikens beslutsfattare dominerar.

Om detta kunde vi träta; jag menade att det egentligen bara fanns två sfärer, den offentliga baserad på tvångsmakt och den frivilliga utgående från avtal, individuell autonomi. Till vilket Hans brukade påpeka att inte alla relationer kunde följa marknadens lagar, ekonomiseras.

Hans fördjupade och formulerade med tiden förståelsen av det moderna, komplexa samhället med analysen av de oberoende sfärerna som borde förbli just sådana, självstyrande. Idag ser vi dagliga exempel på motsatsen, hur en rödgrön värld vill styra kultur, vetenskap, undervisning, religion och företagande med skatter och andra regleringar. Kvoteringssamhället.

Om det kan finnas något sådant som en konservativ libertarian tror jag Hans kan kallas sådan, snarare än kristdemokrat. Ordning och frihet men inte anarki. Han polemiserade gärna mot libertariansk enögdhet. Konservativ i den lilla världen, liberal i den stora, som han själv skrev.