måndag, maj 06, 2013

Ryssland: Ett år efter Bolotnaja

Den ryska invasionen på Nordiska ministerrådets kontor i Kaliningrad väcker med rätta fördömanden runtom i Norden, särskilt som man hade försäkrat att kontoret inte omfattades av den nya spionlagen riktad mot frivilligorganisationer. Det visar vad ryska löften är värda, och det är bra att även Carl Bildt reagerar mot utvecklingen i Ryssland och bekräftar att den ryska flygaktiviteten har ökat i vårt närområde, något som framgick av föredragningar i riksdagens utrikes- och försvarsutskott den 25 april.

Dagen efter hölls en domstolsförhandling i Ryssland om en begäran av Nadezjda Tolokonnikova ur gruppen Pussy Riot om villkorlig förtida frigivning från fängelsestraffet för demonstrationen mot Putin i en kyrka i Moskva förra året. Det blev avslag förstås, efter ett antal brott mot processuella regler. Tolokonnikova fick inte ens hålla sitt försvarstal som återfinns på radiostationen Echo Moskvys hemsida.

Några utdrag:

"I min dom står att jag är feminist och att jag följaktligen måste känna hat inför religionen. Ja, efter ett år och två månader är jag fortfarande feminist och fortfarande opponent till de personer som står i spetsen för vår stat; men jag känner inte, lika lite som tidigare, något hat. Det är ett hat som inte heller de tiotals dömda kvinnor, som tillsammans med mig besöker den ortodoxa kyrkan i straffkoloni nummer 14, kunnat upptäcka."

Tolokonnikova vill reformera även anstaltslivet i Ryssland och finna mer meningsfull sysselsättning än att sy uniformer:

"Om vi i läger och fängelser skulle lyckas med att gå utanför gamla konserverande och totalt unifierande kategorier, så skulle tillväxten skjuta fart i Ryssland inom den intellektuella och högteknologiska tillverkning, som vi alla så gärna skulle vilja se för att vi ska kunna ta oss ur råvarufällan. Då skulle vårt eget Silicon Valley kunna födas i Ryssland, och bli en tillflyktsort för riskbenägna och talangfulla människor. Allt detta blir möjligt om den paniska skräck som man upplever på den statliga nivån i Ryssland inför det kreativa och experimenterande elementet hos människan, istället lämnar plats för en uppmärksam och respektfull inställning till den enskilda människans kreativa och kritiska potential. Tolerans inför det annorlunda och en varsam inställning till mångfalden ger möjlighet att skapa en miljö som är gynnsam för utveckling och produktiv användning av den begåvning som finns nedlagd i medborgarna (till och med när medborgarna sitter dömda för brott). Repressiv konservering och rigiditet i lagstiftning, straffrätt, fångvård och andra system i Ryssland, lagar om registrering och om viss propaganda för homosexualitet, leder till stagnation och begåvningsflykt."

Att presentera ett sådant radikalt och för Putin farligt program tyder på att det är en stark person som talar:

"Jag är uppriktigt tacksam inför alla människor som jag fått träffa under mitt liv innanför taggtråden. Tack vare några av dem kommer jag aldrig att kalla min tid som fånge för bortkastad. Under ett år och två månader av min strafftid har jag inte haft en enda konflikt, vare sig i häktet eller i straffkolonin. Inte en enda. Jag anser att det talar för att jag är helt ofarlig för varje samhälle. Det talar också för att människor inte låter sig ledas av statlig propaganda, och inte är redo att hata mig bara för att en federal tevekanal säger att jag är en dålig människa. Det är långt ifrån alltid som lögnen lyckas avgå med segern."

Det bådar gott för framtiden:

"Jag kommer utan tvekan att använda mina erfarenheter i min framtida verksamhet och, det må så inträffa efter att jag avtjänat mitt straff, och jag kommer att realisera den i olika projekt, som kommer att bli starkare och politiskt mer storskaliga än allt det som hänt mig tidigare. Trots att erfarenheten från att vara frihetsberövad är en extremt svår erfarenhet, så blir vi politiska fångar bara starkare, modigare och envisare av att ha fått göra den erfarenheten. Och därför ställer jag en sista fråga för idag: vad är det få för mening att hålla oss inspärrade här?"

Svaret, som inte gav i rätten, återfinns i fallen Chodorkovskij och Magnitskij; det handlar om att i avskräckande syfte visa vem som har makten. Någon annan djupare mening finns inte.