söndag, april 28, 2013

Tal: Till betydelsen av ett försvar (Veterandagen)

Den årliga veterandagen på Finlands ambassad i fredags blev en värdig hågkomst av vad frivilliga insatser kan betyda. Med tanke på den senaste tidens svenska debatt om vad staten förmår i försvaret av friheten fick den historiska solidaritetshandlingen under finska vinterkriget, då över 9 000 svenskar stred för Finlands sak, också en symbolisk aktualitet.

Inför hundratalet närvarande hade jag efter fjolårets gäst Peter Hultkvist (s) fått det hedersamma uppdraget att hålla årets festtal:

Ärade publik, herr ambassadör!
Låt mig börja med att tacka för inbjudan till denna fest och möjligheten att överbringa en hälsning från Sveriges riksdag på denna märkesdag.
För att börja i den personliga ändan: det berättades mig i min barndom att när min far en dag i början av 40-talet meddelade min mor att han tänkte låta sig värvas som frivillig fick svaret från henne att DÅ FÅR DU VÄLJA: MIG ELLER FINLAND. Att han valde henne var tur för mig annars hade jag inte stått här i dag.
Ni gjorde ett annat val, ett ställningstagande som hade stor betydelse då - och har det ännu 70 år senare. Min prognos är att er insats, ert val, kommer att fortsätta ha betydelse långt in i framtiden, symboliskt och politiskt, ty historien har inte tagit slut och friheten måste alltid försvaras.
Den historia som ni är en levande del av – i flera bemärkelser – behöver jag inte återberätta. Låt mig bara uttrycka en glädje över att ha kunnat ta del av denna historia så att säga i efterhand genom Åke Lindmans filmer Framom främsta linjen (2004) och Slaget om Finland (2007). För oss något yngre generationer är dessa filmer en kulturgärning av stor betydelse för minnet av en epok långt efter det att upphovsmän och aktörer är borta.
Det för mig över till fler aktuella paralleller, till andra länder och epoker. När jag som riksdagsman tar emot skolklasser och ungdomar i riksdagen och berättar om arbetet i utrikespolitiken och utrikesutskottet märker jag hur snabbt även den nära historien har passerat utan att sätta några avtryck i deras medvetande. Sovjetunionen, Muren, Kalla kriget, östblocket, Europas delning, ockupationerna i Baltikum, Östtyskland, Stasi – allt detta är abstrakta begrepp som saknar mening för dessa ungdomar.
Det är lätt förklarat, eftersom de knappt var födda när det onda imperiet upplöstes. Men det är ett sorgligt faktum att bristen på medvetande om den nära historien i vår världsdel också försämrar deras förståelse av nutiden - och framtiden.
Det är ju som den spanske filosofen Santayana sa: De som glömmer det förflutna är dömda att upprepa det. Eller med den amerikanske författaren William Faulkners ord: Det förflutna är aldrig dött. Det är inte ens förflutet.
Dessa två antaganden är också utgångspunkten för en skrift som jag nyss utgivit, Kalla kriget 2.0 – alltså fortsättningskriget som pågår just nu och just här, en ny version av den kamp om makt över sinnena som utspelas i vår del av världen mellan Ryssland och det befriade Europa och som vi bara de allra senaste dagarna har fått dramatiska påminnelser om i form av nyhetsrapporteringen kring den så kallade Påskincidenten, det faktum att vår största granne i öster tränar bombanfall mot mål i vårt land.
Låt mig också erinra om en annan frihetskamp liknande er, i nära tid och rum.
Som en av initiativtagarna till Måndagsrörelsen för Baltikums befrielse deltog jag som många andra svenskar åren 1990-1991 på måndagsmötena på Norrmalmstorg, till stöd för dem som i Estland, Lettland och Litauen kämpade för befrielse från kommunismen och nationell självständighet från Sovjetunionen. Det blev 79 möten under denna dramatiska period då dessa folk genom modigt motstånd mot en till synes övermäktig fiende till slut lyckades återge sina länder det oberoende de en gång hade haft och nu förtjänade åter.
Men det skedde inte utan offer. Friheten är aldrig gratis. Minns de fjorton i Vilnius som den blodiga söndagen den 13 januari 1991 dog under sovjetiska stridsvagnar.
Insatser för friheten som dem i Baltikum ska vi i Sverige vara evigt tacksamma för, ty nu ingår dessa stater i det försvar runt Östersjön som vi med gemensamma krafter bygger för att kunna stå emot ett ökat tryck från den största grannen i öster som rustar sig för ökad ofred i slutet av detta decennium.
I den tacksamheten inkluderar jag förstås också vår evigt goda granne Finland, som ligger där det ligger – mellan Sverige och Ryssland – och som har visat både då och i dessa dagar att friheten alltid måste försvaras, politiskt med demokratiernas samarbete mot diktaturen, och militärt när så behövs.
I min bok har jag ett kapitel som heter Finland som föredöme. Låt mig citera mig själv:
Det känns som mycket länge sedan, epoken då uttrycket ”finlandisering” var ett skällsord i Sverige för att beteckna undfallenhet för Sovjetunionen, anpasslighet, neutralism, självcensur. För vänner i Finland var användningen av ordet en grov förolämpning. Visst tog man hänsyn österut och följde den store grannens önskemål, men därtill var man nödd och tvungen.  
Det var realpolitik med hjärnan, inte hjärtat. Utrymmet för symbolpolitik mot en övermäktig granne med fler divisioner, ständigt redo att korsa gränsen, var högst begränsat. Så även öppen debatt i Sverige kring den finländska självcensuren, till och med på Svenska Dagbladets ledarsida där vi yngre även på 80-talet tillhölls försiktighet med kommentarer i ämnet.
Nog har tiderna ändrats. Idag önskar vi oss snarare mer finlandisering i Sverige, i betydelsen en mer realistisk energipolitik med en satsning på kärnkraften i hela Europa som minskar behovet av rysk olja och gas. I Finland råder heller inget önsketänkande i bedömningen av det nya Ryssland och dess maktpolitiska ambitioner, därav den högre militära beredskapen.
Med detta, ärade publik, herr ambassadör, låt mig avsluta. Finlands sak var vår och svår. I dag är Finland ett föredöme i många avseenden. I dag är Baltikums sak vår och svår. Ni om några vet varför.

Veteraanipäivä1 

 

 

 
Här tillsammans med Finlands ambassadör Harry Helenius och försvarsattachén Anders Gardberg.

Mer information om Veterandagen:
http://www.finland.se/public/default.aspx?contentid=275426&nodeid=36125&contentlan=3&culture=sv-FI