lördag, november 03, 2012

USA: Polarisering eller kompromiss?

WASHINGTON, DC. Taxichauffören kan inte dölja sin besvikelse över Obama; de gångna fyra åren har visat att presidenten inte kunde gå på vattnet. Arbetslösheten och skuldbubblan, det faktum att 27 miljoner amerikaner lever på matkuponger, men framförallt schabblet i Benghazi då USA:s ambassadör mördades av terrorister - nej, mannen bakom ratten kommer inte att rösta på broder Obama en gång till. Inte på Romney heller. På tisdag blir det Gud som får hans röst.

Ett besök hos tankesmedjan Center for American Progress bekräftar bilden. Även i vad som närmast liknar en filial till Vita huset är entusiasmen begränsad. Michael Ettlinger som leder The Economics Team är i och för sig lättad över att torsdagens arbetslöshetssiffror inte var värre, trots att de inte visar på någon vändning. Presidentens största misstag var att han under flera år slutade tala om sina första framgångar, med vårdreform och stimulanspaket. Därför visar mätningarna att en majoritet av amerikanerna misstror sin högste ledares kapacitet att vända den ekonomiska krisen.

På min fråga om livet efter valdagen blir svaret att så fort Obama säkrat fyra år till kommer motståndet bland republikanerna i kongressen att svänga. Utrymmet för kompromisser om ekonomin ökar, extremisterna marginaliseras och ingen vill bli beskylld för att förvärra krisen. "Underbeskattningen" kommer att rättas till, även om lågkonjunkturen gör att tidpunkten för stora besparingar måste skjutas framåt.
 
Hos den konservativa tankesmedjan Heritage firar man 40 år som leverantör av idéer till framförallt republikanska företrädare. Här känns vittringen av seger efter Romneys sena förvandling från monster till valbar, tänkbar president. Nathanael Yellis berättar den fascinerande historien om hur Tea Party-rörelsen på några år har mobiliserat miljoner gräsrotsaktivister över kontinenten efter ett sönderfall på den republikanska sidan efter valförlusten 2008.

En av poängerna är att de konservativa gick vid sidan av partihierarkin med egen agenda och retorik, plus starkt stöd bland pratare i radio och television, och började lansera egna kandidater utanför etablissemanget. Pengar och fotarbete förde en ny typ av politiker till makten, unga framtidsmän som latinon Marco Rubio i Florida och libertarianen Rand Paul i Kentucky som nu bygger en ny plattform i senaten med en rad likasinnade som bidar sin tid, oavsett valutgången på tisdag.

Deras problem uppstår om Romney vinner och de tvingas vara lojala mot en president vars svek mot retoriken kommer att prägla mandatperioden. Någon tvekan om målet råder inte i dessa kretsar. De ska ändra på det faktum att vänstern, enligt deras mening, har omdefinierat den amerikanska drömmen till att bli vad staten kan ta hand om. Under slagordet "ta tillbaka Amerika" predikar de med evangelisk övertygelse om motsatsen, att det bara är de frivilliga gemenskaperna - familj, kyrka, nätverk, företagsamhet - som kan rädda landet, bekämpa fattigdomen och sätta landet i arbete.

Mindre talar även de till höger om det nyaste ordet i Washington, "trillion". Som i 16 triljoner dollar i statsskuld.
 
Nu till valarbete för en demokratisk senator i svingstaten Virginia där några få röster i några få valkretsar kan avgöra vem som vaknar som segrare på onsdag. Man kan inte klaga på spänningen.