fredag, augusti 31, 2012

In memoriam: Hannu Olkinuora

Min vän och tidigare SvD-kollega Hannu Olkinuora, 62, dog i går av cancern han fick besked om i somras.

Vi tillträdde samtidigt på Svenska Dagbladet på nyåret 2000 med en gemensam uppgift - att rädda tidningen efter alla förlustår. Tillsammans med nye VD Gunnar Strömblad drev vi tillsammans i tidningsledningen igenom ett drastiskt men nödvändigt besparingspaket där en fjärdedel av redaktionen fick lämna; 60 av 240 tjänster försvann, inkl halva ledarredaktionen.

Övergången till tabloidformat var den offensiva satsningen. Den var inte lika självklar och från början hade vi olika åsikter; jag för - Hannu och många andra mot. Mitt argument var enkelt - formatbytet skulle ge oss en konkurrensfördel gentemot DN, en av få möjliga. Några månader senare var saken klar, efter att vi hade frågat prenumeranterna via en undersökning som gav ett entydigt svar (över 80 procent för) och resten av svensk morgonpress följde efter.

Lika ödmjukt och med glimten i ögat försökte han få mig att byta tidningens politiska etikett, inte linje men väl beteckning. "Obunden moderat", som tidningen hette sedan Gustaf von Platens dagar på 70-talet, tyckte han var fel skärning - att förhålla sig till ett parti genom att ta avstånd från det för att visa sin integritet. Bättre vore "konservativ" enligt Hannu. Det tog en stund att förklara för honom att ordet hade en annan klang i Sverige än i Finland. För egen del föreslog jag "liberalkonservativ" som bättre täckte den blandning av åsikter och skribenter som präglade mina år. Men det fick förbli vid det gamla.

Stort nöje fann han i valet av logi för vår första ledningskonferens, i sin tidigare hemstad Tammerfors, där han placerade mig i Grand hotells Mannerheim-svit, i den säng där en gång Nikita Chrusjtjov hade legat under ett statsbesök.

På nya poster i Finland höll han kontakten genom åren. Vi diskuterade public service när han blev styrelseordförande i Yle, hur skulle man ta betalt när "licensen" avskaffades. Som senare chefredaktör för Huvudstadsbladet stod han värd för ett studiebesök av svenska högerpressredaktörer och förklarade hur en modernisering skulle kunna rädda också den tidningens överlevnad. När den operationen väl var avklarad tänkte han sluta i tid för att hinna med annat. Den glädjen blev kort.

Kvar finns minnet av en god kamrat i en spännande tid på SvD, en man som inte alltid uppskattades efter förtjänst på grund av sin fåordighet, fri från floskler och strunt. Kvar finns också den vackra laxfluga, "Natten i Juutua", som han och hustru Hilkka medförde som gåva när vi en glad afton firade SvD:s återflytt till Klara, efter exilen i Marieberg.

Hannu Olkinuora var en av Nordens främsta tidningsledare. Några ord i Hufvudstadsbladet sammanfattar hans gärning:
http://hbl.fi/nyheter/2012-08-31/hannu-olkinuora-dod