onsdag, augusti 01, 2012

In memoriam: Milton Friedman 100

Det finns anledning hundra år efter Milton Friedmans födelsedag 31 juli 1912 konstatera att om han inte redan hade avlidit (2006) skulle han nog ha dött av den flod av kommentarer om kapitalismens kris som dagligen väller över oss. Pedagogen och popularisatorn i honom skulle förstås ha tyckt att det vore en spännande utmaning att ta itu med de värsta tokerierna. Att döma av de gånger jag träffade honom på möten med Mont Pelerin Society eller intervjuade honom skulle det dock ske under blida leenden och en god portion av det tålamod som krävs när professorn ska förenkla komplicerade förklaringar så att även de fåkunniga förstår.

Sannolikt hade han påpekat till exempel att den amerikanska fastighetsbubblan inte orsakades av marknadens aktörer utan av politiker, bl a dåvarande senatorn Obama, som drev fram lagstiftning som skapade osund finansiering och prissättning. Den amerikanska statsskulden, snart på grekiska nivåer, har heller inte byggts av marknadskrafter utan beslutats av kongressen, senast påspädd av de gigantiska utgifterna för Obamas sjukförsäkringsreform. När det gäller skuldkrisen i Europa hade han nog stillsamt nämnt att om de statliga utgifterna år efter år överstiger intäkterna, och går till konsumtion snarare än investeringar, uppstår småningom underskott, och att man måste skilja på det konjunkturella och strukturella.

Slutligen hade han nog sagt något om att tillväxt i en sund ekonomi och spridningen av välstånd också har med graden av frihet för aktörerna att göra. För detta budskap hade han idag inte fått Nobelpriset, men det hade han ju redan sedan 1976 då frihetsbudskapet inte heller var populärt.

Mina minnesord i Svenska Dagbladet vid hans död:
http://www.matsjohansson.net/2006/11/artikel-till-friedmans-minne.html