lördag, juli 21, 2012

Kommentar: Georgien i skuggan av Syrien

Den ryska invasionen av Georgien 2008 väckte förvåning hos de många tyckare som levde i tron att det nya Ryssland var en demokratisk partner i fredsarbetet i Europa. Det fromma antagandet i Försvarsberedningen 2004 fick en uttrycklig dementi av verkligheten, även av Carl Bildt som efter ockupationen av Abchazien och Sydossetien slog fast att "den kurs som Ryssland nu slagit in på kommer att begränsa såväl landets möjligheter till fortsatt modernisering som är så viktig, som potentialen för ett fördjupat samarbete med Europa."
 
I skuggan av Syrienkriget har det potentiellt explosiva läget i Georgien ännu inte uppmärksammats i svenska medier. I det korta perspektivet är valet i höst spännande nog att följa, eftersom det ryska intresset sedan ett år tillbaka har materialiserats inne i landet i form av mångmiljardären Ivanisjvilis så kallade drömparti som vill ta makten från Saakasjvili, premiärministern som dåvarande president Medvedev 2008 klargjorde Kremls inställning till: "Han existerar inte för oss. Han är ett politiskt lik."

Nu uppmanar rysspartiet sina anhängare att göra sig beredda att försvara den kommande valsegern på gatorna, eftersom man påstår att valfusk förbereds. Propagandan är en taktik som tillämpades av likasinnade grupper i Tbilisi före den ryska attacken för fyra år sedan. Ivanisjvili har spetsat till läget genom att i juli hänvisa till egna opinionsmätningar som visar att han kommer att få två tredjedels majoritet, om valet skulle bli rättvist. Eftersom vanliga mätningar visar det omvända låter Kremls eko som om man efter klassiskt mönster håller på att konstruera en ursäkt för väpnade ingripanden utifrån.
  
Tecken på sådan rysk uppladdning har noterats under våren, under täckmantel av Kremls planering för en kommande konfrontation mellan väst och Iran. Militära uttalanden och truppförflyttningar, liksom planerade övningar och utplacering av ny materiel, tolkas i väst som att Kreml håller en förnyad option till våld i regionen öppen.

Visst låter det logiskt; Putin skulle behöva ett nytt krig för att stärka sin ställning. I det långa perspektivet handlar det om att återföra de förlorade republikerna (främst Baltikum, Georgien, Ukraina) till den ryska sfären. Och blitzkrieg har man visat att kapaciteten räcker till. Den har inte försvagats sedan 2008.