onsdag, februari 15, 2012

Tal: Rysslands legala förfall (Riksdagen)

Riksdagens årliga utrikesdebatt fyllde större delen av dagen. Noteras bör att socialdemokraterna inte hade någon kritik att anföra mot regeringen i fallet Dawit Isaak eller Etiopiensvenskarna. För egen del ägnade jag mitt anförande främst åt fallet Magnitskij, den ryske advokat som mördades 2009.

Videolänk här:
http://www.riksdagen.se/sv/Debatter--beslut/Ovriga-debatter/Ovrig-debatt/?did=GZC120120215ud&doctype=ud#pos=16774

Vid förra årets utrikesdebatt i denna kammare hade jag äran att tala som nyvald rapportör för mediefrihet i Europarådet. Sedan dess har arbetet på en rapport om läget för mediefriheten i Europa inletts för att kunna presenteras under höstsessionen i Strasbourg. Det finns tyvärr ingen anledning till optimism. Snarare har läget försämrats i flera medlemsländer som Ryssland, Ukraina och Ungern, för att inte tala om Turkiet. Vilket häromdagen belystes i en rapport från tankesmedjan Frivärld av demokratiminister Birgitta Ohlsson.

I höstas nåddes vi av beskedet att den turkiske förläggaren Ragip Zarakolu gripits och fängslats efter hemkomsten efter att vid bokmässan i Frankfurt ha presenterat en rapport om övergreppen mot författare och förläggare i Turkiet. Där sitter han fortfarande i väntan på rättegång, liksom närmare hundratalet journalister och jurister, bland dem Muharrem Erbey. Han sitter fängslad sedan julen 2009 bland annat för att ha hållit en föreläsning i detta hus där han ska ha ”förtalat den turkiska staten”, som en av åtalspunkterna lyder.

Visst ska vi glädjas åt IT-genombrottet för det fria ordet i många diktaturer men vi får inte glömma dem som fortfarande mördas och fängslas för att ha använt detta ord. Vi ska heller inte förtröttas i pläderingen för att en ökad andel av det svenska biståndet fortsatt ska gå till arbetet för politiska fri- och rättigheter runtom i världen.  

Brott och straff är inte bara titeln på en roman av Fjodor Dostojevskij, utgiven i det sena 1800-talets Ryssland. Det är också temat för ett lunchseminarium i detta hus om en vecka. Då uppmärksammar några av oss ledamöter i riksdagens MR-grupp fallet Sergej Magnitskij. Det har väckt internationell uppmärksamhet som ett övertydligt exempel på hur utvecklingen – eller snarare avvecklingen av fri- och rättigheter - går åt fel håll också i Ryssland, inte bara när det gäller valfusk och mediecensur.

Magnitskij var en av Rysslands ledande affärsjurister fram till sin död 2009, 37 år gammal. Då mördades han under en sjukhusvistelse på grund av sitt försvar för lag och rätt i processen mot funktionärer som stulit företag tillhöriga det utländska investmentbolaget Hermitage. Ingen uppsatt ansvarig har ännu straffats. Tvärtom har den ryska staten nyligen vidtagit den ovanliga åtgärden att åtala Magnitskij postumt, en praktik som inte tillämpats på 500 år.

Den ryska mörkläggningen sker dessbättre inte i tysthet. Fallet behandlas nu i den amerikanska senaten på initiativ av den demokratiske senatorn Ben Cardin. I Europarådet, EU-parlamentet och en rad nationella parlament väcks förslag i syfte att införa sanktioner mot gärningsmännen.

En drivande kraft är affärsmannen William Browder, sonson till det amerikanska kommunistpartiets grundare, numera bosatt i London. Som chef för Hermitage och därmed en ledande investerare i Moskva fick han under 90-talet insyn i många ryska bolag och uppmärksammade vid millennieskiftet flera fall av grov korruption, bland annat inom den statliga energijätten Gazprom. 2006 svartlistades Browder av den ryska regeringen, klassad som ett hot mot den nationella säkerheten, och utvisades. Nu står han medåtalad i processen mot den döde Magnitskij.

Det finns en dokumentation i fallet som utgör underlag för den hearing som hölls i den amerikanska senatens utrikesutskotts underkommitté för Europa den 14 december 2011. Där tecknas bilden av en stat som saknar grundläggande skydd för individen, idag som på sovjettiden. Makt utövas inte under lagen utan under makthavarnas godtycke. Egenintresset är styrande princip.

I fallet Magnitskij är bevisningen kompakt. Övergreppen har klarlagts av presidentens eget MR-råd. Brottslingarna är namngivna. Men gärningsmännen frias och belönas. Fallet illustrerar med tydlighet förfallet under Putins långa tid vid makten. Detta förfall lär ytterligare förlängas efter det redan avgjorda presidentvalet den 4 mars. Vilket väcker frågan om på vilka villkor utländska företag kan göra affärer i Ryssland, om företag bara kan stjälas och företagsledare utvisas eller som i fallet Chodorkovskij – skickas till Sibirien. Det avslöjar hur brott och straff hanteras i en rövarstat som allt tydligare visar sitt förakt för spelregler i privata, mellanstatliga och internationella relationer, WTO-medlemskapet till trots.

Utomlands har fallet Magnitskij väckt starka reaktioner och ingår numera i undervisningen vid Harvard-universitetet. Det är dags att även Sverige reagerar och agerar. Så skedde glädjande nog nyligen när den svenska regeringen tillsammans med den brittiska tog upp fallet i Europarådets ministerkommitté med krav på en effektiv brottsutredning. I dagarna har också Polens regering instämt. Men svaret lär dröja.

Desto viktigare att belysa och hålla levande fall som dessa – Ragip Zarakolus som Sergej Magnitskijs - särskilt i en tid då vi åter lyfter fram ljusgestalter som Raoul Wallenberg från vår egen historias mörka arkiv.