torsdag, augusti 11, 2011

Intervju: Yttrandefriheten hotad (JHS)

I senaste numret av Hjalmarson-stiftelsens nyhetsbrev (6/2011:
http://www.hjalmarsonstiftelsen.se/mag/hjalmarsonstiftelsen.se/files/Nyhetsbrev%20Nr%206%202011.pdf
intervjuas jag av Elisabeth Precht apropå mitt nya uppdrag i Europarådet:

Europarådets parlamentssession har utsett dig till ombud för mediefrihet (Standing Rapporteur on Media Freedom). Du är den första på denna post från EPP. Tidigare har posten gått till den socialistiska sidan. Vad blir nu annorlunda?
I sakfrågor - inte mycket; det råder en bred enighet mellan partiblocken i just försvaret för yttrandefriheten. Jag fortsätter det arbete med rapporter och uttalanden som min företrädare Lord McIntosh (s), tidigare medieminister i Storbritannien, inledde för några år sedan. Ett nytt inslag är min ambition att bredda förankringen ute i medlemsländerna och därför ordnar jag exempelvis en stor yttrandefrihetskonferens med experter från hela världen i Stockholm den 12 september i samband med ett möte i rådets kulturutskott.

Hur ser mediesituationen ut i dagens Europa?
Högst blandad, från den stabila frihetliga traditionen i de mogna medlemsländerna till korruption och politisk styrning i de nya. För att inte tala om den rena censuren i länder som Vitryssland och andra stater som ännu inte platsar i den demokratiska kretsen. Förföljelserna av journalister och fria opinionsbildare är ett särskilt problem i många länder, liksom det högst varierande oberoendet för public service. Många regeringar kan inte hålla fingrarna borta.

Vad betyder internet för pluralismen på mediaområdet?
Främst ett genombrott för yttrandemöjligheterna i diktaturer. Men regimerna har inte varit sena att svara med ökad repression och censur i länder som Kina och Iran. I demokratierna har internet betytt nya affärsmöjligheter för både de etablerade mediekoncernerna och medieentreprenörer. Baksidan är förstås att i denna mångfald har ökat utrymme skapats också för extremister, våld och hat som aldrig förr. Jag tycker att sajtägare och bloggare har sluppit undan diskussionen om publicistiskt ansvar alltför enkelt, det ansvar som är självklart för etablerade medier. Vi kan ju inte ha två sorters yttrandefrihet.

Vad kan politiker göra för att säkra frihet på nätet?
Det primära i nuläget är opinionsbildning i internationella organ för att krympa diktaturernas möjligheter att filtrera och censurera. Ju fler som tar ställning med “naming and shaming” mot konkreta fall av övergrepp, desto bättre. Det inkluderar också kritik av företag som medverkar i regimernas spel.