tisdag, november 23, 2010

Debatt: Amnesty med fel fokus

Heldagskonferens med Amnesty International i kulturhuset. Temat var hur ansvaret för rättigheter ska kunna utkrävas av stater som inte lever upp till konventioner de undertecknat; "Make rights real!". Det är en uppmaning som förpliktar men en fråga som inte är enkel att hantera. Som jag påpekade i en paneldebatt med riksdagspolitiker: Gamla Sovjetunionen hade en grundlag som listade alla goda ting i livet men verkligheten styrdes av andra förhållanden. Även den svenska RF innehåller spår av detta tänkande - t ex rätten till arbete - som inte kan beslutas fram av staten utan är en funktion av tillväxt och marknadsresultat.

Även om delar av rättighetstänkandet är grumligt när det gäller t ex sociala rättigheter är det värdefullt att en organisation som Amnesty vidgar sitt engagemang, men för en gammal medlem (sedan 70-talet) är det centralt att organisationen inte tappar fokus på det ursprungliga uppdraget att arbeta för att de politiska fri- och rättigheterna blir universella, inte bara på papper utan i verkligheten. Demokratisering är ju förutsättningen för att hålla makthavarna ansvariga, och för att förverkliga övriga rättigheter. De hänger förvisso ihop, men som tydliggörs i det faktum att FN-majoriteten struntar i deklarationen om political rights är det långt kvar till universella principer i diktaturerna.

Bäst på konferensen var Hellen Wanjiku, utvecklingsentreprenör i Korogocho, Kenya, som berättade hur hon mobiliserar medborgarna i sin hemstad i olika sociala och mediala projekt, ofta i konflikt med lokala makthavare och korrumperat bistånd. Den verkligheten är intressantare än aldrig så luftiga seminariediskussioner.