fredag, november 05, 2010

Artikel: Befria medierna (Resumé)

I veckans nummer av tidningen Resumé skriver jag på debattplats om medieagendan för den kommande mandatperioden, som den borde se ut. Tidningens rubrik är "Medielångbänkar och nya strider väntar kulturministern":
På agendan för mediepolitiken under mandatperioden står både principiella och materiella sakfrågor som kulturministern har att ta itu med. Där finns gamla oavslutade stridsfrågor och nytillkommande, här några i urval:
– Strävan att värna radions särart borde leda till ändrad fördelning av anslagen till public service så att SR får en större andel och SVT en mindre. Det kan aviseras vid kontrollstationen i mars 2011.
– Momsreglerna för public service borde ändras så att de inte som idag gör det billigare för bolagen att utföra tjänster i egen regi än att upphandla tjänster på marknaden.
– En ny betalmodell för radio- och tv-avgiften borde åter utredas.
– Sponsring borde avskaffas i Sveriges Television från 2014.
– Arbetet för att ge public servicebolagen partipolitiskt oberoende styrelseledamöter, senast aktualiserat vid vårens debatt om ordförandeposterna, borde inkludera ägarstiftelsen.
Bland de gamla långbänkarna framstår presstödet som alltmer omodernt. Det senaste exemplet är 16 miljoner kr till vinsttidningen Norrländska Socialdemokraten, som ingår i en av landets rikaste mediekoncerner, Norrköpings Tidningar, som dessutom äger lokalkonkurrenten Norrbottens-Kuriren. På vilket sätt ökar nu mediemångfalden i Luleå?
Sedan presstödet infördes har över 15 miljarder kr i nuvärde delats ut selektivt. Även extremistorgan får miljoner årligen, t ex Proletären (r) som genom åren inkasserat 77 miljoner kr i nuvärde. Det talar för att den låga upplagegränsen borde höjas, även om det också skulle drabba en rad fådagarstidningar knutna till centern.
Dessutom håller finansieringen på att försvinna. Tidigare var intäkterna från reklamskatten högre än utgifterna för stödet. Så är inte längre fallet; på grund av lägre procentsatser, ökade fribelopp, sjunkande intäkter i beskattade medier och överflyttning till obeskattade.
En enig riksdag uttalade 2002 att reklamskatten borde avskaffas. Alliansens mediegrupp var överens med kulturministern om detta 2008, liksom i senaste regeringsdeklarationen. Men leveransen återstår. Det är med tanke på de starka statsfinanserna dags att slå till med en parallell nedtrappning av presstödet och reklamskatten – om inte nu, när?
Detsamma gäller en annan följetong; radions digitalisering. De tekniska förberedelserna är klara och skulle kunna ge 80 rikstäckande kanaler till lägre sändningskostnader. Undersökningar visar att halva publiken vill ha nya funktioner i radion och en tredjedel önskar fler kanaler. Men genomförandet bygger på att tekniskt och innehållsligt mervärde skapas för att stärka hushållens vilja att köpa nya mottagare innan FM-nätet kan släckas.
För detta steg krävs att aktörerna får nya resurser att utveckla sitt utbud. Vägen går via avveckling av koncessionsavgifterna för de kommersiella bolagen, som regeringens egen radioutredare Martin Holmgren föreslog 2008, med fyra års avvecklingstid av nu cirka 130 miljoner kr per år. Den ambitionen stod också alliansens partiledare bakom i valet 2006.
Till detta ska läggas en mängd stridsfrågor som rör andra medieområden, som nytt filmavtal, framtiden för det digitala biografstödet, skärpningar i upphovsrätten, tidskriftsstödets hantering, frekvensfördelning i radiospektrum, med mera. Man kan bara önska sina efterträdare lycka till i arbetet för liberalisering och avreglering av mediemarknaderna.
Redaktör Mats Johansson är riksdagsledamot, ansvarig (m) för mediefrågor i kulturutskottet 2006-10. Han har nyss utgivit en mediestudie, ”Divergens eller konvergens?” på Timbro.
http://www.timbro.se/innehall/?isbn=9175667874&flik=4