onsdag, september 22, 2010

Möte: Adjö, Nordiska rådet

Efter fyra år med de nordiska frågorna avslutade jag med veckans rådsmöte i Malmö en intressant resa i nordismens brokiga värld. I dess kulturutskott har jag fått chansen att driva frågan om en harmonisering av upphovsrätten i de nordiska länderna, som nu är genomförd med sanktionsdirektivet. Även initiativet för en nordisk kulturkanal har väckt uppmärksamhet och lever vidare, med stöd från fransk/tyska Arte. Det nordiska försvarssamarbetet satte den konservativa gruppen på agendan, mer oklart vad Stoltenberg-rapporten kommer att resultera i.

Sammanfattar intrycken i en artikel senare i höst, som kommentar till Gunnar Wetterbergs förslag om en nordisk union. Den visionen kan vara bra att stämma av mot verkligheten.

Det största engagemanget under Malmömötet väckte det svenska valresultatet, främst det förnyade förtroendet för alliansregeringen och socialdemokraternas nederlag. Att Sverige nu även fått ett extremparti i riksdagen togs av de nordiska kollegerna med beklagande och fattning, vana som man är med motsvarande fenomen.

Avtackningar och gratulationer till ännu en mandatperiod i den svenska riksdagen förhöjde stämningen.