torsdag, mars 18, 2010

Artikel: Peter Forsskål hade rätt (Komma)

Tidskriften Komma uppmärksammar i ett nyutkommer nummer att det är 250 år sedan Peter Forsskål skrev sin plädering för yttrandefriheten. Om vilken jag i detta nummer skriver följande:

Nog var Peter Forsskål förutseende, i likhet med forskarkollegan Anders Chydenius. I den auktoritära kungamaktens tid kunde deras liberala pläderingar med den tidens mått tyckas farliga eller otidsenliga, och bestraffades följaktligen av en konservativ samtid. Men frihetssträvandena vann snabbt gehör i takt med upplysningens utbredning.


Storheten i deras tankar låg i synen på att det fria ordet hängde ihop med en liberal syn på ekonomin; det första sågs som en förutsättning för det senare, och omvänt. Sambandet ”glöms” ofta av enögda betraktare till vänster. Visserligen hade statens oinskränkta makt över ekonomin balanserats tidigare under samhällsutvecklingen, men Tryckfrihetsförordningen 1766 banade via politisk opinionsbildning småningom väg för en friare ekonomi. Trots senare inskränkningar av yttrandefriheten under Gustav III utgjorde det konstitutionella genombrottet 1809 ett stöd för de kommande näringsfrihetsreformerna, när de moderna idéerna om ekonomi vann över särintressena, framförallt 1846 (skråväsendets avskaffande) och 1864 (näringsfrihetens införande).


Så lades grunden för det svenska välståndet när storföretagens epok och borgerlighetens förmögenhetsbildning kunde inledas. Kapitalackumulation var en förutsättning för expansion av det tidigare så fattiga bondelandets handel och industri. Även jordbrukssektorn genomgick motsvarande modernisering med laga skiftet 1827, föregånget av Rutger Mackleans progressiva tänkande och experimenterande på skånska Svaneholm.


Det var ingen tillfällighet att många svenska dagstidningar startades under denna period, inte bara för att ordet blev fritt; de behövdes för opinionsbildning och kunskapsspridning, men framförallt för köpenskapens utveckling. Så följde medelklassens framväxt, rösträttsreformerna och den moderna socialstatens födelse.


Det blev som Forsskål hade skrivit 1759: ”När var och en i ett samhälle har tillstånd därtill finns där en rätt borgerlig frihet. Till den hör alltså att ingen hindras från det som är anständigt och för det allmänna nyttigt, att var redlig får med trygghet leva, lyda ett rätt samvete, nyttja sin egendom, och bidra till sitt samhälles väl.”


Det är en frihets- och äganderättsdoktrin som dåligt förståtts i ljuset av mer marxistiskt tänkande i den svenska historieskrivningen, i synnerhet under de decennier kring 68-revolten, då intellektuella vallfärdade till primitiva agrardiktaturer för att söka inspiration till den svenska samhällsomdaningen. Det kan förklaras av att den första liberala epoken blev kort i Sverige, innan statens makt åter breddades och fördjupades i takt med tilltagande centralisering, byråkratins utbyggnad och högskattelinjen under den socialdemokratiska epoken.


Var Forsskåls optimism överdriven? Hade han en naiv tro på det fria ordets makt över de organiserade intressena i ett samhälle vars väldiga utveckling han knappast kunde veta något om? Han formulerade det i alla fall vackert: ”Skrivfrihet uppdriver vetenskaperna till sin höjd, röjer alla skadliga författningar, tyglar alla ämbetsmäns orättvisa, och är regeringens tryggaste försvar i ett fritt rike. Den gör hela menigheten kär i ett sådant regeringssätt.”


Det var ingen dålig prognos. De demokratiska principerna överlevde trots allt påfrestningarna under två världskrig, de totalitära utmaningarna från kommunism och fascism, även den långa enpartimakten, men inte utan rättsröta, ekonomiska och politiska skandaler, tidvis censur – sådant som ”skrivfriheten” avslöjade och fortsätter att avslöja, till makthavarnas varning och efterrättelse.


Idag hade broder Forsskål förundrats över svenskarnas stora beroende av staten, inklusive statsberoende medier. Han skulle ha engagerat sig för äganderättens försvar, inklusive upphovsrätten, och den underutvecklade privata förmögenhetsbildningen bland vanliga medborgare. Som ledande yttrandefrihetsliberal vore han kritisk mot den politiska korrekthetens begränsande effekter, trivialiseringen av det fria ordet och hoten mot detsamma även i demokratier.


Skådade han nu ut över världen, och det gjorde han nog, förstod han varför Eritreas president Afewerki inte vill släppa Dawit Isaak fri, och varför Anna Politkovskaja mördades i Putins Ryssland, som årligen uppåt hundratalet andra journalister världen runt. Då hade Peter Forsskål insett att hans idéer 250 år senare ännu inte segrat för gott, inte där det fria ordet alltjämt hotas av dem vars makt hotas av det fria ordet.