tisdag, december 02, 2008

Debatt: Kulturbudgeten antas i riksdagen

Under onsdagen antar riksdagen kulturbudgeten. Att döma av måndagens debatt i kammaren sker det under rätt bred enighet. Det framgår att socialdemokraterna saknar kulturprogram och att oppositionen är splittrad. Här mitt anförande:

Alliansens tredje kulturbudget visar att talet om nedrustning av kulturpolitiken tillhör fablernas värld. Tvärtom har de statliga anslagen de senaste åren ökat från 9,5 miljarder kronor till 10,3 – alltså 800 miljoner. Tillväxten i kultursektorn fortsätter under alliansregeringen. Över några år har reella lyft kunnat göras för bland annat folkbildning, kultur i skolan och scenkonsten. Ett mått på detta lyft är att kulturpolitikens andel av statsbudgeten ökat från 0,71 procent 2004 till 0,82 nästa år, på väg till enprocentmålet.

Vi hävdar oss som kulturfolk väl i en internationell jämförelse. Svenskarna ligger enligt en EU-studie i topp för kulturskapande och kulturkonsumtion i Europa. Och det i en samhällssektor som har växt snabbare än ekonomin i övrigt.

De goda tiderna har bidragit till att två tredjedelar av kulturkonsumtionen nu finansieras av hushållen, dubbelt så mycket som kulturpolitiken i stat och kommun. Med reservation för de skador som finanskrisen kan komma att orsaka under resten av decenniet finns det alltså anledning till långsiktig optimism. Kanske är det till och med så att i tider av ekonomisk nedgång ökar behoven av uttolkning av livet och verkligheten, det som kulturskapandet ytterst bidrar med när vi söker orientering i tillvaron. Ett rikt kulturliv utgör en del av infrastrukturen för en avancerad kunskapsnation.

På samma sätt har vi kunnat notera en förbättring av arbetsmarknaden inom kultursektorn. Enligt arbetsförmedlingen Kultur har antalet arbetslösa minskat med fem procent jämfört med föregående år. Visst, det är små tal det gäller, något hundratal personer, men det är i alla fall åt rätt håll inför en bistrare vinter och vår.

Det innebär inte att allt är frid och fröjd i kulturens värld. Vilket framgår av betänkandet till exempel när vi nu tar itu med pensionsfrågan inom scenkonsterna. Det framgår också av den moderata debattskriften ”Kulturen 3.0” som satte fart på kulturdebatten när vi publicerade den i början av året med 97 förslag på förbättringar på kultur- och medieområdet under parollen ”Mer pengar till kulturen, mer kultur för pengarna”.

För några veckor sedan kom också den så kallade Skuggutredningen med en rad intressanta uppslag till förbättringar från många kulturskapare, låt vara att frekventa önskemål av typen ”hit med stålarna” bara kan tillgodoses av partier med egen sedelpress och fullt solsken genom budgettaket.

Snart på det nya året kommer ett nytt tillfälle till genomlysning av problemen när kulturutredningen i februari överlämnar betänkandet om kulturpolitikens förnyelse till regeringen. Förhoppningsvis med en uppdatering av verklighetsbilden, nya målformuleringar och organisationsförändringar.

Låt mig i det sammanhanget peka på att Riksrevisionen i en rapport med en granskning av stödformerna, som heter ”Kulturbidrag – effektiv kontroll och goda förutsättningar för förnyelse?”, har pekat på brister i bidragsgivningen. Hur krav på omprövning och förnyelse i bidragssystemet uppfyllts kan enligt revisionen inte besvaras i brist på underlag. Dock: ”Att en så stor andel av bidragsmedlen går till samma mottagare år efter år är en indikation på att omprövningen brister.” Det gäller till exempel stödet till fria teatergrupper och kulturtidskrifter som till 80-90 procent går till samma mottagare år efter år.

Som jag påpekade i en artikel i Svenska Dagbladet nyligen är det förhållandet inte så konstigt om de här aktörerna fungerar väl med god kvalitet, men stödsystemet konserverar onekligen befintlig struktur. Det stora antalet oförenliga mål i kombination med oklara kriterier gör enligt revisionen bidragsprocessen ogenomskinlig. Dessbättre har Kulturrådets nya ledning i en åtgärdsplan med hög prioritet vidtagit åtgärder för att säkra kvaliteten i handläggningen. Även Konstnärsnämnden har i ett yttrande redovisat exempel på förbättringar. Det är bra eftersom en väl fungerande byråkrati är en viktig del av den goda staten och en god kulturpolitik.

Inom mitt speciella ansvarsområde, mediepolitiken, kommer också flera tillfällen under nästa år att granska regelverk och andra förutsättningar. Jag tänker främst på Rose-Marie Frebrans public service-utredning, när den ska omsättas i förändringar. Och nyligen fick vi på bordet rådman Martin Holmgrens utredning om villkoren för den privata radions utveckling som många av oss hoppas småningom ska leda till förbättrade möjligheter att utveckla kvalitet och mångfald även på detta område. Radion tillhör framtiden.

Låt mig avsluta i positiv ton med en eloge till public service. Vi som ofta är så kritiska till förytligandet på televisionens område bör också ta tillfället att peka på motsatsen, som när Sveriges Television lyssnar på det mångåriga moderata kravet på fler televiseringar från nationalscenerna både från Dramaten och från Kungliga Operan.

Så kan kulturskapandet spridas till alla. Endast det bästa är gott nog åt folket.

För hela debatten:
http://www.riksdagen.se/Webbnav/index.aspx?nid=101&bet=2008/09:39&guid={81E9A464-CCC9-4526-9D8E-7A64BCEC7790}