fredag, november 07, 2008

Artikel: Inför kulturutredningen (SvD)

I onsdagens SvD diskuterar jag tidskriftsstödet och andra kulturfrågor i väntan på den statliga kulturutredningen:

I februari överlämnar kulturutredningen betänkandet om kulturpolitikens förnyelse till regeringen. Förväntningarna stiger i Kultur-Sverige; nu måste alla problem lösas som hopats sedan 1974. Men det är vackert nog om utredarna uppdaterar verklighetsbilden, formulerar nya mål och anger organisationsförändringar.

Madeleine Grive och Andreas Åberg på tidskriften 00-tal befarar dock det värsta när det gäller tidskriftsstödets framtid (22/10), apropå en artikel av undertecknad i ämnet i Axess (7/08) som efterlyser lite nytänkande.

Till det senare bidrar Riksrevisionen med en granskning av stödformerna, ”Kulturbidrag – effektiv kontroll och goda förutsättningar för förnyelse?”. Främst synas Kulturrådets och Konstnärsnämndens fördelning av två miljarder kr per år.

Det finns brister i bidragsgivningen. Hur krav på omprövning och förnyelse i bidragssystemet uppfyllts kan enligt revisionen inte besvaras i brist på underlag. Dock: ”Att en så stor andel av bidragsmedlen går till samma mottagare år efter år är en indikation på att omprövningen brister.”

Det gäller t ex stödet till fria teatergrupper och kulturtidskrifter som till 80-90 procent går till samma mottagare år efter år. Det är inte så konstigt om dessa fungerar väl med god kvalitet, men det konserverar befintlig struktur. Dessutom: Enligt Riksrevisionen känner en femtedel av ansökarna till fall av jäv inom sina områden. Vidare gör oförenliga mål i kombination med oklara kriterier bidragsprocessen ogenomskinlig.

Kulturrådets nya ledning har snabbt i en åtgärdsplan med hög prioritet vidtagit åtgärder för att säkra kvaliteten i handläggningen. Även Konstnärsnämnden har i ett yttrande redovisat exempel på förbättringar.

En väl fungerande byråkrati är en viktig del av den goda staten. Sverige är ett litet land där få stora institutioner har makt över skattepengarna. Många kulturskapare kan vittna, och gör det förtroligt, om behovet av ökad mångfald och omsättning bland kulturens makthavare efter tolv års socialdemokratiskt styre.

Än viktigare blir att lyfta fram kulturskapandets betydelse för samhällsutvecklingen och stärka kulturpolitikens ställning i den politiska hierarkin. Världen över betonas nu att kulturlivet är tillväxtskapande. Ett rikt kulturliv utgör en del av infrastrukturen för en avancerad kunskapsnation.

Kulturskapandet formas i huvudsak i det civila samhället, utanför politiken. Större delen sker med privat finansiering; enskilda bidrar med 45 miljarder kr per år till kultursektorn, mer än dubbelt så mycket som staten, regioner, landsting och kommuner.

Men politiken har sin roll. Tillväxten i kultursektorn fortsätter under alliansregeringen. Reella lyft har kunnat göras för bl a folkbildning, kultur i skolan och scenkonsten. Ett mått är kulturens andel av statsbudgeten som ökat från 0,71 procent 2004 till 0,82 nästa år, på väg till enprocentmålet. Problem med pensioner, hyressättning, pris- och löneomräkningar kan inte dölja att talet om kulturskymning är missvisande. Svenskarna ligger enligt en EU-studie i topp för kulturskapande och kulturkonsumtion.

Ett tecken i tiden: Sveriges Television har lyssnat på det mångåriga moderata kravet på fler televiseringar från nationalscenerna med både ”Dödsdansen” från Dramaten och Wagner från Kungl Operan. Så kan kulturskapandet spridas till alla.

Det finns alltså anledning till framtidsoptimism. Förhoppningsvis kan kulturutredningen bidra till att konkretisera den färdriktningen i svensk kulturpolitik, oavsett hur tidskriftsstödet förändras.