onsdag, augusti 06, 2008

Rådsförslag: Nordisk ambassadsamverkan

Under sommarstiltjen har jag och riksdagskollegan i Nordiska rådet Hans Wallmark passat på att väcka ett medlemsförslag i rådet om nordiskt ambassadsamarbete med följande innehåll, aktuellt inte minst i dessa tider av hårda besparingar på UD:

Konsulär och diplomatisk närvaro i andra länder är förenat med stora kostnader. Det handlar om både personal och lokaler. Samtidigt finns många fördelar att direkt på plats bevaka och följa det egna landets intressen. Närvaron i ett annat land handlar både om att lämna som hämta information. Kultur och kontakter förmedlas. För näringslivet på plats liksom i utlandet bosatta medborgare är det en styrka att ha företrädare för egna myndigheter nära till hands.

De nordiska länderna är i jämförelse med många andra nationer befolkningsmässigt små. Det går inte att vara närvarande överallt. Speciellt svårt blir det med konsulär närvaro i ett antal större städer i viktiga samarbetsländer samt ambassader på kontinenter långt bort som Afrika, Sydamerika och Latinamerika. Att ett land sidoackrediterar är inte ovanligt.

Samverkan och samarbete kan i en del fall vara en medelväg att gå. I Berlin samarbetar företrädare för de nordiska ländernas ambassader i en gemensam byggnad. En samverkan som uppmärksammats på många håll både för den nordiska enheten som den nordiska design som präglar själva fastigheten i de centrala delarna av Tysklands huvudstad. På många håll känns det naturligt att söka upp andra nordiska företrädare ifall inte de egna finns på plats. I fråga om språk men också hur välfärdssystemen byggts upp finns stora likheter. En ökad nordisk harmonisering gör också att förhållandevis mycket är gemensamt och delat i Norden.

Vid medborgar- och konsumentutskottets besök i Warszawa, Polen, sommaren 2008 hade den danska ambassaden axlat ett stort ansvar för det program som upprättats för besökarna från Nordiska rådet. Företrädare för de andra nordiska ambassaderna bekräftade det nära samarbete som finns kring många frågeområden.

De nordiska länderna har ett växande antal egna medborgare bosatta i andra länder. Fler lär det bli. I samband med kriser, katastrofer och krig finns det goda skäl för de nordiska länderna att arbeta tillsammans. Tsunamin julhelgen 2004 som de strider i Libanon som ledde till internationell evakuering visar på behov av koordinering.

Genom delade byggnader och lokaler utomlands för diplomatisk och konsulär verksamhet kan kostnaderna hållas nere. De nordiska länderna skulle också i högre grad kunna fördela olika områden emellan sig där ett land samtidigt tydligare är ansvarig också för de övriga nordiska staternas intressen och kontakter. Genom samverkan kan, trots enskilda staters neddragningar av egna beskickningar och generalkonsulat, den totala närvaron i form av personal som arbetar för det gemensamma bästa öka. I samband med att lokalbehov ses över eller olika länder planerar neddragningar alternativt satsningar i form av ökad diplomatisk närvaro bör ambitionen vara att hela tiden söka samverkan med andra nordiska länder.

Nordiska rådet föreslås uppmana de nordiska regeringarna:

att öka samarbetet de nordiska länderna emellan, både i form av lokaler som ansvarsområden, vad gäller konsulär och diplomatisk närvaro i andra stater och på andra kontinenter.