torsdag, april 10, 2008

Riksdagsdebatt: Framsteg i mediepolitiken

I onsdags debatterade riksdagen mediepolitiken, med anledning av ett motionsbetänkande. Mitt inledningsanförande höll en positiv ton:

Det har hänt och händer mycket spännande på medieområdet i Sverige. Det märks att det är goda tider och att det finns ett stort intresse för stora investeringar i den mediala framtiden, i framtidstro. För personlig del finner jag det särskilt glädjande att min gamla tidning Svenska Dagbladet hävdar sig väl i den hårda konkurrensen på en av världens tuffaste tidningsmarknader.

Det är inget storstadsfenomen. Välskötta tidningskoncerner ute i landet lägger ännu ett år av hundratals miljoner i vinst bakom sig, familjeföretag som till exempel Nya Wermlandstidningen vars historia jag nyss har skrivit. Det borgar för att det finns resurser att utveckla nya tjänster för att möta behoven hos läsare och annonsörer.

Dessbättre är det för det mesta inte vi politiker som fattar avgörande beslut om utvecklingen. Det gör som sig bör marknadskrafterna, det vill säga konsumenter och producenter i ett frivilligt samspel på de olika delområdena. Och så ska det vara i en liberal demokrati.

Ytterligare ett steg på avregleringens väg på medieområdet togs den 1 april när radio- och tv-verket fördelade nya sändningstillstånd för television i det digitala marknätet. Det var en uppgift som tidigare låg hos regeringen vilket vi kunde se öppnade för politiskt godtycke. Därför ändrade vi på den ordningen och nu sker besluten i en bättre, öppnare process.

Det är glädjande att kunna konstatera att vi med den senaste fördelningen av sändningstillstånd får åtta nya nationella tv-kanaler och nio nya regionala och lokala. Det innebär ökad mångfald framförallt på det regionala och lokala planet och därtill ökad konkurrens i nyhetsförmedlingen för Sveriges Television och TV4.

Och det sker tack vare mediehus med förankring i tidningsvärlden i bland annat Östergötland, Västergötland, Västernorrland och Norrbotten. Dom får nu chans att addera till tanken att hela landet ska speglas i medierna och det sker alltså med hjälp av privata initiativ.

På tv-området pågår också en annan glädjande utveckling i form av en breddning av public service-utbudet i flera kanaler. Som vi kunde konstatera vid ett seminarium ordnat av kulturalliansen här i riksdagen i förra veckan – utan socialdemokratisk medverkan, ska noteras - har flera privata tv-företag som TV4, TV8 och kulturkanalen Axess goda ambitioner att öka sitt utbud av kultur- och samhällsprogram inom ramen för sin kommersiella eller filantropiska verksamhet.

Det ser vi i alliansen som värdefulla tillskott till det offentligfinansierade eterutbudet, som initiativ som bör hälsas välkomna snarare än bekämpas och förtalas.

De offentligfinansierade företagens framtid är nu under saklig granskning i public service-utredningen under ledning av Rose-Marie Frebran, tidigare ledamot för kristdemokraterna och vice talman i denna kammare.


Efter midsommar får vi se resultatet av hennes tankemödor och det finns anledning att tro att arbetet ska kunna resultera i välbehövliga förändringar efter decennier av socialdemokratisk passivitet och konservatism i synen på medievärldens snabba förändring.

Detsamma gäller den översyn över privatradions villkor och framtid som leds av utredaren Martin Holmgren och som ska vara klar i höst.

För moderaternas del kan jag säga att vi ser fram emot ökade möjligheter för utbyggnad av den fria radion med ett privat riksradioalternativ till Sveriges Radio. Som varm anhängare av radiomediets särart och SR:s behov av att hävda sig inom public service-världen tror jag ändå att det vore bra med stimulerande tävlan också på det seriösa radioområdet. Och jag vet att den inställningen delas också av Sveriges Radios nuvarande ledning.

Så går vi vidare, område för område, i alliansens arbete med mediefrågorna. Med den teknologiska utvecklingen i ryggen, och med den politiska friheten för ögonen.

Vi gör skillnad. Det märktes skillnad under alliansregeringen på 70-talet när vi stoppade planerna på parabolförbud och öppnade möjligheterna för närradiosändningar. Det märktes skillnad på 80-talet när vår opinionsbildning mot monopolkramarna - för fri television - banade väg för de privata alternativ som idag är en självklar del av hushållens vanor och vardag. Det märktes skillnad på 90-talet när alliansregeringen genomförde fri radio-reformen som idag berikar musikutbudet i etern i stort.

Nu ska vi gå vidare på avregleringens och mångfaldens väg.

Här finns hela debatten:

http://www.riksdagen.se/templates/R_ExternalPage____3383.aspx