tisdag, mars 04, 2008

Artikel: Konsten att rida en tiger (Axess)

I dagens nummer av tidskriften Axess (2/08) skriver jag om krisen för public service:

”Företaget stormar fram genom tv-landskapet, exploaterar sin statliga uppbackning och missbrukar sin marknadsdominerande position … Dess storlek, struktur och
finansieringsmekanism kan utgöra hinder för att förverkliga dess kreativa potential … Där man förväntar sig originalitet, intelligens, trovärdighet, djup och ambition känner folk att de finner något mindre … maktställningen i kulturlivet stänger ute andra röster, till skada för både kreativ mångfald och demokratisk pluralism.”

Nej, det är inte någon kriskonsult som analyserar Sveriges Televisions predikament. Omdömena gäller storasystern BBC, i alla år en källa till inspiration för SVT. Det är en kritisk bild av den gamla damen som tecknas i en brittisk rapport, ”Beyond the Charter”, från Broadcasting Policy Group (2004). I skriften analyserar en grupp med bakgrund i tv-branschen, bland annat BBC, hur medievärlden har förändrats och med den i grunden förutsättningarna för public service.

Dilemmat för licensfinansierade företag är att för att säkra intäkterna måste de jaga publiksiffror med populärprogram som kan konkurrera ut de reklamfinansierade alternativen. Så sänks kvaliteten när konvergensen vinner över divergensen, när public service allt mer börjar likna underhållnings-tv istället för att skilja ut sig; bolagen blir massförströelsevapen (weapons of mass distraction). Gruppen föreslår därför att apparatskatten ersätts av blandfinansiering - prenumerationsavgift plus statsanslag - och en strukturförändring där produktion och distribution separeras i syfte att öka mångfalden av externa producenter.

Släktskap förpliktar. Det är förvisso djärvt att tänka sig att den nuvarande SVT-ledningen skulle ta till sig kritik, men någon tanke om att BBC:s problem också kan dröja kvar hos andra före detta monopolföretag kunde kanske tränga in i kasernen på Gärdet, när den gamla SVT-modellen – allt åt alla, alltid – knakar under förändringstrycket.

I vilken utsträckning SVT:s problem upptar tänkandet hos public service-utredaren Rose-Marie Frebran (kd) återstår att se när betänkandet publiceras i sommar. Inte för att 400 kanaler slåss om utrymmet här som i Storbritannien, men som Chris Anderson visade i boken The Long Tail (2006) knaprar i alla branscher nischaktörerna åt sig marknadsandelar på jättarnas bekostnad. Sverige är ett belysande exempel, inte minst i tv-branschen, där TV4-chefen Jan Scherman har spått att inom en nära framtid ingen tv-kanal, inte ens hans egen, kommer att kunna samla mer än 20 procent av tittarna.

Det låter bra i mina öron, som att vi slutligen, 20 år efter monopolets fall, har börjat tillgodose fler publikbehov än på Hylands tid. Då kanske det också blir möjligt att definiera public service-utbudet bredare och inkludera fler aktörer som vid sidan av SVT också producerar samhällsprogram: TV4, TV8, Axess-TV, med flera i den långa svansens oändlighet ut i cyberrymden där IP-tv småningom ger oss ett globalt utbud att välja i.

Det saknas inte svenska röster i ärendet. DN: s debattredaktör Mats Bergstrand påpekar i en krönikesamling, Hotat revir (2007), att tv-estetiken spiller över på tidningsområdet. I Pierre Bourdieus anda efterlyser han fler riktiga experter i rutan som tänker själva och får oss tittare att tänka till, ”program som kräver koncentration och inte bara utgör en färgskiftande kuliss till frukostbestyren”. Nå, detsamma får i tilltagande grad anses gälla Bergstrands nuvarande arbetsgivare Dagens Nyheter, liksom min tidigare Svenska Dagbladet, produkter som inte vill störa läsarna i den ”sköna” frukostbläddringen efter vintips och modeåsikter.

Dock: den som tror att politiken kan lägga världen till rätta på medieområdet gör bäst i att läsa medieprofessorn Lars Nords ”Medier utan politik” (2008), en nykter skildring av främst den korporativa intressepolitik som präglat det politiska beslutsfattandet kring mediernas 1900-tal. Det blir nog minst lika knepigt att styra 2000-talet. Konsten att rida en tiger är svår.