lördag, september 01, 2007

En hyllning till en motståndare

Den mångårige socialdemokratiske ideologen Enn Kokk, gift med Birgitta Dahl, har fyllt 70. Jag blev ombedd av några av hans politiska generationskamrater med författaren Hans O Sjöström i spetsen att skriva något till en ovanlig present - en kapning av Enns blogg som utfördes härom dagen med en rad intressanta texter från ett halvsekels politisk historia: www.enn.kokk.se

Ett sådant hyss kunde jag förstås inte tacka nej till. Här några rader:

”Lär dig skriva som Enn Kokk! Då kommer det att gå bra för dig.”

Så löd lektor Bror Fredrik Sanners goda råd på gymnasiet i Sundsvall i slutet av 60-talet. Det var på den tiden det fanns lektorer som lärde ungdomar att läsa och skriva. Tiderna har förändrats, liksom språket.

Maningen lät uppfordrande, men problemet var att jag inte visste vem den anvisade förebilden var. Inte då.

Sanner var Bellmankännare, en stram herre som man inte dunkade i ryggen. Rolig var han inte, men nyttig. Vilken roll han spelade för Kokks utveckling har undgått mig, men till min bidrog han utan tvekan. Det sålunda tuktade språket ledde mig från den journalistiska debuten i socialdemokratiska Dagbladet (s) i Sundsvall småningom till det svenska Dagbladet i Stockholm, en liten klassresa som i likhet med Kokks något större tog omvägen via studier i Uppsala.

På grund av åldersskillnaden (14 år) möttes aldrig våra vägar, inte där och inte då. Inte på somrarna i Juniskär utanför Sundsvall där vi båda bodde som unga. Inte på läroverkets elevrådsmöten eller debatter mellan SSU och MUF. Inte i Sollefteå där vi båda gjorde värnplikten. Inte heller under de heta vänsteråren i Uppsala på kåren, nationen eller Heimdal/Laboremus, där vi annars kunde ha gjort gemensam sak mot extremvänstern.

Då läste jag för första gången en text av Enn Kokk, jag vill minnas i en nyare utgåva av Arbetarrörelsens sångbok, som var en källa till inspiration inte bara när det skulle skrivas snapsvisor. Snart nog på 70-talet började han tillhöra möblemanget på moderata konferenser och stämmor, där han satt diskret i bakgrunden och samlade kunskaper om motståndaren.

Viktigare var hans studier av VPK och SKP i en tid när det gällde att sprida kunskap om vilka hot som fanns mot demokratin i Sverige från dem som förespråkade proletariatets diktatur. Och det var väl på den punkten vi fann varandra till slut; enda gången jag har haft Enn Kokk som medarbetare upplät jag en helsida i Svenska Dagbladet (2001) för ett sammandrag av hans bok om IB och kampen mot kommunismen.

I den andan kunde vi nog ha enats i ett annat stort projekt, Baltikums befrielse. Om sin familjs flykt från Estland undan förtrycket på 40-talet kunde han ha berättat när Måndagsrörelsen i början av 90-talet samlades till 79 måndagsmöten på Norrmalmstorg. Men det var tyvärr ont om ledande socialdemokratiska företrädare på den scenen.

Annars tror jag att han gillade det jag sa som inbjuden talare vid ett ABF-seminarium med anledning av antologin ”Var blev ni av, ljuva drömmar?” vid Laboremus hundraårsjubileum 2002 – att president Persson hade tömt rörelsen på idéinnehåll, vilket är en farlig utveckling om det bidrar till ropen på en ”stark man” i politikens topp.

Än är det inte för sent att dryfta ämnen som dessa. Välkommen till riksdagen, Enn, efter nästa val. Oppositionen kan behöva lite förstärkning. Till dess, njut den väl förtjänta Dry Martinin under plommonträden i Öregrund.