måndag, september 03, 2007

Artikel: Mer kultur i skolan (SNB)

I en artikel som under sommaren publicerats i en rad lokaltidningar pläderar jag och riksdagskollegan Hans Wallmark (m) för en statlig kulturpeng till skolelever:

Vilka impulser får dagens barn och ungdomar att med nyfikenhet ge sig in i kulturens värld och ta del av ett kvalitativt kulturutbud som skiljer sig från det vanligaste medieskvalet? För oss som medförfattare till det liberalkonservativa kulturmanifestet ”Kulturen 2.0” framstår skolan som en av de viktigaste kulturinstitutionerna i vårt land. I skolan kan alla barn nås på lika villkor, oavsett hemförhållanden och bakgrund. Ordinarie undervisning ska ge grundläggande kunskaper i musik, historia, litteratur, bild och slöjd.

Genom kunskap om våra rötter bygger vi identitet och kontinuitet. Kulturarvet innehåller våra minnesnycklar. Kunskapen om det förflutna ger perspektiv på vår egen tid och respekt för gångna och kommande generationers liv och arbete. Denna kunskap skapar tolerans och förståelse för andras kulturarv. Historieämnets ställning i undervisningen är central för denna process, men också mötet med vår kulturhistoria genom kulturell gestaltning.

Samtidigt är det viktigt att eleverna tränas i kritisk granskning, även av kulturens yttringar. Därför bör besök på museer och arkiv vara kostnadsfria t o m gymnasieåldern, liksom boklån på biblioteken. Därutöver måste alla elever få möjlighet att ta del av utställningar, konst, musik, teater och dans under skoltiden. Det sker för all del även idag, men vi vill se en permanent satsning från regeringen med målsättningen att göra kulturupplevelser till en naturlig och viktig del i barns vardag och väcka unga människors intresse för eget skapande.

Skolsatsningen vore ett led i strävan att föra in ett barnperspektiv i kulturskapandet, som motvikt till trender av självbespegling, könsschabloner och underhållningsvåld i medierna. Den skulle också kunna utjämna villkoren för elever från språk- och studiesvaga hem.

Ansvaret för det uppväxande släktets inskolning i det intellektuella livet vilar i och för sig i första hand på familjerna. Utgångspunkten är inte vad stat och kommun kan tillhandahålla utan vilken bildningstradition den lilla världen förmedlar till den yngre generationen.

Men därtill behövs en kollektiv insats för att kompensera för olikheter i utgångsläget. Ett aktivt deltagande i den offentliga diskussionen om samhällets organisering och värdebildning ska inte vara förbehållen de mest verbala och välutbildade med bildningstradition i hemmet; medborgarskapet innebär en röst för alla. Det är grundbulten i det liberala demokratibegreppet. Ett av målen för politiken på kulturens och bildningens område syftar till jämlikhet vad gäller utgångsläget.

Kulturutbudet varierar kraftigt mellan kommunerna och även inom kommunerna. Ofta är det just kulturutgifter som skärs ner när besparingar genomförs. Det finns anledning att närmare granska särskilt skolbibliotekens ställning och funktion. En satsning på landets skolor i form av ett statligt stöd till olika kulturella aktiviteter för skolbarn är ett sätt att motverka nedrustningstendenser. En stödform kan vara en statlig ”kultursekk” av norsk modell, riktad direkt till skolorna.

Grundläggande för den kulturella kompetensen hos unga människor är den språkliga träning som ger alla individer en förmåga att tillgodogöra sig samhälleliga budskap och mellanmänsklig kommunikation. All vetenskaplig forskning visar att språkförståelse från spädbarnsåldern grundas på föräldrakontakt, vilket innebär att kulturpolitiken i individhänseende inte kan ses isolerad utan hänger ihop med familjepolitik och skolpolitik.

Det medför ett ansvar för den offentliga barnomsorgen att aktivt medverka till kulturell träning av barnen och information till föräldrar om kulturupplevelsers betydelse för barnens intellektuella och emotionella utveckling. Elever bör få del av professionellt kulturskapande i form av till exempel musik- och teaterföreställningar, konstutställningar, författarbesök och museiverksamhet, samt stimulans till eget skapande. Ett sådant statligt kulturstöd till skolorna vore en del av den välbehövliga förnyelsen av svensk kulturpolitik.