torsdag, september 20, 2007

Artikel: Apropå rondellhundar (Barometern)

Apropå rondellshundsdebatten och yttrandefriheten har jag en fundering i Kalmars ledande tidning:

Får man teckna Jesus som rondellhund? Och hur skulle det uppfattas?

En del troende kristna skulle sannolikt bli upprörda, men få demonstrationer utbryta utanför de tidningar som hade publicerat en sådan teckning. Inga svenska flaggor skulle brännas i USA, den kristna fundamentalismens hemvist, än mindre dockor av statsministern i Vatikanen. Hyllorna på IKEA:s varuhus lämnades nog orörda världen runt.

Med andra religioners utövare kan det förhålla sig annorlunda. De kanske inte gillar rondellhundar och vill därför inte se sådana avbildade. Andra kunde mena att rondellhundar är heliga och därför inte får avbildas.

För egen del anser jag att svensk yttrandefrihet innefattar rätten att teckna rondellhundar, oavsett vem de föreställer. Det ankommer inte på mig eller andra lagstiftare att avgöra om de är kränkande eller ej. Framförallt ankommer det inte på andra länder att försöka begränsa denna frihet, hur kränkta deras medborgare än kan känna sig.

Däremot har deras företrädare i Sverige rätt att använda denna yttrandefrihet till att bilda opinion mot tecknandet av kränkande rondellhundar och offentliggörande av dessa teckningar. I yttrandefriheten ingår nämligen rätten att opinionsbilda mot yttrandefriheten.

Mer problematisk blir saken om försöken att strypa yttrandefriheten ingår som en del av en global kamp hos en extrem politisk rörelse att under religionens täckmantel avskaffa demokrati, mänskliga rättigheter och marknadsekonomi därför att dessa frihetsbegrepp inte är förenliga med de egna religiösa föreställningarna och politiska målen.

Särskilt för diktatorer i länder med sådana extrema rörelser kan det vara bekvämt att använda sig av religionen för att mobilisera lättstötta troende till protestaktioner och därigenom själva framstå i bättre dager inför de förtryckta. Men i Sverige?

Än mer komplicerad blir frågan om att avskaffa tecknares frihet till avbildning om kampanjen drivs av en grupp diktaturer inom FN, som tidigare i år med röstsiffrorna 24-14 fick rådet för mänskliga rättigheter att anta en resolution mot religiösa förolämpningar. Det är svårt att se hur en sådan bannbulla är förenlig med FN:s rättighetsstadga som inkluderar just den yttrandefrihet som diktaturerna vill strypa, trots att de själva utnyttjar den i främmande land (demokratier) för att minska yttrandefriheten.

Det är i och för sig lätt att förstå varför dessa länder vill strypa yttrandefriheten. Eftersom den är förbjuden på hemmaplan vore det bra om hela världen gick i samma riktning, så att inte demokratin tränger in och tränger undan teokratin eller vilket annat styresskick som diktaturen baseras på. Det skulle kunna störa den styrande elitens ställning, vilket måste förhindras.

Färsk inspiration för demokratibekämparna finns att hämta från det Ryssland där all opposition metodiskt tystats inför parlaments- och presidentvalen, inklusive rent handgripligen en rad regimkritiska journalister, inklusive Anna Politkovskaja. En annan förebild är det Kina som nu förbereder sig för kommunistisk partikongress med ökad censur och inför de olympiska spelen nästa år bryter mot en av förutsättningarna för idrott i frihet, nämligen yttrandefrihet och mediefrihet.

Hur gärna skulle deras ledare inte vilja se en lag mot politiska förolämpningar införas i Sverige, så att Putin och Hu inte kunde tecknas som rondellhundar
.