söndag, augusti 12, 2007

Artikel: Stöd ryska oppositionen (Expressen)

I Expressen (11/8) skriver jag på Fjärde sidan om läget i Ryssland under Tsar Vladimir:

Det finns ännu oppositionella i Ryssland som vågar ropa på hjälp. Hör vi dem?

”Förr brukade hundra miljoner ryssar rösta – nu räcker det med en enda.” Så sammanfattas läget i Ryssland inför dumavalet i november och presidentvalet nästa år av Boris Nemtsov, vice premiärminister under Jeltsin.

Allt tyder på att det är en realistisk bedömning. 40 procent av ryssarna anser att det inte behövs några val utan att det räcker om Putin utpekar efterträdare. Ja, hur skulle det kunna vara annorlunda när nästan all opposition är tystad, inklusive Anna Politkovskaja?

Schackmästaren Garri Kasparov har tillsammans med författaren Vladimir Bukovskij och förre premiärministern Michail Kasjanov grundat oppositionsrörelsen Det andra Ryssland. Under ett framträdande i Europaparlamentet i maj tecknade han en bild av utvecklingen:

”Legala och illegala hinder av alla sorter sätts upp mot alla som inte håller med Putins regering. Oppositionella partier förklaras som olämpliga och förbjuds. Kandidater i opposition och andra röster stängs ute från tryckta medier. Oppositionella aktivister förföljs, blir ofta arresterade och misshandlade.”

Desto viktigare att Sverige inte sviker den demokratiska oppositionen i Ryssland. Kasparov kräver inte mycket av omvärlden, bara ärlighet:

”Sluta att förse Putin med demokratisk trovärdighet som han inte har förtjänat. Sluta att ta emot honom och hans allierade som demokratiska likar … Om ni tycker att ett demokratiskt Ryssland är viktigt är det viktigt att stå upp och säga det.”

Nyligen inspärrades journalisten Larisa Araps på mentalsjukhus och den oberoende journalistorganisationen Educated Media Foundation stängdes. Vetenskapsakademins fria roll hotas, kyrkorna ska lämna besökarlistor som på sovjettiden, historien skrivs om i skolböckerna. Ändå är hoppet inte ute. Trots att militär sattes in i S:t Petersburg i mars lyckades Det andra Ryssland genomföra en demonstration med tusentals deltagare. Då betyder det något om ledare i väst lever upp till Kasparovs vädjan.

Alla rapporter om det försämrade rättighetsläget borde omöjliggöra fortsatt tal om ”rysskräck” som grund för regimkritiken och kraven på en ändrad säkerhetsbedömning för vårt närområde. Ingen kan väl mena att hela den ryska oppositionen lider av denna påhittade åkomma?

Visst, allt går inte fel i Ryssland. Men råvarurikedomarna omsätts inte i ett dynamiskt näringsliv när monopolen breder ut sig, och det ligger inte i härskarnas intresse att utveckla ett stabilt rättssystem i stället för enmansstyre. Dansen kring rubelkalven har förvandlat kommunismen till gazpromism.

Det stänker även över Sverige när det regnar dåliga nyheter österifrån: uppsägning av nedrustningsavtal, kraftig militär upprustning, koppling mellan marinens roll i Östersjön och gasledningen vid Gotland, blockering av Kosovos självständighetssträvanden, vägran att medverka till uppklarandet av mordet på Alexander Litvinenko i London, Europadomstolens dom nyligen mot ryska myndigheter för underlåtenhet att åtala soldater för massmord på civila tjetjener i Groznyj – listan kan göras lång.

Så långt har det demokratiska förfallet gått i det land som många i väst under 90-talet hoppades skulle ta ett språng ut ur sitt auktoritära förflutna och närma sig Europa. De orealistiska förhoppningarna kan nu avskrivas, alla tecken pekar på motsatsen – att ett nytt kallt krig åter närmar sig.

Återfallet innebär att den bortre parentesen kring en kort liberaliseringsepok har satts. Därmed illustreras den utvecklingsteoretiska uppfattningen, så många gånger bekräftad i biståndspolitiken, att det inte finns några genvägar till frihetliga framsteg utan att bestående sådana växer fram underifrån genom mogna opinioner i befolkningen, långsiktiga förändringar av institutionerna, maktdelning i ekonomi och politik.

Tills läget i en oviss framtid har förbättrats kan därmed talet om gemensamma värderingar avskrivas, tillsammans med planerna på ett nytt partnerskapsavtal mellan EU och Ryssland.