onsdag, maj 23, 2007

Artikel: Medievärlden förändras (GP)

Under rubriken "Gamla sanningar om medier måste omprövas" skriver jag och kollegan Hans Wallmark i tisdagens Göteborgs-Posten:

För närvarande händer en del inom medieområdet. Peter Örn har slutat som vd för Sveriges radio utan att skälen offentliggjorts. Tystnadens och undvikandets reaktion som styrelsens ordförande Ove Joanson visar prov på hade inte accepterats av någon förtroendevald ens på lägre post inom kommun och landsting.

Från s-håll meddelas att det kommer interpellationer och på annat sätt skall drivas kampanj med anledning av att EU granskar det svenska presstödet.

Medieindustrin bör ses som en mogen bransch och inte ett politiskt protektorat. I decennier har staten reglerat, ekonomiskt gynnat och på andra sätt försökt styra. Säkerligen utifrån goda intentioner, men utvecklingen måste leda till att gamla sanningar prövas och ifrågasätts. Tekniken är på väg att sudda ut gränserna för rörliga bilder. Telebolag är sida vid sida med mer traditionella mediehus beredda att förse konsumenterna med allt från underhållning och film till spel och dubbelriktad kommunikation. Mobiltelefoner, hemdatorer, bärbara internetmottagare och tv-apparater glider samman i gemensamma hemelektroniska lösningar.

Hur det långsiktigt skall gå att ta ut en avgift på tv-apparaten är en gåta då en sådan inte längre behövs för att kunna ta del av utbudet. Med ett öppet ifrågasättande av licensen följer som den siamesiska tvillingen hur public service i så fall skall finansieras. Det mest naturliga blir via skatten och som ett statligt anslag på ungefär samma sätt som till de stora konstnärliga scenerna Dramaten och Operan.

En överföring från licens till skattefinansiering lär dock inte ske med mindre än att också omfattning och inriktning diskuteras. Det är rimligt att radio och tv i allmänhetens tjänst ansvarar för sådant som svårligen fångas upp av de kommersiella aktörerna. Det behövs nyheter, utrikesrapportering, barn- och ungdomsprogram samt kvalitetsutbud i genrer som drama och dokumentär. Inte minst handlar det om att slå vakt om svenskan som språk och minnesbärare.

Inom ett annat medieområde kan EU:s skärpta tonläge gentemot Sverige iakttas. Den 21 mars var en delegation med tjänstemän från kultur- och näringsdepartementet i Bryssel för att försöka förklara presstödet. Varje år gynnas ett antal företag med sammanlagt 500 miljoner kronor för att ge ut olika tidningar. I en del fall handlar det om välmående koncerner som ägnar sig åt mediesatsningar även i andra länder. Detta gynnande snedvrider således konkurrensen.

Utöver presstödet med sina negativa effekter finns också en reklamskatt på tryckta medier. Alla morgonavisor, gratistidningar och tidskrifter tvingas betala annonsskatt medan tv-, radio- och internetreklam går fri. Ett sätt att minska obalanserna skulle vara att växla den halva miljard som presstödet kostar mot ett stegvis avskaffande av reklamskatten. Ingen förväntar sig eller kräver snabba och tvära kast. Däremot borde det för alla vara önskvärt med insikten om att medieindustrin i dag är en fullvuxen bransch.