tisdag, maj 29, 2007

Artikel: Alliansens mediepolitik (Journalisten)

Alliansens mediepolitiska grupp har börjat arbeta med mig, Helena Dyrssen (fp), Anders Åkesson (c) och Dan Kihlström (kd), under ledning av kulturministern. Några sakfrågor behandlar jag i en artikel i dagens nummer av Journalisten:

Hur ser alliansens mediepolitik ut under de kommande åren? Många är otåligt nyfikna, inte minst branschaktörerna. Men eftersom formuleringen av de mer långsiktiga linjerna just nu behandlas i alliansens nytillsatta mediearbetsgrupp får intressenterna ge sig till tåls.

På bara sju månader har en rad besked ändå kunnat ges, trots att området inte ingick bland de färdigförhandlade före valet. På den närmaste agendan står att för public service-företagens framtid tillsätta en utredare som mot bakgrund av de snabba förändringarna i medielandskapet ska granska behovet av ändrade villkor inför nästa avtal, efter löpande treårsperiod.

Om utgångspunkterna för granskningen råder bred enighet mellan allianspartierna. Självständiga programbolag ska fortsätta att utveckla den särart och kvalitet som förknippas med public service. Det är ett brett uppdrag: nyheter, samhällsdebatt, drama, dokumentär, utrikesrapportering, kulturbevakning, barnprogram, med mera – med bevarad folkbildningsambition och de särskilda uppgifter som staten ålägger bolagen.

Det innebär en skarpare gränsdragning gentemot den kommersiella radion och televisionen, både vad gäller innehåll och finansieringsformer. Det handlar om divergens snarare än konvergens, att understryka skillnaderna i förhållande till reklammediernas logik, estetik och praktik, inte att imitera dem.

Från moderat håll ser vi gärna en förutsättningslös prövning av vilken metod som bäst tryggar resursflödet till en effektiv produktion. I en tid av vikande tittarsiffror för SVT är den gamla formen inte längre en självklarhet, om en större del av publiken väljer ett annat utbud och tekniken tar nya språng.

På radioområdet väntar diskussion av hur privatradions villkor ska kunna förbättras och konkurrensen öka i riksradion.

Flera kontroversiella frågor hanteras för närvarande på EU-nivå. Det gäller presstödet som regeringen försvarar inför kommissionen, och som nu ska utredas i Danmark. Det gäller statliga Boxers monopol på digital tv-distribution i marknätet och ägarförhållanden. Det gäller fördelningen av radiospektrum mellan gamla och nya medietjänster, där olika intressen ställs mot varandra i en strategisk kamp om det framtida utrymmet för högteknologisk utveckling.

Ytterligare en akut frågeställning är hur snabbt den återstående reklamskatten kan avvecklas. Ett steg tas i och med den harmonisering av nivåerna som aviserades i vårpropositionen, men det råder enighet om att avtrappningen måste gå vidare. En moderat ståndpunkt är att reduceringen för dagspressens del kan finansieras genom en sänkning av de snedvridande delarna av presstödet.

Regeringsdeklarationens ord om att fria medier är grunden för det öppna samhället är inte bara honnörsord utan anger också en färdriktning i stort, en princip om att staten inte ska syssla med direkt innehållsstyrning och detaljerade regleringar utan att marknadsbaserade lösningar är att föredra.

Det innebär att i vissa fall avstå från politiska ingripanden, till exempel när det gäller kraven på mediekoncentrationslagstiftning eller ingrepp i mediegrundlagarna. Det står inte på alliansens agenda. Det gör däremot den viktigare frågan om hur upphovsrätten ska kunna skyddas mot de allt fräckare stölderna på nätet, ett problem som för närvarande utreds i justitiedepartementet, förhoppningsvis med resultat inom kort. Upphovsrätten är grunden för skapande verksamhet.

Här råder en betydande missuppfattning i den enklare debatten, när problemet beskrivs som en ungdomens idealistiska kamp mot ”Hollywood”. Att Sverige har blivit en frihamn för pirater beror inte på att garagehackers idkar fildelning utan på att stöld av andras intellektuella egendom är en del av en världsomspännande ekonomisk brottslighet. Att stora branschaktörer varit senfärdiga att utveckla legala betalalternativ kan aldrig rättfärdiga kriminaliteten. Inbrott kan inte accepteras bara för att någon uppfunnit kofoten. Förhoppningsvis kan Sverige snart få mer kraftfulla verktyg mot piraterna i form av de skärpta sanktioner som EU aviserat.