måndag, april 09, 2007

Artikel: Svar till Bengt Göransson (HD)

Den moderata debattskriften "Kulturen 2.0" fortsätter att väcka förargelse på kultur- och ledarsidor landet runt. I Helsingborgs Dagblad skrev (20/3) f d kulturministern Bengt Göransson (s) en krönika om densamma, vilken bemöttes av mig och riksdagskollegan Hans Wallmark (m) med följande text (29/3):

Det är en idéskiss som skapat debatt, nyfikenhet och intresse. Åtskilliga har dock valt att mer diskutera m-politikernas påstådda syften än med förslagsställarna. Traditionell fördomsfullhet lyser igenom. Att moderater visar intresse för kultur möts med misstänksamhet. Etiketten "nyliberal" kommer till användning som ett svingande rökelsekar för att driva ut onda andar som snävt sägs se till penningen och nyttan.

Kultur handlar dock om så mycket mer än vad ett instrumentellt perspektiv kan ge. Böcker, konsten, musiken och andra yttringar är något gott och sant i sig självt. Just därför är det sunt att odla en misstänksamhet mot alla som vill styra, lägga till rätta och diktera. Inte minst statens roll förtjänar att analyseras utifrån ett kritiskt perspektiv.

"Kulturen 2.0" innehåller 83 olika förslag. Det handlar om allt från presstödets avskaffande, till att något borde göras åt apparatskatten (tv-licensen), samt att stora kulturvårdande institutioner som några av museerna har en särskild ställning.

Mer än något annat har dock frågan om eventuella avgifterpå landets bibliotek diskuterats. Vår grundsyn är att grundlagen bör respekteras. Där fastslås det lokala självstyret. Istället för att denna viktiga fråga avgörs av 349 ledamöter samlade i Stockholm bör den bestämmas av de lokala företrädarna. Det är faktiskt fullt möjligt att vara mot avgiftsbelagda lån i den egna kommunen samtidigt som man dock inte vill att frågan skall avgöras i riksdagen - en fin nyans som gått många förbi.

Om målet är att varje generation skall lämna en bättre värld efter sig än den vi kom till, är kulturen ett medel för detta. En del av kulturutbudet har ingen sådan mening utan syftar endast till förströelse, en stunds underhållning. Men ett rikt kulturland har mer att erbjuda medborgarna i form av upplevelser som i bästa fall leder till ökad självförståelse och individuell utveckling, till att locka fram det bästa hos den skapande och lekande människan, till att höja nivån på mänsklig aktivitet och utmana fördomar. Föga av detta skapas i de politiska organen; kultur är inte detsamma som kulturpolitik. Nog finns det väl trots allt med dessa utgångspunkter ändå en del att diskutera, bortom påklistrade etiketter!