lördag, mars 03, 2007

Recension: Barometern om Anderboken

"Det fria ordets kämpar" är rubriken över en anmälan av min bok om Gustaf Ander i Barometern/OT, skriven av Ulla Ferbas:

Det fria ordet, tryckfriheten i Sverige sedan 1766, är kanske något, som vi svenskar glömmer att till fulle uppskatta. Därför är det mycket intressant att i två nyutkomna böcker om svensk press få en bild av vad enskilda tidningar och deras ägare eller ledare har betytt i vårt lands historia. Mats Johansson, under många år journalist och politisk chefredaktör vid Svenska Dagbladet, har skrivit om Gustaf Ander och Nya Wermlands-Tidningen. Han har valt att på ett mycket personligt sätt ge oss en bild av Gustaf Ander som tidningsman och driftig affärsman.

Enligt Gustaf Ander skulle i en tidning inte bara bokstäverna utan även siffrorna gå ihop. Det hade han lärt av sina föräldrar, som båda hade börjat tidningsmannabanan som typografer för att senare bli ägare av Nya Wermlands-Tidningen. De fick nog många gånger pröva på svårigheten att få ekonomien att gå ihop. Familjen Ander har i tre generationer arbetat hårt för att klara tidningens överlevnad, inte minst genom teknisk framsynthet.

Men höjda papperspriser eller fördyrade distributionsavtal har ofta varit återkommande bekymmer. Trots sådana ekonomiska problem var och förblev Gustaf Ander en svuren motståndare till det statliga presstödet. Han ansåg att ett sådant stöd skulle ge en förlamning av den fria pressen. En tidning med statligt stöd är inte längre fri och oberoende. Det fria ordet kommer i fara, menade han.

Det var därför han alltid var så noga med att även siffrorna skulle stämma. Vid de dagliga morgongenomgångarna kallade han alltid först in annonsavdelningen, som ju drog in de största summorna för driften. Efter det kom redaktionens olika medarbetare, och där rådde stor frihet. Någon styrning – politisk eller annan – fick inte förekomma på nyhetsplats, och ledarskribenten skulle alltid ha absolut frihet.

Förvisso var Gustaf Ander en mycket stark person, mån om att lära sig det nya och lära ut det vidare. Han hade mer trycksvärta än blod i ådrorna. Under vissa år fick han utstå mycken smälek främst från socialdemokratiska skribenter i tidningar med stora presstöd, men det tog han med ro.

Boken är ett fint porträtt av en färgstark, driftig man, som ägnade hela sitt liv åt det fria ordet och dess stora betydelse. En fri press är ett område, där stat och regering inte ska trampa in och trampa ihjäl vad medborgarna själva vill säga eller läsa.