torsdag, mars 15, 2007

Artikel: Mona har chansen

I dagens SvD Brännpunkt skriver jag om valet om Mona Sahlin:

Helgen 17-18 mars väljs Mona Sahlin till partiledare. Valet är en angelägenhet långt utanför de egna leden eftersom hon får möjlighet att förnya partiets politik och ledarskap. Motståndare och kommentatorer som redan räknat ut henne kan få anledning att tänka om.

Visserligen är hennes förflutna ingen tillgång. Hon var heller inget förstahandsval. Men hon är en logisk efterträdare till Göran Persson och träder till i ett tacksamt ögonblick. Det vakuum han har lämnat efter sig måste fyllas. Det ger henne handlingsutrymme, ty rörelsen är vilsen i tomheten efter lillefar som tömde apparaten på idéinnehåll.

Nyfikenheten är stor även bland oss i riksdagsmajoriteten; ska hon lyckas få med sig den trögrörliga vänstern inom partiet på förnyelse i Blairs och Reinfeldts spår? Det vore ett lyft för svensk inrikespolitik.

Om man skulle döma utifrån den bitterhet som dominerat förlorarna under första halvåret i opposition segrar traditionalisterna i den interna maktkampen. Då blir det ett återfall till förtalsretoriken i valrörelsen med det egna alternativet satt på undantag.

Alternativet för Mona Sahlin är att byta skiva. Som oppositionsledare måste hon skapa en ny berättelse åt sitt parti genom att snabbt byta partiets språk och innehåll. Ödmjukhet istället för självgodhet är ett koncept som passar hennes utstrålning med hög empatifaktor. Förhoppningsvis slår hon med detta ut kommunisternas parti ur riksdagen i nästa val.

För hennes eventuella framgång talar också att det är rollen som oppositionsledare hon går in i, befriad från regerandets bördor. Med vinden i ryggen från en regeringskritisk journalistkår kommer hon att få mycket gratis från början.

Väljarna vill dock få veta något om framtiden. Vilken är partiets Europapolitik? Vilka reformer av socialförsäkringarna tänker man medverka till? Är höjda skatter fortfarande lösningen på Sveriges utanförskapsproblem? Och hur ska det ”gröna” folkhemmet förenas med basindustrins behov?

Det är där Mona Sahlins framtid avgörs, i den konkreta sakpolitiken. Verklighetens problem kan visa sig vara svårare att hantera än mediespelet och symbolpolitiken. Men hon har chansen att modernisera sitt parti. En sådan förändring vore en stimulerande utmaning inför nästa val.

Välkommen till framtiden, Mona!