onsdag, februari 28, 2007

Riksdagsfråga: Fallet Güclü

Idag fick jag svar på en skriftlig fråga till utrikesministern (2006/07:726 Yttrandefriheten i Turkiet) angående yttrandefriheten i Turkiet:

Två svensk-turkiska medborgare har dömts till fängelse i Turkiet för att de har talat kurdiska på ett årsmöte för det kurdiska partiet HAK-PAR. En av svenskarna – Ibrahim Güclü – har dessutom dömts i ytterligare två rättegångar. Güclü, 57-årig jurist som tidigare bodde i Södertälje, dömdes till ett års fängelse eftersom han inte enbart talat kurdiska utan även undertecknat en inbjudan till ett årsmöte som skickades till Turkiets president Sezer. Inbjudan var skriven på kurdiska. Sammanlagt har han suttit i turkiskt fängelse i fem år för att ha arbetat politiskt för kurdernas rättigheter.

Enligt Sveriges ambassadör i Ankara, Christer Asp, bevakade den svenska ambassaden och EU-kommissionen den rättegång som hölls mot Güclü i Diyarbakir våren 2006 då han dömdes till 18 månaders fängelse. Güclü har inte begärt hjälp från den svenska ambassaden och de turkiska myndigheterna betraktar honom enbart som turk eftersom han har dubbelt medborgarskap. Ambassaden följer dock fallen eftersom det handlar om de lagparagrafer som EU kritiserat hårt för att strida mot de mänskliga rättigheterna.

För tre veckor sedan dömdes Güclü återigen i Diyarbakir till sex månaders fängelse för att ha spritt pressmeddelanden om en massaker. Hans advokat har också meddelat ambassadören att man kommer att överklaga en eventuellt fällande dom i högsta domstolen till Europarådet i Strasbourg. Oaktat rättsprocessens gång är det besvärande för medlemskapsförhandlingarna mellan EU och Turkiet att sådana processer fortfarande förekommer.
Vilka åtgärder avser utrikesministern att vidta för att EU ska ta upp fallet Güclü med den turkiska regeringen?

Carl Bildt svarade följande:

Mats Johansson har frågat mig vilka åtgärder jag avser vidta för att EU skall ta upp fallet Güclü med den turkiska regeringen.

Det finns ett antal artiklar i den turkiska strafflagen som ger brett ut­rymme för att inskränka exempelvis yttrandefriheten. Det gäller även möjligheten att i politiska sammanhang tala andra språk än turkiska. Sverige och EU har vid ett flertal tillfällen också tydligt invänt mot detta.

Företrädare för Turkiets regering har nyligen påtalat att den omtalade artikel 301 i strafflagen skall ses över. Detta är välkommet och bör nu följas av konkreta åtgärder.

Det skall samtidigt sägas att Turkiets perspektiv om EU-medlemskap kraftigt har drivit på de senaste årens betydande reformer i landet. Det gäller även de framsteg som gjorts ifråga om kulturella rättigheter för bland annat landets kurdiska befolkning. Här finns dock mer att göra.

Jag kommer att fortsätta verka, såväl bilateralt som inom EU, för att Turkiet skall fullfölja sin reformprocess, bland annat vad gäller ökad respekt för grundläggande fri- och rättigheter.