lördag, december 23, 2006

Artikel: Rättvisa åt Stockholm (DI)

Dagens Industri publicerade i fredags ett inlägg av mig och riksdagskollegan Karl Sigfrid, angående den orättvisa skatteutjämningen mellan kommunerna som drabbar Stockholm:

Det är dags att reformera systemet för skatteutjämning mellan kommuner och landsting. Den nuvarande modellen straffar framför allt Stockholm, utan hänsyn till det höga kostnadsläget. Omfördelningen gör att kommuner får nästan samma skattekraft efter utjämningen utan att skillnader i effektivitet och servicenivå speglas. Det kommunala självstyret sätts på undantag. Stockholms stad har för regeringen påtalat den brist på incitament som skatteutjämningen medför. Möjligheterna att utveckla skatteunderlaget genom närings- och tillväxtpolitik är små. Det gäller inte bara Stockholm; en kommun som är berättigad till inkomstutjämningsbidrag och vars tillväxt är högre än den genomsnittliga tvingas avstå från 95 procent av ytterligare skatteintäkter.

Så kan det inte fortsätta. Den mellankommunala finansieringen borde ersättas av ett statligt finansierat system. Det finns flera goda skäl än det kommunala självstyret: systemet måste vara acceptabelt för samtliga kommuner och landsting, och effektivare produktion av välfärdstjänsterna bör stimuleras. Systemet utgår från standardkostnaden för verksamheter. En faktor som faller utanför är det allmänna löneläget. De regionala löneskillnaderna är stora i Sverige, och lönerna särskilt höga i Stockholm. I en ny modell skulle löneskillnader och lokalkostnader räknas in.

Att Stockholmsregionen skulle ha råd med en omfattande skatteutjämning är en myt. Den schweiziska banken UBS undersöker prisnivåer och löner för att jämföra medborgarnas köpkraft i storstäder runt om i världen. I rapporten "Prices and Earnings" (2006) rankas Stockholm som världens nionde dyraste storstad att leva i. Stockholmarnas bruttolöner ligger på 16:e plats och nettolönerna på 21:a. Köpkraften hamnar på tjugoåttonde plats, lägst i Nordeuropa.

En typisk Stockholmsfamilj med två arbetande föräldrar betalar flera tusen kronor i månaden till andra kommuners/landstingsverksamheter. Att bestämma skattesatsen är en självklar del av det kommunala självstyret. Staten bör sluta använda skatteutjämningen som ett hinder mot en kommunal lågskattepolitik. Hela Sverige förlorar på en skatteutjämning som avskräcker lokala politiker från att vidta tillväxtfrämjande åtgärder.