torsdag, juni 02, 2005

Skrift: Grön extremism (Timbro)

Riksdagsledamoten (v) Karin Svensson-Smith gör en Schyman och lämnar partiet men behåller platsen i parlamentet. Ett argument för att sitta kvar är onekligen att hon bedrev en personvalskampanj och blev inkryssad, till skillnad från de flesta kamrater. Fler avhopp lär vänta ju närmare valet och tappade mandat Ohlys parti kommer.

Men är miljöpartiet verkligen ett alternativ för vänsterväljare, och i så fall vilket? Peter Ericssons kritik mot den egna stämmomajoriteten är talande för de extrema dragen i synen på ekonomi, utrikespolitik och miljö.

Om detta har jag skrivit en analys, Miljöpartiet i det politiska kretsloppet, som är några år gammal men ändå täcker det väsentligaste om partiets grumliga värdegrund som bleknat i skydd av det mer normala arbetet i den rödgröna koalitionen.

Beställ ett ex här:
www.timbro.se/bokhandel/books.asp?isbn=9175664216

Sammanfattning:
Maskrosen blev en symbol i svensk politik när miljöpartiet bildades 1981. Det tog sju år för Gahrton & Co att komma in i riksdagen i det s k säldödsvalet 1988. Sedan dess har tillvaron för de grönas parti varit skakig, i Sverige som i flera andra länder.Miljöengagemanget utgör fortfarande partiets existensberättigande. I takt med att miljöfrågornas betydelse minskar som partiskiljande faktor i riksdagsvalen försvagas dock denna plattform i den allmänna opinionen.

Desto viktigare har civilisationskritiken och kampen mot EU blivit för partiets identitet. Men klarar man i längden konkurrensen om vänsterväljarna med andra partier på vänsterkanten?

Här analyseras miljöpartiets ställning, ståndpunkter och framtidsutsikter. Politiken sätts in i ett ideologiskt och filosofiskt sammanhang, där domedagsprofeterna och deras budskap har stor betydelse. Den hätska tonen mot socialdemokratin står i stark kontrast till dagens stöd för en fortsatt socialdemokratisk politik. Fortfarande vill många människor i de rika länderna tro att vi har fått det sämre och framförallt kommer att få det sämre. Det är miljöpartiets livsluft. Minskar tilltron till framtiden, ökar de grönas chanser att stanna kvar i det politiska kretsloppet. Annars väntar upparbetning och slutförvaring.