söndag, juni 19, 2005

Artikel: Ingen grundlagsändring (SvD)

I söndagens SvD har jag nedanstående kommentar på ledarsidan, apropå SNS Demokratiråd som vill ha en ny massmediegrundlag, vilket inte är någon bra idé.

SvD har under maj på Brännpunkt belyst en rad av de hot som riktas mot medierna. Debattörerna har lagt betoningen olika; för en står politikernas klåfingrighet i fokus, för någon annan vulgariseringen, för en tredje en ökad slutenhet som försvårar kritisk granskning.

SNS Demokratiråd pekar i årets rapport, Mediernas integritet, främst på att regelverket skulle brista. Grundlagarna har inte hängt med i den snabba teknikförändringen och granskningen av medierna är eftersatt: ”I mediernas värld finns det makt utan ansvar och ansvar utan makt.” Som åtgärd föreslås en ny grundlag, en enhetlig medienämnd som granskningsorgan, samt nya etiska spelregler.

Men att öppna grundlagsdörren igen vore olyckligt när ledande makthavare hotar med nya regleringar. Ge dem inte chansen, det är illa nog med befintliga ingrepp som en snedvridande reklamskatt. Inga nämnder eller etikregler i världen lär heller hindra lösnummerpressen från att tala latrin i stället för latin, om individuella kränkningar inte kostar mycket mer än idag. Och den allmänna försumpningen bekämpas bäst i öppen debatt och av konsumenterna själva, även om det kan visa sig svårt att göra den dåliga smaken olönsam.

För egen del ser jag efter snart 40 år på olika positioner i medievärlden andra problem. Om konvergensen på tv-området i kampen om tittarna berövar SVT dess särart upphör grunden för dagens tvångsfinansiering och utbudet blir sannolikt än mer konformt. Om dagspressens minskade annonsintäkter leder till en sämre omvärldsorientering via det skrivna ordet trivialiseras det offentliga samtalet och opinionerna blir lättare att manipulera för makthavare med tillgång till den statliga ideologiproduktionen och egna desinformatörer. Och vad är vunnet om den politiska korrektheten i den ännu vänsterdominerade journalistkåren ersätts av en annan stereotypi, den ”journalism” som mäter och väger allt innehåll lika och pressar in det i samma form och färg?

Frågorna hopar sig. En sak vet vi: inte mycket var bättre förr. Under monopoltiden var makten koncentrerad till färre grindvakter, utbudet begränsat och nationellt. Allmänhetens medverkan var eftersatt, det officiella och formella Sverige helt dominerande. På resan från Hylands hörna till de fria bloggarna på Internets vidder har mycket tillkommit som är av godo i form av mångfald, öppenhet, internationalisering.

Att allmänhetens förtroende för massmedierna sjunker är inte konstigt med tanke på att vi fått mer av strunt, slarv och fusk. Men ändå ägnar svensken snart sex timmar per dag åt mediekonsumtion. Under lamentation över tidens förfall finns det anledning att som SNS-forskarna balansera bilden: ”Den svenska folkstyrelsen har en stark förankring hos jämförelsevis välinformerade och engagerade medborgare. I det svenska medielandskapet finns välskötta företag, ambitiösa redaktioner och skickliga journalister.” Men förtroendet måste förtjänas varje dag och till det bidrar den skärpta marknadskonkurrensen.

Mats Johansson
Presstödsutredare