Artikel: Reformer för ett skapande Sverige (NWT)

Tillsammans med kollegerna i den moderata kulturkommittén skriver jag idag i Nya Wermlandstidningen om vårt i tisdags publicerade kulturmanifest:

http://www.nwt.se/asikter/debatt/article551143.ece

Artikel: M-kultur gynnar även författare

I veckans nummer av Författarförbundets tidning Författaren (3/09) svarar jag förbundsordföranden Mats Söderlund, som i förra numret kritiserade moderat kulturpolitik:

Mats Söderlund varnar (nr 2/09) för kulturutredningen, som om dess förslag genomförs skulle leda till ”ett helt nytt samhällssystem” där politiker tar över kulturen.

Det låter hemskt och skulle vara det. Men något stöd i den moderata kulturpolitiken, som Söderlund befarar, har inte ett sådant ”paradigmskifte”. Tvärtom vill vi avreglera kulturpolitiken och minska den politiska detaljstyrningen. Läs vår skrift ”Kulturen 3.0”: http://moderatkultur.blogspot.com/

Att kulturpolitiken skulle bli liktydig med hela kulturskapandet i samhället faller dessutom på sin egen orimlighet. Två tredjedelar av kulturskapandet i Sverige finansieras med privata pengar, en tredjedel med skattemedel. Om det bidrar till att öka tillväxten och ge fler arbetstillfällen även i kultursektorn minskar det inte kulturskaparnas frihet.

För övrigt bör Författarfonden bevaras.

Moderat kulturmanifest uppmärksammas

I tisdags presenterade moderata kulturkommittén ett manifest inför alliansens förhandlingar om en gemensam kulturpolitik under nästa mandatperiod. Det skedde vid ett seminarium under politikveckan i Visby. Manifestet uppmärksammades av radions Kulturnytt i måndags - http://www.sr.se/sida/Artikel.aspx?ProgramId=478&artikel=2934753 - SvD Kultur i tisdags och DN Kultur idag.

Hela manifestet finns att läsa på den moderata kulturbloggen:
http://moderatkultur.blogspot.com/

Artikel: Tid för kulturens förnyelse

Apropå kulturutredningens betänkande, där remissomgången nu är avslutad och under sammanställning, kommenterar jag en del av förslagen i en artikel för lokalpressen:

Kulturutredningen har nyligen lagt fram förslag om nya kulturpolitiska mål och medel. Förslaget har gått på remiss till 389 instanser, remisstiden har nu gått ut.

Mycket har hänt på 35 år sedan målen först formulerades. Det fanns under 70-talet en rädsla för kommersialism och en övertro på att styra det offentliga Sverige med många förvaltningar och myndigheter. Den nya kulturutredningens förslag att öppna för sponsring, donationer och arv som en kompletterande källa till finansiering är ett steg i rätt riktning, liksom rationaliseringen bland dagens 24 statliga kulturmyndigheter.

Det är anmärkningsvärt att så lång tid har gått utan att kulturpolitiken reformerats. Detta är otänkbart inom övriga politikområden. Vi ser därför med tillfredsställelse att Alliansregeringen påbörjat ett reformarbete. Utredningens förslag ger möjlighet till en breddning av kulturbegreppet och ett lyft för kulturpolitiken i dess helhet. Verktygslådan måste förnyas i takt med omvärlden.

Ett syfte är att skapa en bredare definition av kulturbegreppet. Dramatens nya chef Marie-Louise Ekman fick frågan vem det är mest synd om i Kultursverige. Hennes svar - ”alla de som inte tycker att kultur är till för dem” - bör leda till eftertanke.

Att utveckla kulturskapandets sociala värde är en angelägen uppgift vid sidan av statens huvudansvar för kvalitetssäkring i de centrala, nationella institutionerna. Detta underlättas av utredningens förslag att via den så kallade portföljmodellen stärka kulturen regionalt och lokalt till stöd för det nära samarbetet mellan kulturarbetare i den egna regionen. Ambitionen stöttas dessutom av alliansens satsning på Skapande skola, det särskilda statsstödet till kulturaktivitet i högstadiet.

Den moderata parollen ”Mer pengar till kulturen, mer kultur för pengarna” innefattar en förhoppning om att medborgarna utöver det skattefinansierade kulturutbudet efter fritt val ska vilja öka sitt kulturella deltagande. Utvecklingen tyder på det; kultursektorn i Sverige omsätter omkring 60 miljarder årligen, varav två tredjedelar kommer från hushållen. Lösningen på kultursektorns ökade behov av pengar är i nuvarande ekonomiska kris inte i första hand kraftigt ökade statsbidrag.

Kultur är inte detsamma som kulturpolitik. Kulturskapandet har ett egenvärde i sig och formas i huvudsak i det civila samhället, utanför politiken, bortom instrumentella synsätt på kulturens roll. Ett rikt kulturland har mer att erbjuda medborgarna i form av upplevelser som i bästa fall leder till ökad självförståelse och individuell utveckling, till att locka fram det bästa hos den skapande och lekande människan, till att höja nivån på mänsklig aktivitet och utmana fördomar.

Vi moderater talar om begreppet ”kulturlyftet” som en långsiktig vision. Kulturutredningen innehåller många spännande tankar. Detta tillsammans med en organisation där konstnärligt skapande prioriteras istället för byråkrati ger kulturpolitiken en modernare innebörd.

Svensk Tidskrift: Moderata mansgrisar?

Ny läsning i nättidningen:
http://www.svensktidskrift.se/

- Per Tryding om en moderat arbetsmarknadspolitik för män

- Peter Wärring manar oss tilbaka till Europa

- Patrick Krassén presenterar en bok av Anders Johnson

Flanören beskådar en manifestation mot regimen i Iran

Tal: Frihet åt Iran (Stockholm)

Vid torsdagens stora och politiskt breda manifestation mot regimen i Teheran på Medborgarplatsen representerade jag moderaterna med följande appell:

De senaste veckornas händelser i Iran väcker optimism om en förändringens vind som ska svepa över inte bara Iran utan hela regionen. Här pågår en kamp för modernisering - mot prästväldet, mot politiker i prästkappa som åberopar sig ha Gud på sin sida. Det är de ungas och utbildades kamp bort från teokratin, för frihet och folkstyre.

Men reaktionen från regimen väcker dessvärre också minnen av tidigare svikna förhoppningar. Idag varnade också den regimkritiske storayatollan Ali Montazeri för att fortsatt förtryck mot gatuprotesterna kan leda till att hela den islamiska republikens styressätt destabiliseras.

"Om iranierna inte kan tala öppet om sina legitima rättigheter på fredliga samlingar och i stället förtrycks, kan spänningar uppstå som kan rubba regeringens själva fundament, hur starka de än är.”

Så är det. Demokrati handlar inte bara om hur rösterna räknas och vem som får flest – det handlar också om hur fria människorna har varit att säga sin mening och om vad som händer när de har gjort det.
På den punkten har flera tydliga besked kommit från regimen i Teheran – någon opposition ska inte förekomma. Vid sidan av dödade och fängslade oppositionella gäller det demokratins livsluft – det fria ordet. Professorer grips, medier stängs, utländska journalister hindras att rapportera.

Som räden mot oppositionsledaren Mousavis tidning, när 25 medarbetare greps av säkerhetstjänsten, som konfiskerade datorerna på redaktionen. Vilket bidrar till att Iran nu är ett av de länder där flest journalister fängslas.

För mig som varit just journalist och publicist i många år är det inte svårt att känna igen mönstret av repression från andra tider och diktaturer. Så var det i Kina när demokratirörelsen sköts sönder på Himmelska fridens torg. Så är det i dagens Ryssland där glasnost och perestrojka har ersatts av Kremls envälde, minns Anna Politkovskaja och de hundratals andra journalister som mördats. Och så var det i Iran när reformrörelsen under Khatami krossades för nio år sedan.

Det är en lång process som lett fram till dagens revolt. Författaren Azar Mahloujian beskrev det bra i en artikel i Svenska Dagbladet i tisdags, med utgångspunkt i shahens fall:

”Det blev inte bättre efter honom. Revolutionens ledare förvandlades till diktatorer, de som älskar sina egna röster och kuvar andra. I 30 år har de nu i guds namn våldfört sig på iranierna, oftast i underjordiska tortyrkammare, men nu också inför omvärldens vidöppna ögon. De använder lögner, påkar, kedjor och kulor.”

Befriarna visade sig som så ofta inte vara några befriare utan bara en ny generation förtryckare. Men utvecklingen i dagens Iran handlar inte bara om utvecklingen i ett land. Kampen för politiska fri- och rättigheter är universell. Det som sker i Iran är framförallt en test för hela den muslimska världen; finns det alternativ till den religiösa fundamentalismen och hur ska detta alternativ segra med fredliga medel?

Medan vi väntar på svaret kan jag bara säga till mina och era iranska vänner – berätta att vi är många svenskar som vill att det ska finnas samma friheter och rättigheter där som här. Er frihet är också en del av vår.

Mer information om manifestationen här:
http://folkinitiativet.blogspot.com/

Medieseminarium: Journalistikens död? (Politikveckan, Visby)

Nästa vecka fylls Visby av den politiska klassen. Därför ordnar vi i den moderata kulturkommittén ett medieseminarium i ett angeläget ärende, nämligen kvalitetsmediernas kris. Stora intäktsbortfall leder till redaktionella nedskärningar. Vad är struktur och vad är konjunktur? Och vad bör göras?

Mats Svegfors, Lars Adaktusson och jag inleder under rubriken "Journalistikens död?". Välkommen!

Dag:
2/7 2009 15:30 - 17:00

Plats:
Tullhuset, Skeppsbron 18, Visby hamn

Ny läsning i svensktidskrift.se

http://www.svensktidskrift.se/

- I september är det stortingsval i Norge. Ett val som också kan få betydelse för den svenska valrörelsen. Det skriver Janerik Larsson, vice vd Svenskt Näringsliv.

-Letterna kommer att hämta sig från även denna finanskris. Det är Torbjörn Kvist, som har bott i Lettland och upplevt tidigare finanskriser, övertygad om.

- Efter trygghetsnarkomanin tar sig nu psykiater David Eberhard an en annan folksjukdom - lättkränktheten. Danjell Elgebrandt har läst en underhållande, men spretig bok.

- Och i Veckan som gick tittar vi närmare på Engelsbergsseminariet. Alla var där.

I Mona Sahlins valkretsar

Efter debaclet i EU-valet kan man förstå Mona Sahlins griniga ton i gårdagens avslutande partiledardebatt i riksdagen. Inte kan hon ha blivit gladare efter beskedet från SCB över läget i opinionen. Avståndet mellan de politiska blocken krymper. Om det hade varit val i maj skulle regeringspartierna ha fått 45,3 procent av rösterna, en ökning med 4,1 procentenheter jämfört med SCB:s undersökning i november. De tre oppositionspartierna hamnar på 48,3 procent, en minskning med 5,8 procentenheter.

I Mona Sahlins valkrets Stockholms län förefaller EU-valrörelsen inte ha varit så underbart fantastisk som påståtts. Vårt parti får nästan 30 procent i riket, 34 procent i Stockholms stad (mot 24 för s), och 46 procent i Stockholms län (mot 30 för s). Visst, man ska inte ta de nedbrutna siffrorna på alltför stort allvar, men även med avdrag för osäkra marginaler är det ett hyggligt facit över den moderata aktiviteten de senaste månaderna.

Mer siffror här: http://www.scb.se/Pages/PressRelease____275621.aspx

Svensk Tidskrift: Pålsson fortsätter debatten

Ny läsning i http://www.svensktidskrift.se/

- Finanskrisen kan innebära nya möjligheter till företagande och strukturomvandling - om den hanteras rätt. Det skriver Robert Gidehag och Nima Sanandaji, Skattebetalarnas Förening, med Stefan Fölster, Svenskt Näringsliv.

- Hur självständiga riksdagsledamöter behöver vi? Anne-Marie Pålsson svarar på Erik Weimans inlägg. Riksdagsledamöterna ska inte sköta regeringens marknadsföring, utan tvärtom kontrollera den, menar hon.

- Varken en eller två stater är lösningen på Israel/Palestina-konflikten, menar historikern Benny Morris i en bok som Franz Cohn har läst.

Och ämnet för Veckan som gick är förstås EU-valet och Ulvskogs "fantastiska" valrörelse.

Goda råd till Marita Ulvskog

Christofer Fjellner (m) och jag delade ut goda råd till Marita Ulvskog under valrörelsen, vilket förtjänar att sparas till eftervärlden, tack vare Eva Solberg bakom kameran:

http://www.youtube.com/watch?v=q4RyLJtnhUs&eurl=http%3A%2F%2Fkampanj%2Emoderat%2Ese%2Fpage%2F6%2F&feature=player_embedded

Hoppas det går lika bra för (s) om ett år

Det kändes stilfullt att landa de sista rösterna strax före nio på söndagskvällen vid valstugan på Sergels torg. Den sista timmen hade anstormningen avtagit, men en och annan biobesökare tog sista chansen att göra sin plikt i närbelägna Kulturhuset. Några extra välbehövliga röster gav det nog.

Heder åt Annette Lundquist Larsson som lett arbetet där med den äran. Med sådana kampanjarbetare som henne, Ida Karlbom, Christer Stenberg i Skärholmen och många andra kommer vi omladdade till riksdagsvalrörelsen nästa år.

Till dess noterar vi Marita Ulvskogs kommentar till TT på valkvällen (22:26) - "Vi har gjort en fantastisk valrörelse!" - och önskar socialdemokraterna lika stora framsteg 19 september 2010.

Anne-Marie Pålsson får svar (Svensk Tidskrift)

Ny läsning på nätet:
http://www.svensktidskrift.se/

- Staffan Heimerson har rest genom Turkiet och ser mer yuppifiering än islamisering. I ett reportage skriver han om den förändring som pågår.

- Riksdagsledamöternas främsta uppgift är att föra ut den politik som riksdag och regering har lagt fast. Det menar Erik Weiman, landstingsråd (M) i Uppsala län, i ett svar till Anne-Marie Pålssons artikel om "Den maktlösa makten".

- 80-talisterna har haft det svårare än de flesta. Det hävdar Gustav Fridolin i sin senaste bok. 80-talisten Lydiah Wålsten recenserar "Blåsta! Nedskärningsåren som formade en generation".

- I Veckan som gick konstaterar Inrikeskorrespondenten att det jäser inom folkpartiet. Nu har batongliberalerna och drogliberalerna fått sällskap av "socialliberalerna". Åtminstone på facebook.

Blott en dag, ett ögonblick i sänder

Valrörelse; elva timmar i regn och kyla. Det är då det krävs en inre glöd för att klara dagen.

Gullmarsplan, Knutby torg i Norrtälje, Stora torgen i Uppsala och Enköping. God stämning i bussen med bland andra Anita Hillerström Vagli och Eva Solberg från det moderata kansliet, hyfsat intresse från förbiskyndande väljare.

Sådana finns alla sorter, har ett långt liv i politiken lärt mig sedan 1968 (sådär en sexton valrörelser som aktör eller kommentator). Från dem som knappt vet vad ett val är till sådana som kan föra högst kvalificerade filosofiska utläggningar om livets mening.

Det tog en halv timme i Uppsala att sortera ut politikens grunder med en småföretagare och f d kriminell som i bibliska termer ville veta vilken moral som låg bakom de olika budskapen inför söndag. Det är ett av de mer meningsfulla samtal jag fört som politisk intellektuell. I ösregn, med skärpta sinnen medan kroppen likstelnade av kylan.

Det är politik när den är som bäst, bortom sloganerna.

Och ja, han kunde tänka sig moderaterna på söndag. Det skulle behövas, överdrivna opinionssiffror bäddar för besvikelser. Det kan bli stor dramatik på söndag kväll, för många partier.

Svensk Tidskrift: Valfusk i Vaxholm?

Veckans uppdatering i den liberalkonservativa kulturtidskriften:
http://www.svensktidskrift.se/

- De delar av det svenska näringslivet som nu riskerar att slås ut måste ersättas av verksamheter som bygger på kunskapskapital. Det menar Jan Herin, konsult, och Ulf Jakobsson, professor och konsult, som föreslår en betydande sänkning av den statliga inkomstskatten.

- När Byggettan ska förtidsrösta med Marita Ulvskog öppnar vallokalen i Vaxholm extra tidigt. Får det verkligen gå till så, undrar SvenskTidskrifts Maria Eriksson i ett reportage på plats.

- Gustav IV Adolf avsattes av sina egna landsmän och tvingades gå i landsflykt. Frilansskribent Pär Krause har läst en nyutkommen bok om den tvåhundraåriga händelsen.

- I "Veckan som gick" ser Kallakrigskorrespondenten fram emot att svenska medier grundligt ska granska Stasis roll bakom Röda armé-fraktionen.

Stadion, sol och våld

En ovanlig kampanjdag; börjar morgonen med att tala på Stockholms stadion för att hälsa unga idrottare från hela Norden välkomna till 61:a Nordiska skolspelen. Pampigt med fem nationalsånger och fanfarer.

Fortsätter med tre torg & valstugor i strålande sol. Bra fart som vanligt på Sergels torg, inklusive en SL-buss som ramponerar en glasskiosk som välter en hög lyktstolpe, dock utan mänskliga skador. Värre på Skärholmens torg där en folkpartist misshandlats och polisuppbåd väntar på kvällens "manifestation" mot antirasism. Noterar att en partikollega tilldelats skyddsvakter efter hot.

Synd att affischeringen ser ut att bli mer saboterad än vanligt; allt nedrivet eller klottrat på Norra Ban i morse. Kanske dags att komma överens mellan partierna om att upphöra - ingen blir väl glad över nedskräpningen?

Avslutar dagen med att träffa Tidningsutgivarna som nu ser konsekvenserna av dåliga tider i sina kvartalsbokslut och nedskärningsplaner. Det är inte bara konjunkturproblem utan också strukturproblem, inklusive "gratis"-tänkandet, som nu slår till med full kraft mot redaktionerna.

Förbättringar för närradion? (Kulturbrevet (m))

I den senaste utgåvan av den moderata kulturkommitténs nyhetsbrev som går till något tusental kontakter i kulturvärlden skriver jag om vad som händer på närradioområdet:

I skymundan av arbetet på nya villkor för den kommersiella radion pågår också en diskussion inom alliansen om förbättringar för närradion. Den lever ett eget liv vid sidan av Sveriges Radio och de privatägda nätverken, men fyller en viktig funktion på lokalplanet som komplement för kanske 100 000 regelbundna lyssnare i hundratalet sändningsområden med tusentalet sändningstillstånd.

En tanke är att avskaffa det nuvarande förbudet mot rikssändningar och även medge större sändningsområden än en kommun, en avreglering som skulle stärka möjligheterna att utveckla mediet.

Å andra sidan ska en ökad frihet inte gå ut över den kommersiella radions möjligheter att expandera. Det är viktigt att de olika radioformerna skiljer sig åt för att bevara sin särart. Idag noteras en tendens att smygkommersialisera närradion genom att privata ägare går in som tillståndsinnehavare och dessutom finansierar verksamheten i vinstsyfte. En tydligare gränsdragning kan bli nödvändig för att inte förfuska grundidén med ideell radio.

En lösning kan vara att utöver ideella föreningar ge sändningstillstånd till non-profit-bolag som förenar offentlig insyn med kravet på att intäkterna ska stanna i verksamheten.

I väntan på propositionen om en ny radio-tv-lag kan den nyfikne söka information i Radio-TV-verkets utredning ”Närradio och när-tv i fokus” (2007), som finns här:

http://www.rtvv.se/_upload/infomatrial/Närradio%20och%20när-TV.pdf

Svensk Tidskrift: Rysk trupp på väg

Ryssen kommer, varnar Utrikeskorrespondenten i dagens nya nummer av den liberalkonservativa nättidningen:

http://www.svensktidskrift.se/?p=304

Till läsning finns även nya artiklar av Anne-Marie Pålsson om riksdagens makt och Alexander Sánchez om von Döbeln.

Svensk Tidskrift: Sahlin borta till 97 procent!

I veckans nummer:

- De politiker som föreslår krafttag för att hejda klimatförändringen måste samtidigt medge att de i viss mån ger upp fattigdomsbekämpningen. Det skriver Pär Krause, ekonom och skribent med inriktning på utvecklingsfrågor.

- Historien har lärt oss att frasen "det får aldrig hända igen" inte betyder mycket, menar Niklas Elert, som har läst Philip Gourevitchs bästsäljare om folkmordet i Rwanda.

- Under våren har Svensk Tidskrift publicerat utdrag ur nio essäer på temat "Politikens nya villkor". Veckans text är den sista och där diskuterar Evelina Lorentzon ansvarsutkrävande och hur det påverkas av EU, globalisering och bloggosfären.

- I "Veckan som gick" noterar riksdagsreportern att s-ledamöter inte är så angelägna att rösta för s-politik. Dessutom avslöjas vem som är den verklige "premiärministern".

http://www.svensktidskrift.se/

Seminarium: Hur ska det gå för public service?

Onsdagens heldagsseminarium om public service i regi av SVT, SR och UR blev som vanligt en spänstig genomgång av aktuella problem och trender i etermediabranschen, sedda genom det filter som de avgiftsfinansierade företagen applicerar.

Besvikelsen var stor över att regeringens public service-proposition dröjer och som en tråd genom dagen löpte företagens krav på mer pengar, som om den ekonomiska krisen (med en krympning av BNP med fyra procent under 2009) inte äger rum. Nye radiochefen Mats Svegfors pekade entydigt ut en anslagshöjning på tre procent som prioritering för att undvika fortsatta nedskärningar. TV-chefen Eva Hamilton instämde och påpekade att kraven på bantning av apparaten med råge uppfylls i de rationaliseringsprogram som nu genomförs.

För egen del fann jag BBC: föredragshållare mest intressanta. VD Mark Thompson frågade jag vad en ny tory-regering skulle innebära för BBC och fick svaret att den skulle vara BBC-vänlig och se företagets utbud som en nationell tillgång. Den omorientering bort från lättare underhållning som jag noterade vid ett besök förra året är delvis på gång, men i varumärket ingår fortfarande god komedi, fast i mer kritiskt urval än tidigare. Vilket är mer än man kan säga om SVT:s satsning på "Grillad".

Bagdad-korrespondenten Hugh Sykes berättade gripande om sitt arbete under Irak-kriget och redogjorde på min fråga för vilka regler som gäller om säkerhet och balans i krigsrapportering.

Framträdandena finns på SVT Play:

http://svtplay.se/v/1556477/public_service-dagen_2009/public_service_broadcasting_in_the_digital_age

Svensk Tidskrift: Inför Europavalet 7 juni

Ny läsning i den liberalkonservativa kulturtidningen på nätet:

- Det har varit en turbulent vecka i Prag med ny regering, omröstning om Lissabonfördraget och EU-toppmöte. Svensk Tidskrifts Maria Eriksson var på plats och rapporterar från händelserna.

- Murens fall och händelserna i Polen för 20 år sedan förtjänar att firas, inte bara i Öst- och Centraleuropa, utan också i Sverige, menar Gustav Blix och Mats Johansson, moderater i riksdagens utrikesutskott.

- I serien "Politikens nya villkor": Waldemar Ingdahl, VD för tankesmedjan Eudoxa, slår ett slag för e-demokrati.

- Dessutom noterar Mediegurun i "Veckan som gick" att det går bättre för Svensk Tidskrift än för vissa andra publikationer. Men så har man ju heller ingen Åsa Linderborg.

http://www.svensktidskrift.se/

Artikel: 20 år efter befrielsen (SNB)

Inför Europadagen 9 maj skriver jag tillsammans med riksdagskollegan Gustav Blix en artikel för Svenska Nyhetsbyrån om 20 år av frihet för östra Europa, ett jubileum som bör firas också i Sverige:

I dagarna är det 20 år sedan de polska rundabordssamtalen mellan kommunistregeringen och oppositionsrörelsen Solidaritet avslutades. Resultatet av samtalen blev de delvis fria val som hölls i juni 1989. I valet vann Solidaritet en förkrossande jordskredsseger – kommunistregimen ratades till förmån för frihet, demokrati och marknadsekonomi. Dessa händelser för 20 år sedan hade enorm betydelse inte bara för människorna i Öst- och Centraleuropas kommunistdiktaturer, utan också för Sverige, Europa och världen.

Vi borde därför ha frihetskonserter, fyrverkerier och minnesfrimärken som uppmärksammade dagens unga européer utan egna minnen om att vår världsdel för bara tjugo år sedan var delad av en järnridå som skiljde fria demokratier från totalitära kommunistdiktaturer. Vi bör alla bli påminda om hur människor i våra grannländer hölls fångna med hjälp av soldater, polisövervakning, taggtråd, murar och minor för att de inte skulle fly till friheten och möjligheterna i väst.

Men tyvärr verkar firandet av murens fall inte vara en svensk angelägenhet. Det tycker vi är fel. Sverige är idag ett mycket friare, rikare och öppnare samhälle än för 20 år sedan. Murens fall borde vi därför också fira. Den svenska regeringen kommer i höst att leda hela EU:s arbete och har därför enligt vår mening ett särskilt ansvar för att hela Europa minns och firar den våg av frihet som sköljde in över vår kontinent frihetsåret 1989.

Kanske ter sig detta en aning avlägset när flera av de forna kommuniststaterna idag är medlemmar både i EU och i Nato. Men just därför är hågkomsten och firandet så viktigt!

I många EU-länder kommer detta att firas stort i höst. Det är bra. Men om Sverige, som regeringen slagit fast, på allvar ska tillhöra EU-samarbetets kärna borde vi som ordförandeland också ta initiativ för att göra frihetsåret 1989 till ett gemensamt europeiskt minne. Vår historia är även en gemensam europeisk historia där nationernas öden är bitar av en större mosaik. Som ordförandeland har vi inte bara möjlighet, utan också skyldighet, att visa detta. För det är vår regering som i höst har att förvalta en av denna mosaiks allra vackraste och viktigaste bitar – demokratiseringen av stora delar av Europa.

Det är värt en hyllning utöver högtidstalen på Europadagen den 9 maj. Sverige bör därför i höst samla Europas ledare kring ett gemensamt högtidlighållande av frihetsåret 1989. En konkret manifestation skulle kunna vara tillkomsten av ett europeiskt ”forum för levande historia” i form av en vetenskaplig fond för forskning om kommunismens och nationalsocialismens offer.

Den kedja av händelser som inleddes 1989 och som två år senare ledde till Sovjetunionens kollaps är en av vår tids viktigaste samhällsförbättringar. Såren efter två världskrig kunde slutligen börja läkas och EU:s fyra friheter för flödet av människor, varor, tjänster och kapital kom efter EU-utvidgningen 2004 nästan hela Europa till del. Men trots framgångarna råder det ingen brist på arbetsuppgifter för EU.

På en del områden behövs fördjupning. Det gäller kanske särskilt i utrikes- och säkerhetspolitiken (inte minst behovet av ett gemensamt agerande för att möta den sorgliga utvecklingen i ett alltmer auktoritärt Ryssland). I andra sektorer – inte minst jordbruket - krävs liberala reformer bort från skadliga regleringar. Den ekonomiska disciplinen måste stärkas om valutasamarbetet ska fungera, samtidigt som den internationella, ekonomiska krisens verkningar medför allvarlig påfrestning på det goda samarbete mellan länder som utgjort grunden till de senaste decenniernas välståndsökningar. Dessa destruktiva krafter måste mötas av mer samarbete och fortsatt integration så att vi står bättre rustade efter krisen än innan.

Inför dessa utmaningar bör vi medborgare ta vårt ansvar och göra det som våra förfäder i Europas länder så länge drömde om – använda vår frihet och rösta i valet till Europaparlamentet den 7 juni. Det var ju trots allt att just rösta fritt som man enades om att låta polackerna göra för 20 år sedan.

Framgång för stärkt försvar (Nordiska rådet)

Som ledamot av den konservativa gruppen i Nordiska rådet gläds jag idag åt att vårt förslag om ett fördjupat nordiskt försvarssamarbete fått stöd av alla andra partigrupper i presidiet - utom givetvis de vänstergröna. Presidiet skriver följande i sitt utlåtande, till stöd för tanken om ökad integration, en uppfattning som senare i vår förhoppningsvis kommer att materialiseras i beslut av ministerrådet:

Presidiet delar uppfattningen att Norden har en gemensam värdegrund som utgör ett naturligt och stabilt
fundament för ett stärkt säkerhets- och försvarspolitiskt samarbete. Nordiska rådet har i tidigare sammanhang uttryckt det så att det finns ett nordiskt mervärde i internationell krishantering som uppstår ur ombinationen av långvariga erfarenheter av samarbete på snart sagt alla samhällsområden, breda erfarenheter av internationellt samarbete, hög trovärdighet på den internationella arenan, tillgång till kompetens på toppnivå, samt erfarenheter av gemensamma åtgärder och insatser i fredsfrämjande syfte.

Det förhållande att de nordiska länderna har valt varierande lösningar beträffande sitt förhållande till EU och Nato utgör inget hinder för fördjupat nordiskt samarbete också i försvarspolitiken. Presidiet anser att ett närmare nordiskt försvarspolitiskt samarbete är ett sätt att effektivisera våra strävanden att förstärka multilaterala krishanteringsinsatser i FN samt att stärka kontakterna med båda EU och Nato och ge möjligheter till att utöva mer inflytande i dessa organisationer.

De nordiska länderna har genom åren gett stora och högt uppskattade bidrag till FN:s fredsbevarande operationer och ackumulerat bred och djup erfarenhet, kompetens och trovärdighet av arbete i internationella säkerhetsorganisationer, utan hänsyn till formella institutionsgränser. De nordiska
icke-NATO- länderna medverkar sedan många år i planeringsmässigt och operativt samarbete inom ramen för det s k Partnerskapssamarbete med NATO (Partnership for Peace, PfP).

Samtliga nordiska länder, och de baltiska, bidrar med manskap och materiel till den NATO-ledda s k ISAF-styrkan i Afghanistan (International Security Assistance Force) med FN-mandat. ISAF är NATO:s första och största markoperation någonsin utanför Europas gränser. Norge och Island medverkar på olika sätt i EU:s strukturer för krishantering och har även deltagit i flera av EU:s fältoperationer för krishantering.

Det är rimligt att anta att ett stärkt nordiskt försvars-och säkerhetspolitiskt samarbete skulle medverka till att det samlade nordiska bidraget till internationell krishantering blev både kraftfullare och effektivare.

Presidiet instämmer i att de nordiska ländernas försvarsekonomi blir alltmer pressad. Ökade krav på kompetens och kapacitet driver upp kostnaderna för utbildning och övning. Utvecklings-, produktions-, anskaffnings- och underhållskostnader för modern försvarsmateriel stiger. Försvarsbudgetarna stramas åt. Presidiet delar uppfattningen att det finns goda såväl operativa som ekonomiska skäl att ytterligare stärka samverkan kring bl a utbildning, övning, materielsamarbete och internationella insatser.

Ny läsning i kulturens svensktidskrift.se

Kring första maj blir det tema folkhem i Svensk Tidskrift:

- Anders Edwardsson skriver om Jenny Anderssons "När framtiden redan hänt. Socialdemokratin och folkhemsnostalgin" (Ordfront)

- Mats Johansson har läst Anders Edwardssons bok "En annorlunda historia. Folkhemmet i nytt ljus" (Timbro).

- I serien "Politikens nya villkor" höjer Ulrik Franke, doktorand i industriella informations- och styrsystem vid KTH, ett varnande finger för att tron att politiken, med teknikens hjälp, kan och bör lösa alla problem.

- Under "Veckan som gick" har Kulturreportern sett Mats Svegfors dramatikerdebut och dessutom blivit varse hur många det är som tycker att det är viktigt med kultur.

http://www.svensktidskrift.se/

Intervju: Yttrandefrihet för alla, även Dawit Isaak

Gårdagens manifestation för Dawit Isaaks frigivning uppmärksammades av flera web-kanaler:

http://www.medievarlden.se/etik-a-politik/dawit-isaak/9383-roerligt-daerfoer-kaempar-vi-foer-dawit

http://www.dn.se/webbtv/nyheter/det-galler-livet-1.854417

Tal: Manifestation för Dawit Isaak (Mynttorget)

Idag talade jag vid manifestationen för Dawit Isaak på Mynttorget, inför pressfrihetens dag 3 maj, som riksdagsledamot och f d pol chefredaktör i SvD, men också som medlem i Amnesty, Publicistklubben och PEN-klubben:

Yttrandefrihetsvänner!
Att få yttra sig fritt är en universell rättighet.
I alltför många länder finner vi dagligen exempel på motsatsen, hur rätten inte respekteras.
Enligt Amnesty International bryter ett 70-tal länder mot denna grundläggande mänskliga rättighet.
Enligt Reportrar utan gränser sitter idag över hundra journalister fängslade runt om i världen.
Många avtjänar långa straff för sin kamp för mänskliga rättigheter, demokrati och yttrandefrihet.
Det är skribenter som anklagats för ”statsfientlig verksamhet”, som fängslats för kontakter med utländska medier, för att ha kritiserat makthavare eller för att ha avslöjat korruption.
Vi känner några av deras namn:
Dominique Makeli i Rwanda, Win Tin i Burma, Reza Alijani i Iran,
20 olyckskamrater på Kuba.
Dawit Isaak är dessvärre inte ensam. Därför är hans kamp också många andras.
Vi som har en bakgrund i journalistiken vet vilken makt det fria ordet kan ge och hur det kan störa dem för vilka sanningen är ett hot. En sanning som därför måste tystas.
Det händer inte bara långt borta utan även i vår del av världen.
Jag tänker på aktuella namn som Roberto Saviano, hotad till livet av maffian i Italien. Ayaan Hirsi Ali, mordhotad i Holland.
Anna Politkovskaja och Anastasia Baburova, mördade i Ryssland bland flera hundra regimkritiker.
I dag står vi här för Dawit Isaaks skull, men också för vår egen. För hans yttrandefrihet är också vår, eller rättare sagt omvänt – vår yttrandefrihet borde vara också hans.
Det kan den bli om Eritreas statsledning inser att hans fall blockerar Eritreas möjligheter att få internationellt stöd för den folkrätt man åberopar i gränskonflikten med Etiopien.
Det borde vara viktigare för Eritrea än att hålla en oskyldig man fängslad.
Därför vädjar jag som andra i riksdagens stödgrupp för Dawit Isaak om hans frigivning. Därför har jag också tagit upp hans fall i Nordiska rådet för att få mina riksdagskolleger från våra grannländer att uppmärksamma vårt krav:
Frige Dawit Isaak!

Nya Svensk Tidskrift: Bistånd, skola, kultur

Nya artiklar av Cecilia Brinck, Inger Enkvist, Mats Johansson och Klas Hjort finns här:
http://www.svensktidskrift.se/

- Är det fel fokus i biståndet som gör att så många fortfarande saknar tillgång på rent vatten och drabbas av vanliga infektionssjukdomar som skulle gå att bota? Cecilia Brinck, Svensk Tidskrifts redaktör, har rest till Kenya och förmedlar intryck från praktiskt biståndsarbete.

- Betydelsen av elevernas ansträngningar och lärarnas kvalitet för att uppnå goda resultat underskattas i PISA-undersökningarna. Det menar Inger Enkvist, professor i spanska i Lund, som fortsätter sin granskning av den svenska skolan.

- Av Oravskys ibland förtalsliknande formuleringar får man intrycket att han kan vara besvärlig att ha i möblerade rum. Men skriva kan han. Det menar Mats Johansson som läst Vladimir Oravskys bok, "Friheten i kulturen. Reflexioner kring tystnad och repression inom kulturetablissemanget".

- I veckans text på temat "Politikens nya villkor" diskuterar Klas Hjort, politisk sekreterare vid moderaternas riksdagskansli , huruvida ideologierna kan bestå i en globaliserad, Internetifierad
värld.

Och så har Inrikeskorrespondenten varit på moderaternas kommunala rikskonferens i Örebro.

Glada kulturförmedlare, sämre tider

Det var intrycket från ett studiebesök på AF Kultur i Stockholm härom veckan. Chefer och medarbetare gav uttryck för det stöd kulturministern ger till en svår uppgift genom sitt engagemang för kulturskaparna. Alla inblandade är medvetna om att den ekonomiska globalkrisen slår också mot den svenska kultursektorn; sponsringen minskar, budgetarna pressas, ingen är opåverkad av konjunkturnedgången.

Siffrorna talar ett tydligt språk. Prognosen för 2009 spår att 3 500 jobb försvinner i kultursektorn, fyra procent av arbetstillfällena. Vilket inte är så konstigt med tanke på att Sveriges BNP minskar med lika mycket i år.

Men bilden är inte nattsvart; 94 procent av de inskrivna (11 400 personer) har haft minst ett kulturjobb under året. Totalt har 3,5 kulturjobb per arbetslös tillsatts under året. Och de flesta kulturverksamma har också ett annat jobb att falla tillbaka på när kulturjobbet tar slut, vilket det ofta gör även under goda tider på grund av branschens struktur med många korta engagemang.

Till bilden hör också det faktum att den offentliga finansieringen av kulturens institutioner bidrar till stabiliteten – än så länge har sparbetingen inte slagit direkt mot sysselsättningen i kultursektorn. Men oundvikligen kommer också statlig och kommunal finansiering att påverkas när budgetarna för 2010 antas.

Är Pagrotsky räddningen för (s)?

Efter det tredje anförandet på en vecka i rörelsen (Enköping, Västerås, Kista) konstaterar jag att stämningen är god. Visserligen ska man inte överdriva opinionssiffrornas betydelse, men det märks att regeringen har gjort mycket rätt det senaste året och nu börjar det synas. Det kan behövas som fallhöjd inför svårare tider med ökad arbetslöshet till följd av den globala krisen.

Vi har en god chans att gå framåt 7 juni och ett hyggligt utgångsläge inför 19 september nästa år.
Fast det är långt till valdagarna; vi som var med 1985 och 1998 vet att det kan vända snabbt. Och medierna laddar nu för att knäcka framförallt firma Reinfeldt & Borg - det har gått för bra en lång tid. Snart kommer varje angreppspunkt att bli en stor sak i den dagliga mediecirkusen.

Alliansens styrka är också beroende av vänsterblockets svaghet. Dess förmåga att skjuta sig i foten av egen kraft ska inte underskattas; Mona Sahlin och Wanja Wedin är tillgångar inför första maj, och Marita Ulvskog inför 7 juni.

Inte blir man heller särskilt skakad av att Leif Pagrotsky tagits in i värmen som kulturtalesman. Den sympatiska Margareta Israelsson (s) i kulturutskottet var inte tillräckligt brutal och otrevlig för att knäcka Lena Adelsohn och byttes därför ut, utan att ha givits en reträttplats. Osnyggt, som annat i Sahlins ledarskap.

Men någon saklig plattform för en mer aggressiv kulturpolitik har (s) inte skapat. Det framgår av den nya plattform som lanserats i dagarna, som resultat av en uppreklamerat rådslag. Vaga löften utan finansiering, som vanligt - se Cecilia Magnussons kommentar på den moderata kulturbloggen:

http://moderatkultur.blogspot.com/

Artikel: Nej till gasledningen (GA)

I dagens Gotlands Allehanda skriver undertecknad och tre riksdagskolleger under rubriken
"Miljöskäl räcker för nej till Nord Stream":

Sveriges regering har enligt undertecknade konventioner endast rätt att göra en prövning av miljöskälen för en dragning av gasledningen på Östersjöns botten. Det görs som ren myndighetsutövning. Även om fler och goda skäl kan anföras mot Nord Stream är det endast på denna grund ett svensk nej kan formuleras.

Därför är det naturligtvis känsligt. Inga större insikter i historia eller säkerhets- och försvarspolitik behövs för att också se att planerna kan sättas i ett större sammanhang och med fler dimensioner. Att det dessutom pågår granskning om eventuella mutor i samband med en del av de yttranden som lämnats in i miljöprövningen gör inte saken enklare.

Redan utifrån en miljöaspekt finns det anledning att vara skeptisk. I Östersjön finns dumpad ammunition och annan militär utrustning från åtminstone två världskrig under 1900-talet. Fisket kan påverkas av ledningen och dess behov av säkerhetszon. Till det kommer en kommande stor utgift den dag det hela tjänat ut sin tid och det är dags att städa upp.

Det finns andra lösningar och dragningar. Av politiska skäl verkar konsortiet dock undvika EU-landet Polen. Även i förhållande till de tre baltiska republikerna, tillika delar av EU-familjen, verkar finnas ett spänt förhållande från konsortiets sida. Därmed kan den miljömässigt bästa lösningen, den på land, komma att avfärdas för den som uppfattas som politiskt smakligast, den via Östersjön.

Mot konsortiets huvudägare riktas också alltmer kritik. För bakom Nord Stream finns den ryska energijätten Gazprom. Journalisten och människorättsaktivisten Grigorij Pasko tillhör de öppet och uttalat kritiska. Tidigare delade han redaktionsrum med kollegan Anna Politkovskaja fram till att hon mördades.

Visst har Ryssland utvecklats i rätt riktning jämfört med Sovjetunionens dagar. Det är dock skillnad på åren under president Jeltsin och de nu under presidenterna Putin och Medvedev. Oppositionella förföljs och trakasseras. Grannländer attackeras, Estland med ett fullskaligt IT-angrepp och Georgien genom att stridsvagnar rullade in i augusti förra året. Innan Dmitrij Medvedev utsågs till president var han som biträdande premiärminister kopplad till Gazprom.

Inget kunde tydligare än det ryska gaskriget mot Ukraina i vintras understryka att energipolitiken tjänar som ett politiskt vapen i det i dubbel mening nya kalla kriget, särskilt när Europa fryser. Förvecklingarna kring nyår handlade inte främst om ekonomi utan måste ses i det större geopolitiska sammanhanget av Rysslands ambition att återskapa imperiet med full kontroll över närområdet. Efter den framgångsrika invasionen av Georgien och det låga priset för avsöndringen av delrepublikerna går färden nu vidare mot Ukraina, som ska vinnas åter.

För Europa under kommande år utgör just Ryssland och energi två viktiga utmaningar. EU skall vara fast, tydlig och konstruktivt samarbetsinriktad. Samtidigt är det viktigt att undvika att Europa görs beroende av en enda stor leverantör. Ny kärnkraft och elexport från Sverige till exempelvis Estland, Lettland och Litauen är i det sammanhanget något positivt. Många aspekter för att säga nej till gasledningen kan lyftas fram. Regeringen har enbart att göra en utvärdering utifrån miljöskäl. Det räcker.

Hans Wallmark Rolf K Nilsson Sofia Arkelsten Mats Johansson
Riksdagsledamöter (M)

Artikel: Avslöjad i Proletären (r)

Jag är avslöjad i tidningen Proletären (r) - som Natoanhängare! Där presenteras som ett scoop att det finns en "osynlig högergrupp som verkar för Sveriges Natoanslutning". Men hemligare är vi inte i Svenska Atlantkommittén än att det som "avslöjas" i artikeln också finns att läsa på vår hemsida, inklusive de riksdagsledamöter från fem partier som ingår i SAK:s parlamentariska råd.

Hela artikeln:
http://www.proletaren.se/index.php?option=com_content&task=view&id=1841&Itemid=0

Artikel: Starkare försvar med Stoltenberg (Stockholm Observer)

För en internationell publik kommenterar jag i positiva ordalag den förre norske utrikesministern Thorvald Stoltenbergs rapport om ett stärkt nordiskt försvarssamarbete som ska behandlas av nordiska ministerrådet:

http://www.stockholmobserver.com/

Fredspriset till Havel (svensktidskrift.se)

Ny läsning i den liberalkonservativa kulturtidningen på nätet:
http://www.svensktidskrift.se/

- Regeringen är på fel spår, med en närmast socialdemokratisk politik i vårbudgeten. Det anser Nima Sanandaji, utredare, och Robert Gidehag, VD för Skattebetalarnas förening.

- Václav Havel är en del av Europas historia och borde tilldelas ett Nobelpris för sina insatser skriver Hans Wallmark, moderat riksdagsledamot och kandidat till Europaparlamentet.

- Under vinjetten "Politikens nya villkor" fortsätter vi förra veckans arbetsmarknadstema med en text om offshoring av Petter Jonsson, politisk sekreterare i riksdagen.

- Och så har Riksdagsreportern varit på VÅP-debatt och lärt sig att
socialdemokraterna vill höja skatten.

Stöd för Dawit Isaak (Nordiska rådet)

Som ledamot av riksdagens stödkommitté för min journalistkollega Dawit Isaak tog jag i fredags upp hans fall i Nordiska rådet, vid ett möte i dess kulturutskott i Köpenhamn. Normalt har rådet inget att göra med fall som dessa, eftersom de tillhör den nationella sfären, men jag tyckte att det passade att ta tillfället i akt att upplysa kollegerna från övriga nordiska länder om att en svensk medborgare har suttit fängslad i åtta år i diktaturen Eritrea utan vare sig åtal eller dom, än mindre internationell insyn.

Jag uppmanade de ledamöter som har kontakt med företrädare för Eritreas regim eller eritreanska kretsar i sina hemländer att ta upp Isaaks fall med vädjanden om hans omedelbara frigivning, och att i övrigt bidra till opinionsbildningen.

Mer information:
http://www.freedawit.com/

Artikel: Moderat kulturpolitik (HD/NST)

Tillsammans med några kolleger (m) i kulturutskottet skriver jag i Helsingborgs Dagblad om den framtida kulturpolitiken och kulturutredningen:

http://hd.se/ledare/2009/04/15/mer-statsbidrag-ingen-loesning/

Vem ska vara biståndsminister? (Svensk Tidskrift)

Veckans nya läsning i den liberalkonservativa nättidskriften:
http://www.svensktidskrift.se/

- Det är dags att slopa biståndspolitiken och tala om utvecklingspolitik istället. Detta skriver Pär Krause, ekonom och frilansskribent med inriktning på utvecklingsfrågor.

- Att skriva en en bok om svensk 1900-talshistoria visade sig vara ett plågsamt privilegium, menar Anders Edwardsson som i sin nyutkomna "En annorlunda historia" tar död på en rad myter om vår historia.

- Niklas Elert, en av upphovsmännen bakom Germaniabloggen, recenserar boken "Klassisk feminism" som borde väcka debatt i många politiska läger.

- I veckans text på temat "Politikens nya villkor" skriver Emilie Eriksson om hur globaliseringen och EU påverkar den svenska arbetsmarknaden.

- Och i "Veckan som gick" har LO-korrespondenten ryckt ut igen.

Det rör sig på medieområdet

På den moderata kulturbloggen http://moderatkultur.blogspot.com/ rapporterar jag om frågor i mediebranschen:

Public service-utredningens förslag till momsreform för SVT, SR och UR klarade inte mötet med skatteverkligheten. I den remiss till lagrådet som regeringen offentliggjorde den 26 mars behålls nuvarande system för finansieringen av bolagen via radio- och tv-avgift. Det innebär att den fördel som en momsbeläggning av företagen (med motsvarande avdragsrätt för betald moms) skulle ge vid upphandling av produktion hos fristående producenter som måste betala moms nu inte kommer tillstånd.

En nyhet är att företag och institutioner slipper betala mer än en avgift för innehav av många apparater.

Mer information här:
http://www.regeringen.se/content/1/c6/12/32/93/fe899ea3.pdf

Andra kontroversiella frågor i utredningen, som t ex begränsning av sponsringen och sidoverksamheter, behandlas för sig i det kommande propositionsarbetet, till vilket vi återkommer.

Detsamma gäller eventuella förbättringar av villkoren för den kommersiella radion. Utredningen (Martin Holmgren) kom i höstas och mottogs mycket positivt av radiobranschen, som dock dröjer med nystart för den digitala övergången i väntan på den förbättrade lönsamhet som är en förutsättning.

Mer information här:
http://www.regeringen.se/sb/d/10016/a/115307

Ytterligare en utredning på beredning är förslaget till ny radio- och TV-lag (Lotty Nordling), som innebär en anpassning till EU:s regler för reklam.

Mer information här:
http://www.regeringen.se/sb/d/11067/a/117636

Efter remissomgångar väntas proposition under hösten.

20 år efter kommunismens sammanbrott

Andra april blev en minnesdag i Europas historia när EU-parlamentet antog en resolution på temat "Ingen försoning utan hågkomst". Initiativtagare var bl a Gunnar Hökmark (m). Ur pressmeddelandet:

Minnena av Europas tragiska förflutna måste hållas vid liv i syfte att hedra offren, fördöma förövarna och lägga grunden till en försoning som baseras på sanning och hågkomst. Den uppmaningen riktar Europaparlamentet i en resolution.

Ledamöterna antog resolutionen om "det europeiska samvetet och totalitära diktaturer" med 553 röster för, 44 emot och 33 nedlagda röster. Parlamentet bekräftar åter sin enade hållning mot allt totalitärt styre, oberoende av ideologisk bakgrund.

Europaparlamentet vill att det inrättas en plattform för Europas minne och samvete, med uppgift att stödja nätverksbildning och samarbete mellan nationella forskningsinrättningar som specialiserat sig på de totalitära regimernas historia, samt att det inrättas ett alleuropeiskt dokumentations- och åminnelsecentrum för offren för alla totalitära regimer.

Europaparlamentet beklagar att tillgången till handlingar av personlig betydelse eller för vetenskaplig forskning fortfarande är orimligt begränsad i vissa medlemsstater 20 år efter det att de totalitära kommunistregimerna i Central- och Östeuropa föll. Parlamentet uppmanar samtliga medlemsstater att göra en verklig kraftansträngning för att öppna arkiv, däribland dem som tillhörde de tidigare säkerhets- och underrättelsetjänsterna.

Europaparlamentet anser att den 23 augusti bör utnämnas till europeisk minnesdag för alla offer för totalitära och auktoritära regimer, i syfte att hedra minnet av dessa offer med värdighet och opartiskhet.

Den svenska organisationen Upplysning om kommunismen (UOK) har bidragit till processen genom arbetet med Pragdeklarationen om det Europeiska samvetet och kommunismen som den 3 juni 2008 undertecknades av representanter från 19 EU-länder.

Mer om UOK:
http://www.upplysningomkommunismen.se/

Svensk Tidskrift: De vill hänga en bankir

I veckans nummer av den liberalkonservativa nättidningen:

http://www.svensktidskrift.se/

- Utrikeskorrespondenten undrar om den internationella yrkesdemonstrantfederationen, nu under parollen "häng en bankir!", valt rätt objekt med G20-mötet.

- Beslutet att peta Lennart Sacrédeus från kristdemokraternas EU-vallista upprörde många och utmanar den svenska modellen, konstaterar riksdagsledamoten Anne-Marie Pålsson (m).

- Kaa Eneberg, journalist i Dagens Nyheter, skriver om hur ett seminarium i Helsingfors om den sovjetiska terrorns offer stördes av en grupp ditresta ryska medlemmar av den Putin-stödda
ungdomsorganisationen Nasji.

- Marit Paulsen, fp:s förstanamn i Europaparlamentsvalet, har väckt debatt genom att ifrågasätta nyttan av ekoodlat. Hennes bok "Lurad av laxen" recenseras av Waldemar Ingdahl, VD för tankesmedjan Eudoxa.

- I veckans text på temat "Politikens nya villkor" skriver Nima Sanandaji, vd för tankesmedjan Captus, om betydelsen av institutionell konkurrens, från de grekiska stadsstaternas tid till dagens EU.

Seminarium: Pasko filmar Nordstream

I riksdagen visades i fredags en intressant dokumentärfilm. Den ryske miljöjournalisten Grigorij Pasko har ägnat några år åt att följa Gazproms internationella arbete för att exploatera gas som energikälla med hjälv av diverse ledningsbyggen runtom i Europa. Alltfler frågetecken hopar sig kring projekten, särskilt Nordstreams ledning i Östersjön som direkt berör Gotland.

Vid frågestunden med Pasko fick jag tillfälle att påpeka att det inte bara handlar om en gasledning utan också om den större bilden av miljöpåverkan och säkerhetspolitiska konsekvenser i linje med aggressiva ryska uttalanden om Östersjön och energipolitiken som vapen, något som underströks av invasionen i Georgien och gastvisten med Ukraina.

En pakt mellan Ryssland och Turkiet i syfte att skapa ett europeiskt gasmonopol, likt oljans OPEC, vore inget bra scenario för det rysslandsberoende EU.

Ett referat från seminariet finns i Gotlands Allehanda:
http://www.helagotland.se/ga/artikel.aspx?articleid=5008931

Årets höjdare på Youtube: Wanja Lundby-Wedin (Svensk Tidskrift)

Årets höjdare på Youtube: Wanja Lundby-Wedin!

I nya utgåvan av svensktidskrift.se hittar du länkarna, när LO-korrespondenten funderar över hennes kunskaper i tolvans multiplikationstabell.

http://www.svensktidskrift.se/

Mer läsning i veckans nummer:

- Det finns övertygande bevis för att Rysslands angrepp på Georgien i augusti 2008 var planerat och att det handlade om makten över energin. Det skriver Svante Cornell, forskningschef vid Central Asia - Caucasus Institute och grundare av Institute for Security and Development
Studies (ISDP) i Stockholm.

- Pär Krause, ekonom och frilansskribent med inriktning på utvecklingsfrågor, lyfter fram några afrikanska röster som har en diametralt annan syn på biståndet än den som ofta hörs på våra
breddgrader.

- Svensk Tidskrift fortsätter att publicera utdrag ur bidragen till Arvid Lindmans 60-årsfonds essätävling på temat "Politikens nya villkor". Denna vecka skriver Johan Lundberg om hur modeller från e-handelns värld kan tillämpas av politiska partier för att vinna väljare.

Artikel: Morden i Ryssland (Blått)

Om "rysskräck" och läget i Ryssland skriver jag i Blått, MUF:s tidning:

För några år sedan träffade jag Anna Politkovskaja. Man såg på hennes sorgsna leende att hon visste att hon var dödsmärkt. Som journalist på den ryska regimkritiska veckotidningen Novaja Gazeta hade hon avslöjat korruption och maktmissbruk i Putins Ryssland. I bokform utpekade hon militärer som var skyldiga till övergrepp i utrotningskriget i Tjetjenien. Sådant gör man inte ostraffat i dagens ryska samhälle.

Följdenligt blev de unga män som utpekats som hennes mördare frikända härom veckan. Ännu har alltså ingen straffats för dådet – och heller inte för de andra dussintals morden på journalister under Putins år vid makten. Senast i mitten av januari mördades advokaten och rättighetsaktivisten Stanislav Markelov, tillsammans med journalisten Anastasia Baburova från Politkovskajas tidning.

Även i detta fall fanns en koppling till Tjetjenien i det att Markelov arbetade med fallet Elsa Kungajeva, en tjetjensk flicka som för åtta år sedan våldtogs och mördades av den ryske arméöversten Jurij Budanov. Denne frigavs nyligen i förtid, vilket skulle överklagas av just Markelov. Vem står härnäst på dödslistan?

Mycket går åt fel håll i Putins Ryssland, och har gjort så länge. Det är inte särskilt konstigt med tanke på att den nya ryska eliten till 30-40 procent består av män med en bakgrund som Putins, i underrättelse- och säkerhetsorganen. En gång KGB, alltid KGB, som de själva säger.

De förhoppningar som fanns på 90-talet om att landet skulle kunna ta plats i den europeiska gemenskapen är nu grusade. ”Solskenspolitiken” har ersatts av nyimperialism, gaskrig, IT-attacker och inre förtryck. Under de senaste valrörelserna har oppositionen slagits ned och berövats alla möjligheter till kampanj. Så mycket för talet om fria val. Det borde nu vara uppenbart för alla att de som röstar på Putin inte delar de värderingar om frihet och demokrati som är grunden för västs samarbete stater och folk emellan.

Och hur skulle det kunna vara annorlunda? Någon liberal tradition har ryssarna aldrig hunnit uppleva, därav återfallet i tron på en stark man i ledningen för en aggressiv stormakt som bara känner ett auktoritärt språk.

Mot den bakgrunden borde den ryska invasionen i Georgien i augusti förra året inte ha kommit som en överraskning för någon. Utrikesminister Carl Bildt var föredömligt tydlig i sin rapportering till riksdagen (2/9 2008). Efter att ha slagit fast som Sveriges officiella linje att ingenting i Georgiens agerande gav Ryssland rätt att ta till massivt militärt våld konstaterade han att ”tröskeln för rysk användning av militärt våld i sitt eget närområde har tydligt sänkts... Jag har mycket svårt att se att detta beslut ligger i Rysslands eget långsiktiga intresse, men det förändrar dessvärre ingenting i sak... den kurs som Ryssland nu slagit in på kommer att begränsa såväl landets möjligheter till fortsatt modernisering som är så viktig, som potentialen för ett fördjupat samarbete med Europa i övrigt på en rad områden.”

Denna tydlighet kan ställas mot den oklara socialdemokratiska hållningen, som presenterades ungefär samtidigt. I den nya programskriften ”En modern säkerhetspolitik” (september 2008) nämndes överhuvudtaget inte Georgien. På ett ställe noteras att ”nyligen har vi kunnat se väpnade strider i Kaukasus”. Men när det gäller Rysslands framtid heter det att ”vad som fortfarande återstår är att stimulera ett positivt ryskt deltagande i det regionala säkerhetsskapande samarbetet”.

Hur rimmar det med den skärpta säkerhetspolitiska bedömning som vissa socialdemokratiska försvarspolitiker nu talar om som grund för upprustning av försvaret, samtidigt som man saknar ett realistiskt budgetalternativ för detta och framför allt vill samregera med kommunisternas parti och de gröna nedrustarna?

För den som är för ung att minnas Sovjetunionen och Muren kan det vara svårt att förstå att den ryska statsledningen åter vill ha ett nytt kallt krig. Det gamla kalla kriget 1946-91, som Moskva till slut förlorade, byggde på att demokratierna i väst höll samman för att hålla tillbaka kommunismens utbredning och förslavande av många folk, inte minst i östra Europa. Frågan är hur det ska gå den här gången, när Putin med nationalismen som ersättning för den förlorande ideologin med framgång lyckas splittra EU på energiområdet, samtidigt som USA är upptaget av värre problem i Irak och Afghanistan?

Frågan är högst aktuell för oss som ännu inte är för gamla för att minnas den 21 augusti 1968, då sovjetiska stridsvagnar rullade in i Tjeckoslovakien. Det var en dag som fick mig att engagera mig politiskt för 40 år sedan.

Jag minns också sorgen och vreden den 13 januari 1991, då sovjetiska stridsvagnar rullade in i Vilnius för att stoppa de baltiska frihetssträvandena och 14 demonstranter dödades. Dagen efter var vi 6 000 som samlades på Måndagsrörelsens torgmöte på Norrmalmstorg för att protestera och stödja Baltikums frigörelse.
Jag kommer också ihåg glädjen den 1 maj 2004 då jag tillsammans med tusentals polacker firade EU:s utvidgning, Europas återförening, på stora torget i Warszawa, ett första maj där det inte fanns en enda röd fana i sikte.Det här är inte fråga om ”rysskräck” utan kalla fakta från historien. Och den som inte kan sin historia riskerar att göra om misstagen. För de närmaste åren ska vi komma ihåg att Ryssland nu leds av en man som sagt att "Sovjetunionens sönderfall är 1900-talets största geopolitiska katastrof" i en statsledning som anser att de fria republikerna i Baltikum, medlemmar av både EU och Nato, tillhör den ryska intressesfären.

Det är inte ”rysskräck” att upplysa om detta och varna för den ryska upprustningen och destabiliseringen av grannländer, lika litet som det är kinesskräck att kritisera regimen i Peking för brotten mot de politiska fri- och rättigheterna eller kubanskräck att vilja befria kubanerna från Castros diktatur.

Konferens: Starkare nordiskt försvar

Folk & Försvar ordnade på måndagen en sittning med förre norske utrikes- och försvarsministern Thorvald Stoltenberg (s) som presenterade sin rapport om nordiskt utrikes- och säkerhetspolitiskt samarbete. Den innehåller 13 förslag till förstärkningar, varav flera liknar de militärpolitiska förslag som den konservativa gruppen i Nordiska rådet drivit under 2008.

Att 80-åringen Stoltenberg förutom en intressant framtidsanalys också med humor och elegans kan leverera beska sanningar gör inte saken sämre. Återstår att se vilken vilja till reformer som enighet kan råda om, närmast på det nordiska utrikesministermötet i juni.

Hela rapporten finns här:
http://www.regeringen.se/content/1/c6/12/01/42/3aaa269c.pdf

Svensk Tidskrift: SVT gör bort sig

Ny läsning i den liberalkonservativa nättidningen http://www.svensktidskrift.se/

- Professor Inger Enkvist granskar i en andra artikel lärarutbildningsutredningen och efterlyser mer ämnesfördjupning för högstadie- och gymnasielärare.

- Riksdagsledamöterna Lars Hjälmered, Finn Bengtsson och Per Bill presenterar alliansregeringens ambitioner inom forskningspolitiken.

- Med början denna vecka publicerar Svensk Tidskrift, i samarbete med Arvid Lindmans 60-årsfond, utdrag ur ett antal nyskrivna essäer på temat "Politikens nya villkor". Först ut är Niclas Holmberg som skriver om nätet och sociala medier.

- I Veckan som gick har TV-recensenten tittat på melodifestivalen. Kanske kommer nästa programidé från den ryske ambassadören själv?

Debatt: Så utvecklas mediemarknaderna (Rapport)

På Teracoms framtidsdag igår debatterade jag en oviss medieutveckling med bl a Otto Sjöberg och Alexander Bard inför 150 branschrepresentanter. En utgångspunkt för arrangören var teknikutvecklingen i Sydkorea som speglades i film som ett framgångsexempel att följa - med stark statlig inblandning, som jag varnade för.

Det enda man kan vara säker på om framtiden är att man inte kan vara säker på något, utom möjligen att papperstidningarna kommer att få allt svårare att finansiera kvalificerad journalistik. Skit kommer dock alltid att gå att sälja.

Rapport var på plats (inslag 23:40 in i programmet):
http://svtplay.se/v/1487596/rapport/19_3?cb,a1366518,1,f,103263/pb,a1366516,1,f,103263/pl,v,,1487596/sb,p103263,1,f,-1

Artikel: Åslund om Putins miljarder

Synen på Ryssland har förändrats efter den ryska invasionen i Georgien, noterar jag i en artikel för Jarl Hjalmarsonstiftelsens nyhetsbrev, apropå en bok av ryssexperten Anders Åslund:
http://www.hjalmarsonstiftelsen.se/item.asp?itemID=1354

Där recenseras också min Rysslandsbok, "Det nya kalla kriget -Vart går Ryssland?":
http://www.hjalmarsonstiftelsen.se/item.asp?itemID=1526

Artikel: Kroatien redo för EU? (Utrikesbloggen.se)

På Utrikesbloggen.se rapporterar jag från ett besök i Zagreb för någon vecka sedan. Innan EU kan öppna dörren återstår en hel del att göra:

http://www.utrikesbloggen.se/index.php?option=com_content&task=view&id=2383&Itemid=27

Nytt nummer av Svensk Tidskrift på nätet

Ny läsning på svensktidskrift.se:

- Invandrare som inte har sitt ursprung i industrialiserade länder upplever ett stort utanförskap i Sverige, skriver Nima Sanandaji, vd för tankesmedjan Captus. Han utkommer i april med boken "Mellanförskap", om svensk integrationspolitik.

- I en andra artikel om dagens kunskapssamhälle diskuterar litteraturvetaren Eva Faye-Wevle vad vi ska med bildning till. Läs även Roliga skolan (20/2).

- I Peter Englunds "Stridens skönhet och sorg" och Jonathan Littells "Les Bienveillantes" skildras första respektive andra världskriget på nära håll. Fredrik Segerfeldt har läst båda böckerna.

Debatt: Kan vi lita på rättssystemet?

Utvecklingen i rättsstaten oroar; uppklaringsprocenten sjunker, väntetiderna till domstolar ökar, vittnen skräms till tystnad, åklagare hotas, rasistiska poliser. Regeringen har mycket att åtgärda efter decennier av eftersatta reformbehov, frågor som jag diskuterade på ett rättspolitiskt seminarium i torsdags inför företagsledare och professorer, tillsammans med tidigare hovrättspresidenten Johan Hirschfeldt och advokaten Percy Bratt.

Enligt en enkät på Aftonbladets sajt blev svaren på frågan i rubriken: 11% ja, 88% nej. Betydligt bättre balans noterar SOM-institutet i sina årliga mätningar av folks förtroende för olika samhällsinstitutioner, där domstolar och polis ligger i topp.

För egen del erinrade jag om debaclen i rättsstaten när det gällde IB, Palmemordet, Estonia, tsunamin, fallet Quick, styckmordet, Göteborgskravallerna, CIA:s kidnappning på Bromma - listan kan göras lång. Mediernas devalvering av auktoriteter spelar roll för allmänhetens bild av skeendena, men även folkmoralens förändring i ett land där svartsektorn uppgår till över 100 miljarder kr per år och Försäkringskassan gör felaktiga utbetalningar av uppåt 20 miljarder.

Och hur stark står rättsstaten när det inte är möjligt för tennisspelare från Israel att spela match inför publik?

Artikel: Vart går Ryssland? (recension i HD)

Det nya kalla kriget handlar för Putin om ekonomi och maktpolitik, inte ideologi, skriver Daniel Braw i Helsingborgs Dagblad, apropå min bok i ämnet:

http://hd.se/ledare/2009/02/21/nytt-kallt-ekonomiskt-krig/