I dagarna jubilerar Anderkoncernens flaggskepp Nya Wermlands-Tidningen efter 175 år, med ny layout och ett specialnummer om de gångna åren. I detta skriver jag som världens ledande expert på NWT följande:
"För sex år sedan fick jag hedersuppdraget att skriva Nya Wermlands-Tidningens 170-åriga historia. Den utgavs 2006 i en prydlig volym från Santérus förlag med titeln ”Ansvarig utgivare: Gustaf Ander. En tidningshistoria.”
Arbetet med otaliga intervjuer, läsning av ansenliga delar av den svenska publicistikens historia och djupdykningar i arkiven blev en lärorik resa genom ett familjeföretag, men också genom ett landskap och en bransch. Med sin centrala ställning i ett industrialiseringens och moderniseringens Värmland speglade NWT:s utveckling över decennierna det framväxande samhället. Det var en tid då det fria ordet slog följe med demokratins och marknadsekonomins genombrott, och drog nytta därav, på den väg där ett expanderande näringsliv med åtföljande ekonomiska tillväxt och sociala reformer gjorde allt större delar av befolkningen delaktiga i samhällsbygget.
Framförallt färdades tidsmaskinen genom ett gott stycke kulturhistoria i det att samhällsförändringen också gick att spegla i tidningsproduktens skiftande ansikten; nya tider födde ständigt nya behov av upplysning hos den länge växande publiken. 1800-talets tunna annonsblad fyllde förvisso en funktion, men de präglades av sin tids begränsningar och av föga likhet med dagens allomfattande massmedium som ska spegla även världen och riket, livet och konsterna, köpenskap och politik.
Berättelsen i jubileumsboken präglades av naturliga skäl av titelinnehavaren, Gustaf Ander, så dominant under koncernens tillväxtepok efter andra världskriget när det gällde marknadsförståelse och kostnadskontroll, men också teknisk förnyelse och produktutveckling. Texten påminde om talesättet i familjeimperier att de värden den första generationen skapar, förvaltar den andra och förslösar den tredje. Men som kunde konstateras redan för länge sedan har Anderkoncernen inte levt upp till denna negativa förväntning, tvärtom; det som skapades av Ernst och Anna Ander har förmerats under arvtagarna intill våra dagar. Till gagn inte bara för dem själva utan alla anställda runtom i landet och de samhällen de tjänar genom sin dagliga bevakning.
Det goda resultatet har under senare decennier inte varit någon självklarhet. I en turbulent omvärld har flera globala finanskriser och brustna bubblor fortplantat sig in i den öppna, utlandsberoende svenska ekonomin med konsekvenser för allt och alla, så även Karlstad med omnejd.
Till konjunktureffekterna - obarmhärtiga för intäkterna av en dagsprodukt som tidningen - ska läggas strukturförändringarna i medievärlden. De är visserligen oftast långsamma till sin natur men än mer obevekliga till slutresultatet. Det som en gång förlorats går sällan att återvinna. Fråga tidigare tidningsutgivare världen runt som fått se sina ansedda varumärken försvinna. Icke heller den svenska ”tidningsdöden” är ett begrepp endast från svunna tider när så kallade andra- och tredjetidningar slogs ut från kartan.
Nu väntar nya prövningar under den europeiska krisens krympning av en rad nationella ekonomier. Sveriges ekonomi är i bättre ordning än de flesta jämförbara länders, men undgår inte påverkan från en utdragen nedgång på våra exportmarknader. Ingen kan gömma sig.
För Anderkoncernen gäller att konkurrensen från lokala avisor må vara hanterlig, men svårare utmaningar kommer från framtiden: Nya konsumentvanor. Yngre generationer som prioriterar andra medieformer. Samhällsmönster och individbeteenden som inte var påtänkta på Gutenbergs tid. En med medelklassens bildningsbehov försvinnande eftertanke. En betalningsvilja som undergrävts av utgivarnas knäfall inför allt ”gratis” på Internet.
Jag kommer att tänka på en anekdot från Sveriges Televisions historia då en stressad teknikchef under datoriseringens genombrott på ett inköpsmöte utbrast: ”Här ska inga nya investeringar göras förrän utvecklingen avstannat.”
Om Anderkoncernen hade styrts utifrån den principen vore vi inte här. Inte vid ännu ett jubileum, inte med goda reserver på banken för bistrare tider. Leve det!"
